”Jag vill få tillbaka håret och bli frisk”

Delise har vant sig vid sin cancer – men inte vid att vara flintskallig

1 av 2
Namn: Delise Warzau Ålder: 37 Yrke: Vårdare för utvecklingsstörda. Fick bröstcancer: Februari 2003 Behandling: Opererat bort bröstet, bröstrekonstruktion, cellgifter, strålning, hormonbehandling
RELATIONER

Den askblonda peruken sitter perfekt.

– Färgen är kanon. Den andra såg så blek ut.

Delise Warzau, 37, har precis fått sin nya peruk slingad. Hon har vant sig vid tanken på att vara sjuk.

Men inte på att vara utan hår.

6 juni 2003

Det är tre månader sedan Delise fick diagnosen bröstcancer. Aftonbladet träffar henne i en källare i Sollentuna där frisören Nisse har sitt perukmakeri. Hon har beställt en peruk av riktigt hår som hon hämtar ut denna junifredag.

Hon har gjort två cellgiftsbehandlingar. Två veckor efter den första föll håret av i stora tussar.

– Jag kände direkt att jag ville ha en äkta. Det kändes mer naturligt. Även om alla säger att man ska ha syntet för att det är lättare att sköta.

För Delise var förlusten av ett bröst mindre viktigt än biverkningarna av cellgifterna.

– Jag älskar hår. Känner man sig vissen i håret, känner man sig vissen. Om jag hade haft håret kvar hade jag känt mig friskare.

Hon sätter sig till rätta i frisörstolen och ser med spänd förväntan på när Nisse lyfter fram den nyblekta peruken. Hon ser nöjd ut, men Nisse får i uppdrag att tunna ut håret där fram.

På vägen från frisören passerar vi en kyrkogård.

– Jag ser mer kyrkogårdar nu, säger Delise.

11 juni 2003

En vecka efter det att Delise opererat bort sitt bröst fick hon beskedet att sju lymfkörtlar var angripna.

– Det beskedet var lika knäckande som cancerbeskedet. Nu känns det bra. De har satt in allt för att bota mig. Jag bestämt mig. Jag ska klara det här.

Delise ligger i salen på Radiumhemmet i Solna. Hon väntar på sin tredje cellgiftsbehandling. Hon har just fått reda på att de har höjt hennes dos, eftersom hennes äggvitevärden är för dåliga och hon känner sig orolig.

– Näe, kommer jag må sämre då? frågar hon sjuksköterskan Evy Johansson.

Hittills har cellgiftsbehandlingarna gått bra även om tröttheten håller i sig i tre till fyra dagar efter varje behandling.

– Jag är helt slut och orkeslös, och det kör runt i magen. Det känns att man får gifter som inte kroppen vill ta emot.

Innan Evy kopplar in droppet i den venport som Delise har inopererad under huden vid nyckelbenet sätter hon på sig extra tjocka skyddshandskar. Vätskan får absolut inte komma i kontakt med huden då den kan ge svåra skador.

– Man tänker på att det är gift hela tiden, säger Delise.

Den första av tre påsar av olika cytostatika börjar strila in i hennes kropp.

– Nu börjar smaken kännas i munnen, säger Delise efter någon minut.

– Det smakar plast, järn – äckligt.

Efter ytterligare en halvtimme då den genomskinliga cytostatikan bytts ut mot en rödfärgad, har illamåendet börjar krypa sig på. Delise har ytterligare två timmar kvar av behandlingen och sedan väntar några dagar i sängen hemma.

– Men jag trodde det skulle vara värre. När man läser om alla biverkningar tror man att man ska få dem allihop, säger Delise.

26 augusti 2003

Delise har nu alla sex cellgiftsbehandlingarna bakom sig.

Det är nu när behandlingen är över som de rädda tankarna oftare görs sig påminda.

– Tankarna på om det har spritt sig kommer ofta nu. Flera gånger om dan. Jag är lite nojig. Har jag ont i ryggen tror jag att jag fått skelettcancer. Ena sekunden tänker jag på dem där cancern har spritt sig. Andra sekunden tänker jag på dem där det gått vägen.

Hennes ögonfransarna är korta, och ögonbrynen skymtar svagt.

– Det har börjat komma lite fjun på huvudet.

Hon lyfter på peruken och ljus millimeterkort hårludd skymtar tillsammans med en liten brun rand på skallen som bevis på att den ommaren letat sig ner i perukens mittbena. Det är syntetperuken hon lyfter på.

– Det är konstigt. Jag har inte orkat använda den med riktigt hår, säger hon med ett skratt.

Resan med bröstcancer är ännu inte över. Om några veckor väntar strålbehandling 23 dagar i följd. Men nu blickar Delise Warzau framförallt framåt. Till att bli frisk. Och till att håret blir tillräckligt långt att göra en hårförlängning av.

Christina Larsson