”Min manliga vän fick hjälp direkt”

Läsarna berättar om den ojämställda vården

RELATIONER

Orättvisorna i vården upprör.

Hopplöshet och saknad tro på den svenska sjukvården genomsyrar många av de läsarmejl som strömmar in till aftonbladet.se.

Kristina fick antidepressiv medicin utskriven med en dosering för en man. Så här skriver hon:

"Jag drabbades av en utmattningsdepression för 3 år sedan, fick då antidepressiv medicin utskriven, med massor av biverkningar som följd. Då jag senare ifrågasatte doseringen, som är lika för en 58 kg lätt kvinna som för en 90 kg tung man, log läkaren lite överseende... "Det du äter är normaldos" var svaret. När jag senare åt/fortfarande äter halverad dos mådde jag mycket bättre, men eftersom det inte ansågs vara "normaldos" så tycker läkaren fortfarande att det säkert är så att jag äter för lite medicin."

Hade magsår – råddes äta mer fibrer

Johanna berättar om sina svåra magsmärtor, som en läkare inte ville ta någon närmare titt på. Trots att hon visade sig ha magsår, rådde läkaren henne bara att äta mer fibrer.

"Hela besöket i provrummet varade i 5 minuter! Fem minuter tog det honom att ställa en diagnos! Kände mig misstrodd och skamsen. Problemen fortsatte tills jag fick av en vän höra att det fanns att köpa piller mot magsår receptfritt, men de är inte lika starka. Så jag tog dubbel dos? och ja, smärtorna avtog då de var som värst.

Hade jag magsår? Jag kräktes ju en del också av dessa smärtor, kanske är jag botad idag, eller har jag kvar något i magen som kommer att ge mig komplikationer senare i livet? Vem ska jag hålla ansvarig? Mig själv kanske för att jag är kvinna?", skriver Johanna.

Pappan bättre bemött än mamman

En mamma till en ett-årig dotter blev kallad ”hysterisk mamma” av läkaren när hon var på besök med dotter, som hade varit sjuk i tre veckor.

"Jag blev hemskickad med ordination att ge henne alvedon, och eftersom jag blev väldigt upprörd och arg så gick jag hem. Senare åkte min man till en annan läkare som upptäckte att hon hade öroninflammation. Dottern fick penicillin och tillfrisknade fort. Ska det verkligen vara skillnad om mamman eller pappan kommer till läkaren?"

De utbredda orättvisorna mellan män och kvinnor förekommer i flera av läsarnas berättelse.

"Jag har fått tjata mig till vård.. har en whiplashskada och det tog 1 år innan de tog mig på allvar.

De trodde bara att jag var deprimerad och lyssnade inte på de symtom jag hade...

Min manliga vän som inte hade lika stark smärta som jag fick alll den hjälp han behövde - direkt!", skriver hon

Vet inte när hon kan få hjälp

En annan kvinna på 35 år har haft ont i höger bröst sedan i slutet av augusti. Och hon vet fortfarande inte när hon kan få hjälp.

"Vårdcentralen kunde bara ge mig tid den 23/9 (!) till en läkare hos dem. Hos den läkaren skall jag få remiss till mammografi. Hur lång tid jag ska vänta på det vet jag inte. Jag vet bara att jag har ont i höger bröst varje dag.

Jag fick tipset att gå till min gynekolog så att han skulle kunna skriva remiss till mammografi. Min gynekolog hade INGA tider alls för mig... OM det skulle visa sig vara bröstcancer så är väl det bästa att man sätter in behandling så fort som möjligt?!", skriver hon.

Känner igen sig

Flera av läsarna känner också igen sig i Aftonbladets artikel om mamman som dog i cancer eftersom hon fått fel diagnos.

”Min mamma sökte hjälp flera gånger på vintern 2001/2002 utan att tas på allvar. Diagnosen åldersdiabetes fattades och trots min systers begäran om vidare utredning gjordes ingen. Hon avmagrade kraftigt under våren, vilket skylldes på den diet hon måste hålla, och var ständigt väldigt trött, mådde mycket illa och hade svårt att äta. Det fastställdes att det var biverkningar av medicinen mot diabetes som orsakade detta. Till slut måste pappa skjutsa in henne till akuten för hon mådde så dåligt och cancer i bukspottkörteln konstaterades och naturligtvis därav hade kroppen utvecklat diabetes. Hon fick inte tid på onkologen förrän några dagar innan hon dog så dit fick hon aldrig komma”, skriver Agneta.

"Vänd dig till politikerna"

En ”Trött mamma” måste jaga sin läkare för att få en tid trots att hon har blödningar, kramper och kraftiga diarréer. Läkaren skyller på dåliga resurser och att hon ska vända sig till kommunalpolitikerna istället.

"Blödningar, kramper och kraftiga diarréer gör att jag inte kan leva normalt. Jag har två små barn och det känns tufft ibland då jag tänker på hur allt kunde varit om jag vore frisk. Jag kunde leka mer och vara en gladare mamma. Men nu är det så här att jag inte får den hjälp jag behöver av landstinget. Min läkare bryr sig inte särskilt om min sjukdom, säger att de har för dåliga resurser för att kunna hjälpa mig ordentligt, säger oxå att om jag är missnöjd ska jag vända mig till kommunalpolitikerna, inte till honom. Är jag extra dålig då jag ringer, får jag bara en rekommedation att ta högre dos kortison.

Nu är det så här att jag jämför allt detta med en manlig bekant som har samma sjukdom, han har fått jättebra hjälp och är idag "frisk". Han har inte behövt kämpa sig till att få den vård han faktiskt har rätt till.", skriver hon.

Läs hela artikelserien

Dag 1

Dag 2

Alexandra Ramnewall