- Vad ska jag göra när mamma har tagit över mitt liv?

Psykologen Christina Hermanrud chattade om hur man hanterar att vara mamma till sin mamma?

RELATIONER

säger: Vad ska man göra när ens liv inte existerar pga att mamman har tagit över?

   Christina Hermanrud säger: Försöka hitta sätt att hitta vad man vill med sitt liv och förverkliga genom att ta hjälp av proffs, för att sätta gränser och frigöra sig. Mamma har nog tagit över mycket när det känns som ens liv inte existerar, det är därför jag tycker det vore bra med proffshjälp Att leva för sin egen skull är att kunna ge frivilligt till sin mamma!!

Linda säger: ÄR det bara mammor det gäller eller är det lika vanlgit med pappor?

   Christina Hermanrud säger: Jag tror att det oftare gäller mammor, men det finns säkert pappor som lägger beslag på sina barns tid och tanka, försöker äga och styra och ställa.

Christina säger: Det kändes bra att läsa 8 varningstecken, eftersom alla dom stämde på min mamma. Problemet är bara att när jag väl sa ifrån åt både min mamma och syster så tystnade dom. Det som är så otäckt är att jag tycker det känns så bra, jag och min familj har fått en frihet som vi aldrig har haft. Min syster har inte pratat med mig på 2 år för att jag varit oförskämd och sagt att - det hade varit trevligt om hon en enda gång bjudit hem oss till sig. Men en syster ska inte behöva bjuda hem oss utan vi ska komma ändå. Min mamma försöker ibland att ta kontakt, men jag vill inte släppa in henne i mitt liv

   Christina Hermanrud säger: Njut av er frihet i familjen! Det är tragiskt och tråkigt när kontakter bryts. kanske du så småningom kan våga släppa in din mamma, men vänta tills du känner det OK, att du kan at en konflikt till. Kanske kan det gå bra....förhoppningsvis. Somliga mammor ändrar sig när de förstår hur de handlat eller man markerat gränsen tydligt nog.

Maria säger: Det är inte så att min pappa blandar sig i mitt liv hela tiden, men det känns som om han har blivit mer kompis än pappa sen mina föräldrar skilde sig. Han pratar om sitt eget hela tiden och frågar aldrig hur man mår. Har du några råd. Jag är 26 år.

   Christina Hermanrud säger: Var tydlig mot honom! Så tydlig som du är här: sedan ni skildes pratar du bara om ditt eget och frågar aldrig ef.ter hur jag mår. Ska vi prata en kvart var, så har du möjlighet att lära känna mig och hur jag har det. Många pappor kan vara litet blyga för sina vuxna döttrar och vet inte hur de cska bete sig. Lär dom!

simpan säger: Hej! Min mamma vill vara en i gänget med mej och min kompisar. Visst det är kul ibland, med en rolig och ungdomlig mamma. Men i längden blir det pinsamt. Hur ska jag få henne att förstå utan att såra henne?

   Christina Hermanrud säger: När man ska säga något känsligt till någon är det bra att börja med något positivt som är sant. Hon är ju ungdomlig! Förbered hur du vill säga, du blir litet frö ungdomlig ibland som i går.... För att någon ska förstå ä'r det alltid bra att ta ett exempel, en händelse. och sen säga att jag gillar dig trots detta!

19 år säger: Hej! min mamma säger att hon känner sig ensam, vågar inte vara själv. Vad ska jag göra? hon verkar tro att hon måste sitta instängd i sin lägenhet bara för att hon bor ensam... Vad ska man göra om man klänner att man inte orkar med det mer men ändå vill hjälpa till?

   Christina Hermanrud säger: Det låter som din mamma skulle behöva prata med någon utomstående. Det är viktigt att markera att du inte orkar längre. Kanske du kan hjälpa henne att ringa till någon samtalskontakt. Ofta är det väntetider, så man kan ju alltid stå i kö kanske hon lättare accepterar när det gått en tid.

säger: Jag är en 40-årig mamma till en 20-årig dotter. Jag fick kalla kårar när jag läste Aftonbladet! Det handlar om OSS!!! HUR ska jag göra för att inte förgöra min dotters liv?????????

   Christina Hermanrud säger: Ta edt lugnt! Det är aldrig för sent att förändras! Har du visat din dotter artikeln? Ni kan ju ha den som utgångspunkt för ett samtal.

myran säger: Hej! Min mamma är yngst av 5 syskon. När vi är på släktträffar halkar hon in i "minstoingrollen" och blir som en liten flicka. Hennes storasyson behandlar henne också inte som en vuxen, utan som en bortskämd liten flicka, hon är 56 år!! Jag blir jätteirriterad. Vad kan jag göra?

   Christina Hermanrud säger: Förutom att du bör behandla henne som vuxen, så kan du fråga henne hur hon upplever släktträffarna och sn beskriva hur du ser på det hela. Även om du blir irriterad så är det hennes liv och hennes val om hon vill förändra sin roll gentemot släktingarna. kanske din mamma tuffar till sig.....

Peter säger: Kan man - rent teoretiskt om inte annat - även vara pappa till sin pappa, och hur skulle en sådan situation skilja sig från att vara mamma till sin mamma?

   Christina Hermanrud säger: rent teoretiskt är det samma mekanismer, sen kanske det handlar om olika ämnen. Jag kan tänka mig att pappor lägger sig i sina söners arbetsliv, ska lyckas där pappa misslyckats, eller kritiserar sonen i många lägen. Skillnad: Mansrollen är mer självständig än kvinnorollen varför jag tror att pappor som lever genom söner agerar annorlunda. Ämne till en ny artikel!!??

   Christina Hermanrud säger: Tack för intressanta frågor. Det har givit mig en hel del att svara så gott jag kan. Hoppas ni har nytta och glädje av svaren!