Mona Sahlin: Vi bildade Kräkklubben

Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Britta Lejon och Ylva Johansson. Alla klev högt – och föll i maktens trappor. Är det så att kvinnliga politiker behandlas annorlunda?

RELATIONER
Mona Sahlin Ålder: 46. Då: Vice statsminister 1994-1995. Nu: Demokrati- och integrationsminister.
Foto: Stefan Jerrevång
Mona Sahlin Ålder: 46. Då: Vice statsminister 1994-1995. Nu: Demokrati- och integrationsminister.

 D et var 1995. Ingvar Carlsson skulle avgå. Allt talade för att Sverige skulle få sin första kvinnliga statsminister. Men det var innan Mona Sahlin handlade sin Toblerone med fel kontokort.

Vad tisslades det om bakom din rygg under Sahlinaffären?

– Affären hade flera delar. Dels var det ett rimligt granskande av hur jag använt mina kontokort. Men bakom det fanns det många som inte ville ha en kvinnlig statsminister. Nu slapp de vädra sina fördomar om kvinnor och makt och kunde istället skylla på att ”vi kan inte ha någon som använder kontokorten så”.

På vilket sätt är kvinnliga politiker annorlunda än män?

– Män i makten säger ofta ”vi” som i partiet. Kvinnor säger ”jag som har varit mamma”, ”På mina barns dagis”. Man tar med sig vardagen in i politiken. Då är det lättare att få stryk men samtidigt är det viktigt att man är kvar, för den här erfarenheten behövs inom politiken.

Hur har du blivit annorlunda behandlad för att du är kvinna?

– Jag har inte gått på högskola och fick ofta höra att jag inte hade tillräcklig kunskap. Men vad jag vet har vare sig Ingvar Carlsson eller Göran Persson någon universitetsutbildning och jag har aldrig hört den kritiken riktas mot dem.

– Jag födde tre barn när jag satt i riksdagen och det gjorde många män också. Men det var jag som fick frågan ”Hur går det egentligen?”

– Och jag har fått många kommentarer i pressen om mina kläder. Jag har haft för korta kjolar – tagit mig fram genom att visa benen. Eller också har det varit fel att vara klädd i jeans.

Måste man spela på männens villkor?

– Nej, många kvinnor drar på sig kavaj och ”knytblus”, men så har jag aldrig varit sån.

– Jag och Margot (Wallström) och Anna (Lindh) bildade en hemlig förening. Vi kallade den Kräkklubben. Genom den vågade jag göra det rätta och visa ”det här är jag”. Jag blev nästan överdrivet oppositionell. Förväntades jag ha kjol kom jag i jeans och tvärtom.

Varför är det fortfarande så provocerande med kvinnor med makt?

– När kvinnorna kommer in kräver det förändring, för makten växer inte, den är konstant. Och allt som utmanar det rådande är hotfullt.

– Men det gäller också bland kvinnor. Vi var ett gäng unga kvinnor som blev ministrar samtidigt. Vi hade massor av barn och vi födde barn. Samtidigt fanns en grupp äldre kvinnor som hade varit tvungna att välja bort familj för politikens skull. För dem uppstod ett dåligt samvete och deras hat vändes mot oss unga istället för mot strukturen som krävt deras uppoffring.

– Jag satt en gång på ett möte och skrattade åt ett skämt om Anne Wibble. I dag vill jag inte vara en del i att svärta ner andra kvinnor. En kvinnas framgång är alla kvinnors framgång – den insikten fick jag för sent.

Behandlas kvinnliga politiker annorlunda?

Läs om Gudrun Schyman, Mona Sahlin, Britta Lejon och Ylva Johansson. Alla klev högt – och föll i maktens trappor.