”Ståupp-komik skrämmer skiten ur skådisar”

1 av 3 | Foto: Sara Ringström
Barbro Larsson Ålder: 47. Familj: Man och 11-åriga dottern. Sofia. Bor: I Sundbyberg. Aktuell: I ”Parlamentet” på TV 4, ”På spåret” i SVT och i föreställningen ”R.E.A.” på Hamburger börs i Stockholm.
RELATIONER

Din man läser man aldrig något om. Vem är han?

– Han är som Maris i Kanal 5:s program ”Frasier”. Man hör talas om honom hela tiden, men ser honom aldrig.

– Allvarligt talat – han har en väldigt stark önskan att förbli privat. Och det har jag full förståelse för eftersom jag vet hur det är att vara offentlig.

Är till och med hans namn hemligt?

– Ja, faktiskt.

Hur träffades ni?

– På en charterresa för tretton år sedan. Han åkte med ett gäng killar som var väldigt sociala och snackade runt med alla. Och eftersom jag åkte ensam blev jag snart indragen i deras gäng. Och så gick det som det gick.

Var det ett krav från start att få vara hemlig?

– Nej, det här var precis innan ”Släng dig i brunnen” sändes första gången. Så då var jag bara världsberömd på Gotland ?

– Han hjälper mig mycket med firman, bokföring och sånt. Annars är han hemma — handlar, städar, lagar mat, skjutsar till fotbollsträning och allt annat som ska göras i ett hushåll.

Inga konventionella könsroller där inte.

– Nej, men man får se upp lite när man byter roller. Det är inte helt enkelt. Det gäller att man ändå bevarar sin manlighet respektive kvinnlighet. Mannen får inte bli någon som bara går hemma i förkläde.

Varför stannade han hemma?

– Precis när vi fått Sofia tog min karriär en rivstart. Och då kom vi gemensamt fram till att det funkade bäst om jag jobbade.

Din man blir inte bitter av att du får alla chanser – tack vare hans markservice?

– Egentligen borde du såklart fråga honom om det, men jag upplever att han fortfarande vill detta, för egentligen behöver han ju inte vara hemma längre på samma sätt som när Sofia var liten. Men jag är väldigt tacksam för att han är det. Han ger mig en otrolig uppbackning.

Du är uppvuxen på en bondgård i Dalhem, mitt på Gotland. På ytan låter det som rena idyllen.

– Över huvud taget var det nog mer idylliskt att växa upp när jag var barn än det är i dag. Det var ändå rätt tufft. Jargongen i gängen var hård, det fanns ganska mycket droger. Och vi började röka väldigt tidigt.

– Bland arbetarklassen och hos bönder uppfostrar man inte sina barn till att få bra självkänsla, i stället funkar det som att om du presterar är du någon, annars är du ingen. Väldigt mycket jantelag. Och känner du inte i botten att du är värd något tar du inte hand om dig på samma sätt. I stället tar du lätt till drogerna för att vara någon.

Testade du själv knark?

– Det fanns väldigt mycket droger omkring mig, men det var inte min grej. Jag gillar inte ens att vara berusad, för jag tycker inte om att tappa kontrollen. Det räddade nog mig.

Du har tidigare berättat att du hade det jobbigt under gymnasiet. På vilket sätt?

– Hela ens framtid formades ju då. Samtidigt som man skulle ta farväl till det unga ”fatta ingenting”-stadiet skulle du ligga på topp i skolan. Och så började man bli kvinna och ville ha relationer. Ja, usch. Det var en otroligt jobbig tid.

Hur yttrade det sig?

– Jag var nog djupt deprimerad. Vad skulle jag göra? Vem var jag? Och så hade jag de där dragen som jag själv hade så svårt för – en elak och stöddig jargong. Jag skämtade hela tiden på andras bekostnad och var oförskämd. Till slut så tyckte jag nästan inte om mig själv längre.

– I dag ser jag tydligt att det var för att jag var i obalans. Depressionen låg därunder och det var mitt desperata sätt att försöka hålla den stången. På något sätt kröp jag ut ur det där själv. Men det var en period som jag verkligen var folkskygg. Jag undvek folk.

Vad betyder Gotland för dig i dag?

– Det är en så otroligt stor del av min som person. Men jag är inte där så mycket som jag skulle vilja.

– Visst tycker jag att Gotland är fantastiskt. Men det är så otroligt många andra som också tycker det. Hela Mediasverige och kulturkotteriet åker dit på somrarna och ser Gotland som en kuliss till sig själva. De ränner runt på sina vernissager, går i sina linnekläder, dricker sitt vin och kunde egentligen precis lika gärna ha befunnit sig på ett annat ställe, vilket som helst.

– Jag vill inte bli förknippad med det där. Gotland är något annat för mig. Absolut ingen kuliss.

Sofia Wadensjö Karén

Så röstade folket — hela listan

Under några veckor i oktober och november röstade nära 70 000 läsare på sin favoritkandidat på aftonbladet.se. Så här gick det (siffran är antalet röster):