Här kan du läsa stycket om ambulanssjukvård i rapporten

Utdrag ur Socialstyrelsens ”Jämställd vård?”

RELATIONER

Ambulanssjukvård i Räddningstjänsten Storgöteborg

Ett exempel på projekt där 3R-metoden tillämpats på hälso- och sjukvård är ”Jämtegrering inom ambulanssjukvård. Räddningstjänsten Storgöteborg”. Ambulanssjukvården i Göteborg är kommunal och projektet leddes av Göteborgs stad. Med ambulanssjukvård avses sådan verksamhet som omfattar undersökning, vård och behandling i samband med sjuktransport. Den huvudsakliga frågan i projektet var: Finns det könsrelaterade skillnader i ambulanssjukvården när det gäller bemötande och behandling av olika patientgrupper? [10].

Undersökningen genomfördes delvis av SOS Alarm AB, som bedömde den vårdsökande genom en telefonintervju och noterade bedömningen i ett nationellt index. För att få reda på patienternas uppfattning om det bemötande och den behandling de fick, gjordes även en patientenkätundersökning grundad på KUPP (Kvalitet Ur Patientens Perspektiv).

Resultatet av SOS Alarms undersökning om behovet av ambulanstransport visade att män oftare bedömdes enligt högsta prioritet, det vill säga att deras tillstånd var av mer livshotande karaktär än kvinnornas. Vid kontakt med SOS Alarm bedömdes alltså kvinnors tillstånd generellt vara av lägre prioritet än mäns. Detta återspeglades i patientenkäten, där kvinnor upplevde att de fått vänta längre på ambulans än vad män gjorde. Enkäten visade paradoxalt nog att kvinnor allmänt ansåg sig få en bättre medicinsk bedömning av ambulanspersonalen än vad män gjorde, men att kvinnor samtidigt var mer missnöjda än män med den smärtlindring som gavs i ambulansen. Projektet utgör ett exempel på hur könsskillnader kan synliggöras, och därmed ge underlag för analyser och diskussioner om orsaksmekanismer.

Färdtjänsten i Stockholm

Ytterligare ett exempel på projekt där 3R-metoden har använts är Stockholms läns landstings studie ”Kvinnor och män i färdtjänstens verksamhet och statistik 2001”. Syftet med projektet var att ge en översikt över hur statistiken över färdtjänsten förhåller sig till könsaspekter. Det handlade dels om huruvida statistiken är uppdelad efter kön, dels vilken uppmärksamhet könsrelaterade frågor får i statistiken [11].

Personer som har bestående funktionsnedsättning och som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikationer har rätt till färdtjänst. 4,6 procent av länets befolkning har tillstånd att resa med färdtjänst. Undersökningen visar att 68 procent av färdtjänstkunderna är kvinnor och 32 procent män. En förklaring till denna stora skillnad är att kvinnor lever längre och i högre grad är sjukliga än män. Dessutom är kvinnor mer beroende av att resa med allmän kollektivtrafik än män, eftersom de inte i lika stor utsträckning har tillgång till bil.

I undersökningen presenterades könsuppdelad statistik, som bland annat visar på fyra olika sjukdomsgrupper som ger rätt till färdtjänsttillstånd: rörelsehinder, neurologiska sjukdomar, cirkulationsbesvär (inklusive hjärtbesvär) och andra orsaker. Kvinnorna är i klar majoritet när det gäller att ha rörelsehinder och cirkulationsbesvär som orsak. Beträffande neurologiska sjukdomar är dock skillnaderna mellan könen små. Vidare visade undersökningen att kvinnor reser oftare och gör kortare resor. Männen reser mer sällan, men gör istället längre resor. Detta gör att de genomsnittliga kostnaderna för männens färdtjänstresor är högre än kvinnornas. Den totala resursförbrukningen är dock lika stor. En förklaring till resemönstret är att kvinnor åker och handlar nära hemmet i större utsträckning än männen. Dessutom kan männens längre resor förklaras med att de, utöver arbetsresor, använder sina resor till fritidsaktiviteter.

Projektet är ett exempel på projekt som lyfter fram skillnader mellan män och kvinnor inom vårdrelaterade områden.

Källa: ”Jämställd vård?”. Könsperspektiv på hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen.