Sönderbränd – av sin familj

Varje år drabbas över 5 000 kvinnor i världen av hedersmord. Souad är en av de få som överlevt och kan vittna.

Hon föddes i en by på Västbanken i slutet av 1950-talet. Hon fick lära sig att en flicka inte hade något värde.

- Vi behandlades som djur. Den enda fysiska kontakt jag hade med mina föräldrar var när de slog mig. Vi systrar fick aldrig en kram.

Souad är liten och späd. När hon gestikulerar åker tröjärmarna upp och avslöjar ärren efter brännskadorna som var nära att döda henne. Från hakan och neråt är hon märkt för livet. Hon har genomgått 27 operationer.

Dödade sina döttrar

I boken berättar Souad om ofattbara händelser: hon blev vittne till när hennes mamma kvävde nyfödda flickebarn - hon ville bara ha pojkar. Souads ende bror levde som kung i huset. För flickorna gällde hårt arbete, att skyla sig, aldrig titta på en man.

- Det fanns inga känslor i mig över huvud taget, utom rädsla. Och så ville jag bli gift.

Att gifta sig framstår för tonårsflickan Souad som enda chansen till ett litet mått av frihet. Som att kunna gå och handla.

Souad förälskar sig i en granne och träffar honom i smyg. Han lovar att fria. Snart upptäcker Souad att hon väntar barn. Men mannen friar aldrig.

Ogift - och med barn

För föräldrarna är det en oerhörd skam med en gravid, ogift dotter. Souad hör själv hur de avkunnar hennes dödsdom - hennes svåger får i uppgift att "ta hand om henne".

Han häller bensin över henne och tänder på. Souads död skulle återupprätta faderns heder.

Men hon överlever, nätt och jämnt. Genom en hjälparbetare förs hon från det lokala sjukhuset till Schweiz, där ett helt nytt liv börjar. I dag har Souad man och två tonårsdöttrar. Hon har god kontakt med sin bortadopterade son. Men hon kan aldrig träffa sina föräldrar eller syskon.

- Jag har inga känslor för dem, jag vet inte ens om de lever. Men varma sommardagar, när jag inte kan bada för mina brännskador, då känner jag stor vrede mot dem.