”Jag har lärt mig att leva med förlusten”

Den 11 juli 1999 får Emma Lindroth ett besked på telefonen som ska slå livet i spillror. Hennes man sedan tre veckor tillbaka, komikern Lasse Lindroth, har omkommit i en bilolycka på E6:an på väg hem från en krog-show i Oslo.

Det har hunnit gå fyra år sedan dess. Emma Lindroth har fött hennes och Lasses dotter Olivia, i dag 3 år, blivit sambo och flyttat från en lägenhet i Göteborg till ett hus på landet strax norr om Varberg.

Ändå har tiden på många sätt stått stilla.

– Jag kan inte säga att det som hände är över för det är det aldrig. Det kommer ständigt små saker i min väg som påminner om Lasse: en bok, en plats, en doft. Lasse är för mig som Alfons Åbergs låtsaskompis Mållgan, han hänger med helt enkelt, säger Emma Lindroth.

Den närmaste tiden efter olyckan förträngde hon det som hade hänt. Hon sa till sig själv att Lasse bara var iväg på ett av sina många uppträdanden och att han snart skulle komma hem igen.

– Lasse var ofta ute på turnéer så det var inte särskilt svårt för mig att köra huvudet i sanden.

Emma Lindroth valde att bo kvar i den gemensamma bostaden i Askim. Ett klokt beslut enligt henne själv.

– Det kändes skönt att inte fatta några stora beslut just då. Jag förstår inte varför man ska ha så bråttom med att riva upp saker.

Efter ett tag flyttade en väninna in hos Emma. De bodde tillsammans ett år. Och när lägenheten under Emma blev ledig flyttade hennes syster med make in där.

– Det kändes tryggt.

Genom mödravårdscentralen kom Emma Lindroth, gravid i fjärde månaden när Lasse rycktes bort, i kontakt med en psykolog.

– Jag gick några gånger men det gav mig inte så mycket. Allt var en himla cirkus och jag var inte mottaglig för djupare samtal just då. Bara att ta sig iväg någonstans och passa en tid blev för jobbigt.

Fram tills dottern Olivia föddes i januari 2000 satt hon mest hemma framför tv:n, ältade, grät och lyssnade på gamla skivor. Där fanns många vänner som ville stötta och trösta, bland dem flera av Lasses gamla barndomskompisar som hon bara träffat på bröllopet och sedan på begravningen.

– Jag upptäckte att jag hade väldigt många vänner. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dem, säger Emma Lindroth.

Samtidigt blev det efter ett tag svårt att ta till sig all välvilja och värme. I Emma växte en enorm tacksamhetsskuld och till slut bestämde hon sig för att inte be någon om hjälp om hon så skulle ”hamna på trottoarkanten”.

– Det är inte roligt att bygga upp sin vardag så att man är beroende av andra människors hjälp, säger Emma Lindroth.

Den jobbigaste tiden var när de första månaderna gått och hon förväntades ha kommit över den första chocken.

– Jag tänkte att folk tröttnat på att höra mig älta och att jag borde skärpa till mig. Men det var nu jag började vakna upp ur min låtsatsvärld.

Då kom en räddande ängel i hennes väg. Ett halvår efter olyckan fick hon ett samtal från en ung kvinna i Stockholm vid namn Sandra. Även hon hade förlorat sin sambo i en bilolycka under graviditeten.

– Sandras man var kompis med Lasse, men jag hade varken träffat honom eller Sandra tidigare. Vi födde våra barn på samma dag, säger Emma Lindroth.

Hon och Sandra pratade ofta med varandra på telefon. De bestämde sig för att döpa sina barn samtidigt och stack på semester ihop till Kanarieöarna. Sedan dess har de varit bästa väninnor.

– Sandra har varit mitt stöd mer än någon annan. Hon förstår de små sakerna i sorgen, säger Emma Lindroth.

Ett år efter Lasses död träffade Emma Lindroth sin nuvarande sambo Nicke på ett bröllop hos gemensamma vänner. Hon hade inte en tanke på att träffa en ny man, säger hon. Snarare kände hon ”aldrig mer”.

– Om jag inte hade fastnat så för just Nicke hade det inte blivit något. Jag är så imponerad över att han stod på sig. En ung änka med barn... Själv skulle jag ha lagt benen på ryggen bums.

– I början tänkte jag mest att vi kunde träffas och ha roligt ihop då och då. Men efter ett tag kom jag inte på en enda bra anledning att inte vara tillsammans med Nicke.

Emma Lindroth har aldrig haft några skuldkänslor för att hon gick in i ett nytt förhållande relativt tidigt. Hon tyckte att hon förtjänade att ha roligt och ”inte minst lite kärlek” efter det första jobbiga året.

– Visst kände jag mig lite dum inför andra, ville inte att de skulle tro att jag hade glömt Lasse.

I november förra året flyttade Emma med dottern Olivia och Nicke från Göteborg till Varberg. Både hon och sambon är uppvuxna i trakten. Här är också Lasse begravd.

– Det betyder mycket att han finns här så nära mig och Olivia, säger Emma Lindroth.

Hon pratar ofta med Olivia om pappa Lasse, hur de träffades, vad han tyckte om för mat och att han älskade att åka skidor.

– Det ska inte komma som en chock att pappa är död.

Emma Lindroth säger att hon mår oförskämt bra i dag, även om hon ibland känner sig låg och sorgsen.

– Man känner att man blivit av med något, men jag har lärt mig att leva med den förlusten. I dag skulle jag inte ha någonting emot att gå i terapi.

– Jag tror att det är lättare att återhämta sig om man har det bra för övrigt. Jag är så glad för det jag har idag: en underbar dotter, världens bästa pojkvän och ett fint hus. Mitt liv är en räkmacka jämfört med för tre år sedan, säger Emma Lindroth.

På frågan om hon kan tänka sig att gifta om sig svarar hon:

– Ja, och jag vill gärna ha fler barn. n