”Mina bröst är två tickande bomber”

Nu opererar Susanne bort dem för att slippa cancer

1 av 2 | Foto: MARIA ÖSTLIn
”MINA BRÖST ÄR ÄCKLIGA” – För mig är mina bröst bara cancer, cancer, cancer. De är äckliga, säger Susanne Milestad Englund, 42. Hon har väntat i två år på att få operera bort sina bröst för att minska risken för att få tillbaka sin bröstcancer. I dag opereras hon äntligen.
RELATIONER

Susanne Milestad Englund, 42, ska operera bort sina bröst.

Hennes kusin Gunilla Samuelsson, 39, väntar på att få göra samma sak.

De bär båda på en aggressiv bröstcancergen.

– Mina bröst är tickande bomber, säger Susanne.

För tre år sedan drabbades Gunilla av bröstcancer. Åtta månader senare fick Susanne sjukdomen.

Då dök misstankarna upp om att cancern kunde vara ärftlig. De visste att även deras moster/ faster haft bröstcancer, liksom deras farmor/mormor.

Läkare på Karolinska institutet konstaterade att de led av ärftlig bröstcancer genom att granska deras släktträd. Susannes blodprov skickades till USA och beskedet bekräftadees: Hon bar på genen BRCA1. Därefter testade sig både Gunilla och Susannes syster. Båda bar på genen. Alla tre ska operera bort sina bröst.

”Beskedet var väntat”

– Beskedet var inte så jobbigt. Det var väntat. Det var det ena efter det andra och det här blev bara en grej till, säger Gunilla.

De vet i dag att de fått genen av sina föräldrar som var tvillingar, Susanne av sin mamma och Gunilla av sin pappa.

Susanne gjorde en tårtbitsoperation i samband med sin behandling för bröstcancer. För henne var beslutet att operera bort båda sina bröst självklart, eftersom hon visste att hon löpte 80 procent risk att få tillbaka bröstcancern.

– Jag tror att det är en lika stor sorg vilken kroppsdel du än tar bort. Det stör mig inte i min kvinnlighet. För mig är mina bröst bara cancer, cancer, cancer. De är äckliga, säger Susanne.

Även Gunilla väljer att ta bort bröstet i förebyggande syfte. Men hon resonerar lite annorlunda än sin kusin då hon är nyligen separerad.

– Jag vill hellre leva. Och jag vill inte gå igenom de förbannade cellgifterna igen. Men jag är ung, jag lever ensam. Det är klart jag tänker på om jag träffar en man igen, om han vill ha en stympad kvinna, säger Gunilla.

Hon har tidigare blivit lovad en bröstrekonstruktion före jul, men det senaste beskedet är att hon nog får vänta längre eftersom det är en komplicerad operation och resurserna är små.

– Det är ett psykiskt lidande för mig att gå så här. Jag är orolig. Om jag får vänta ett år till kanske det redan är försent.

Susanne har även opererat bort äggstockarna eftersom genen de bär på även gäller äggstockscancer. Gunilla har inte tagit ställning ännu.

”Måste tillbaka till livet”

– Jag måste hitta tillbaka till livet, och till mig själv. Jag kanske är redo för ännu en operation om ett år.

De har båda söner och vill att de ska göra en gentest när de blir äldre.

– Genom att vi gjorde det här testet kan vi åtminstone minimera ytterligare risk. Jag vill att mina grabbar när de blir äldre ska ta prover och se om de är genbärare, för att de ska veta om det när de får döttrar. Och lever jag inte då får min man se till det, säger Susanne.

Christina Larsson