Läs om biverkningar av läkemedel

Utdrag ur rapporten "Jämställd vård?”

RELATIONER

De flesta läkemedel används av såväl män som kvinnor. Traditionellt har dosering och behandlingsrekommendationer grundats på studier på medelålders män. De senaste 10–15 åren har man emellertid alltmer kommit att uppmärksamma att det kan finnas biologiska skillnader mellan könen som har betydelse för vilken effekt ett läkemedel har, och att de måste beaktas.

Det handlar om konstitutionella, hormonella och metabola (som gäller ämnesomsättningen) olikheter som kan påverka hur läkemedel tas upp, fördelas, omsätts och bryts ner i kroppen. Dessutom kan hormonerna påverka hur

känsliga vävnaderna är för ett visst läkemedel. Hos kvinnor varierar också hormonnivåerna, i och med att östrogennivåerna skiftar från månad till månad,

och de har även procentuellt sett dubbelt så mycket fett i kroppen som män.

I allmänhet är skillnaderna när det gäller hur läkemedel omsätts i kroppen ofta större mellan personer av samma kön än mellan personer av olika kön, beroende på faktorer som ålder eller nedsatt njur- och leverfunktion. Trots detta, och trots att de flesta läkemedel förskrivs till såväl män som kvinnor,

har kvinnor varit underrepresenterade i många av de studier som avser att belysa läkemedelseffekter. En avgörande orsak till detta har varit de risker som skulle kunna uppstå för fostret om kvinnan blev gravid under läkemedelsprövningen.

En annan orsak är de ovannämnda skillnaderna, som kan medföra att man måste ha med fler personer i studierna för att få de eftersträvade resultaten, med ökade kostnader för företagen som följd.

Betydelsen av att ta med kvinnor på ett representativt sätt i studierna visades i en amerikansk studie från 2001, där det konstateras att hälsoriskerna var större för kvinnorna när det gällde åtta av tio receptbelagda läkemedel som togs bort från marknaden mellan 1997 och 2001 [35]. I en amerikansk studie gick man igenom 185 nya preparat som godkänts av den amerikanska

läkemedelsmyndigheten (Food and Drug administration, FDA) åren 1995– 1999. Det visade sig att det saknades könsspecifik information för en tredjedel av preparaten, medan 22 procent (41 substanser) hade en upplysning om att medlet hade olika verkan på män och kvinnor. I inget fall fanns några rekommendationer om olika dosering för män och kvinnor.

1992 infördes dock nya riktlinjer i USA för inkludering av kvinnor i klinisk forskning om läkemedel.

Motsvarande lagstiftning finns inte i Sverige eller i Europa. I Sverige är det Läkemedelsverket som bedömer den kliniska dokumentationen inför godkännande av ett läkemedel, och idag bedömer myndigheten att båda könen i stort sett är representerade på ett tillfredsställande sätt i kliniska prövningar.

Kvinnor dominerar exempelvis i studier av depression, demenssjukdomar, reumatoid artrit och migrän, medan män dominerar på hjärtkärlområdet.

Ungefär hälften av alla läkemedel bedöms av den europeiska myndigheten (EMEA) i London.

Vid utredning inför godkännande av läkemedel i Sverige bedöms effekt och säkerhet för båda könen. I den händelse relevanta könsskillnader observeras,

informeras patienten om detta i informationsbladet i förpackningen samt i produktresumén och FASS-texten för sjukvården. Vid en genomgång av centralt godkända läkemedel 1998–2003 noterades dock att den könsspecifika granskning som gjorts inför godkännandet inte alltid redovisas i den

vetenskapliga sammanfattningen och produktresumén.

Några exempel

Det är ganska ovanligt att man upptäcker kliniskt relevanta skillnader mellan män och kvinnor ifråga om läkemedelseffekt (eller biverkningar), så förekommer det trots allt enligt vissa större studier.

I en amerikansk studie av medelålders patienter med högt blodtryck fann man att den blodtryckssänkande effekten av substansen hydroklortiazid var större på kvinnor än på män. Vidare visade den så kallade CURE-studien att tillägg av klopidogrel (Plavix) vid syrebrist i hjärtmuskulaturen (akut kardiell ischemi) gav god effekt på män, men inte på kvinnor. Halten av läkemedel mot höga blodfetter blir oftast högre i plasma hos äldre kvinnor än hos äldre män. Hos yngre personer finns inte denna skillnad. Den kliniska effekten på sänkningen av blodfetter är oklar.

Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom bland äldre människor. 1997 publicerades resultaten från en studie av digoxin vid hjärtsvikt hos 6 800 patienter. Studien visade att risken att bli inlagd på sjukhus på grund av förvärrad hjärtsvikt minskade vid användning av digoxin. I en efteranalys visade det sig emellertid att detta resultat gällde män. Istället var dödligheten bland kvinnor som behandlats med digoxin något större, vilket tolkades som att kvinnor

var mer känsliga för digoxinets ogynnsamma effekt.

Läkemedel mot arytmi har i flera studier visat sig ha könsspecifika effekter, som bland annat kan resultera i ökad risk för läkemedelsorsakad arytmi.

Också antipsykotiska läkemedel har visat sig ha vissa könsspecifika effekter som man antar har med hormonella orsaker att göra, men de kliniskt märkbara effekterna av detta är oklara. En del studier har visat att vissa antidepressiva läkemedel (s.k. monoaminooxidashämmare) ger bättre effekt på

kvinnor än på män. Läkemedel mot höga blodfetter har i några mindre studier visat sig ge högre nivåer av substansen i plasma hos kvinnor, men de kliniska effekterna av detta är oklara.

Könsskillnader vad gäller biverkningar och andra läkemedelsrelaterade problem

I allmänhet rapporterar kvinnor fler läkemedelsbiverkningar än män. Detta hänger främst samman med att de använder mer läkemedel. Eftersom kvinnor har lägre vikt, beror en del av biverkningarna på att man inte anpassar dosen efter deras vikten. Också andra biologiska skillnader mellan män och kvinnor kan bidra till att biverkningarna bland kvinnor ökar. Ett exempel är hosta orsakad av ACE-hämmare, som är vanligare bland kvinnor.

Ett annat exempel är biverkningar av de virushämmande medel som ges mot HIV-infektioner. Nyligen rapporterades från USA att kvinnor med HIV

löper flera gånger större risk att utveckla allvarliga biverkningar på levern av ett sådant medel (MedWatch FDA, februari 2003). Kvinnor drabbas också oftare än män av biverkningar i form av blödningar av läkemedlet warfarin.

Att kvinnor använder fler läkemedel bidrar till att risken för att använda olämpliga kombinationer av läkemedel ökar, liksom andra negativa konsekvenser, t.ex. att patienten följer ordinationen. Bristande kvalitet på läkemedelsanvändningen är sannolikt den vanligaste orsaken till s.k. iatrogen sjuklighet, d.v.s. sjuklighet som orsakas av sjukvårdens egna insatser.

Det är fler kvinnor än män som råkar ut för en

ogynnsam effekt av läkemedel som rapporteras till Patientregistret. Läkemedelsrelaterad sjuklighet är av allt att döma ett betydande problem, även om det inte är helt lätt att kvantifiera och bedöma.

Sammanfattning

Det finns både hormonella skillnader och andra skillnader som gör att män och kvinnor omsätter läkemedel på olika sätt. Även andra, både medicinska, psykosociala och kulturella, faktorer kan påverka. Att kvinnor ordineras fler läkemedel bidrar också till att risken för att använda olämpliga kombinationer av läkemedel ökar, liksom risken för biverkningar. Kvinnor rapporterar oftare biverkningar än män, och framförallt äldre kvinnor tas oftare in akut på sjukhus för läkemedelsrelaterad sjuklighet, enligt uppgifter från Patientregistret på Socialstyrelsen.

Vi kan åter konstatera att läkemedelsanvändningen är mycket omfattande och problematisk bland äldre och bland psykiskt handikappade som vårdas i

heldygnsvård. Kvinnor behandlas ofta med fler läkemedel än män, vilket kräver noggrann uppföljning, eftersom risken att drabbas av läkemedelsrelaterad sjuklighet ökar.

Läs också: