Läs om kostnader för läkemedel

Utdrag ur rapporten ”Jämställd vård?”

RELATIONER

Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen i primärvården. De skrivs ut till och används i allt större omfattning av både kvinnor och män. Många grupper av läkemedel förskrivs i högre grad till kvinnor än till män. De mest markanta skillnaderna gäller läkemedel mot depression och annan psykisk ohälsa och läkemedel mot smärta. Det förskrivs betydligt mer av dessa läkemedel till kvinnor än till män.

Den totala kostnaden per år för kvinnornas läkemedel är högre än för männens. Kvinnornas läkemedel har kostat mer sedan mitten av 80-talet. Skillnaderna har dock ökat på senare år. 2003 kostade kvinnornas läkemedel 22 procent mer än männens (10,5 miljarder kronor respektive 8,6 miljarder kronor).

Kvinnornas totalt högre läkemedelskostnader beror till stor del på att de är fler i de äldsta åldersgrupperna, som ju är stora konsumenter av läkemedel.

Att bara undersöka kostnader när man vill studera läkemedelsanvändningen har ett begränsat värde. Läkemedelspriserna förändras ständigt, främst på grund av kontinuerlig introduktion av synonympreparat, nya förpackningar, nya beredningsformer och parallellimporterade läkemedel. Därmed ändras också kostnaderna. Om man vill ha en bild av läkemedelsanvändningen också ur medicinsk synvinkel, brukar man använda måttenheten DDD, som är bestämd av WHO och motsvarar den förmodade genomsnittliga dygnsdosen då ett läkemedel används av en vuxen person på läkemedlets huvudindikation.

Totalt förskrivs ungefär 60 procent av alla dygnsdoser läkemedel till kvinnor. Den största skillnaden mellan män och kvinnor återfanns i Kronoberg, där kvinnor förskrevs 66 procent av alla dygnsdoser, och den den minsta på Gotland, där kvinnor förskrevs 60 procent av alla dygnsdoser.

Skillnaderna mellan landstingen är alltså små.

Att det förskrivs mer läkemedel till kvinnor kan delvis förklaras av vissa könsspecifika förhållanden, t.ex. att kvinnor använder preventivmedel, behöver läkemedel i samband med graviditet, samt får östrogener vid menopaus.

Men även om man utesluter p-piller och östrogenbehandling, förskriver läkare fler läkemedel till kvinnor än till män. Olika sjukdomsförekomst är

också en faktor som delvis förklarar att kvinnors och mäns läkemedelsanvändning skiljer sig åt. Kvinnor har en högre förekomst av vissa sjukdomar,

som sköldkörtelsjukdomar, autoimmuna sjukdomar (t.ex. reumatiska sjukdomar) och multipel skleros.

Undersökningar tyder på att det inte bara är kvinnors större benägenhet att söka vård som bidrar till större läkemedelsanvändning. Amerikanska studier har visat att sannolikheten att en kvinna som söker vård också lämnar mottagningen med ett recept är större än att en man gör det. Detta har framför allt studerats när det gäller utskrivningen av lugnande och antidepressiva läkemedel.

Det mönster som kan urskiljas när man studerar de mest förskrivna läkemedlen till män och kvinnor stämmer med det som uppvisas i övriga västländer,

och illustrerar till en del de stora folkhälsoproblemen i industriländerna.

I svenska folkhälsorapporter brukar framför allt sex grupper av sjukdomar betraktas som folkhälsoproblem: hjärt-kärlsjukdomar, psykisk ohälsa, cancer, rörelseorganens sjukdomar, skador (inklusive självmord) och allergier (inklusive astma).

Av de sex gemensamma läkemedelsgrupperna

hade kvinnor högre kostnader än män för antidepressiva medel, medel mot magsår och astma, immunsuppressiva medel, samt betareceptorblockerande medel mot högt blodtryck. Män hade högre kostnader för läkemedel mot höga blodfetter. Läkemedel mot depression, magsår samt

höga blodfetter fanns med bland de tre mest kostsamma grupperna när det gällde både män och kvinnor.

Av de läkemedelsgrupper som används vid hjärt-kärlsjukdomar ordinerades kvinnor större mängd läkemedel än män i grupperna loop-diuretika (urindrivande) och beta-receptorblockerande

medel. Män ordinerades istället oftare ACE-hämmare och kalciumantagonister.

Dyrare läkemedel till män?

Kostnaden per receptförskrivet läkemedel till män är

högre än till kvinnor i samtliga åldersgrupper. Kostnaden för varje receptförskrivet läkemedel beror dels på mängden läkemedel som förskrivs, dels på preparatets pris. Att kostnaden blir högre för mäns läkemedel beror alltså på att de både får en större mängd läkemedel per förskrivningstillfälle och

att de får dyrare läkemedel.

När det gäller läkemedel mot högt blodtryck och hjärtsvikt har tidigare konstaterats att de nyare och därmed dyrare typerna av läkemedel oftare ges

till män än till kvinnor. Detta har givit upphov till diskussioner om i vilken utsträckning detta också gäller andra läkemedelsgrupper.

Vi delade in läkemedel i två kategorier, ”billiga” och ”dyra”, enligt de kostnadsjämförelseberäkningar som publicerats i Läkemedelsboken 2003– 2004: medel mot depression, (N06A) medel mot magsår (A02BC) medel (statiner) mot höga blodfetter (C10AA), perorala diabetesmedel (A10B), betareceptroblockerande medel (C07A), samt medel mot smärta och inflammation, s.k. NSAID (M01A).

De representerar de läkemedelsgrupper som ökat mest i användning de senaste åren och som samtidigt toppar listan över de mest förskrivna läkemedelsgrupperna. Kostnadsberäkningen

bygger på uppgifterna om 90 dagars behandling mot depression och höga blodfetter med genomsnittsdos enligt FASS [20]. Vad gäller magsår är behandlingstiden kortare, 28 dagar.

Andelen dyra antidepressiva medel som skrivs ut till män är något större än till kvinnor. I gruppen ”dyra” hamnar enligt denna indelning ett par nya substanser som anses påverka både nivåerna av serotonin och noradrenalin (t.ex. venlafaxin). Enligt Läkemedelsverkets bedömning har de dyrare läkemedlen inga påvisade fördelar framför

det något billigare antidepressiva läkemedlen av typen SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare).

Läkemedel mot magsår förskrivs också i större utsträckning till kvinnor.

Andelen dyra medel är dock även här något större till män. ”Dyra” innebär behandling med protonpumpshämmare, medan ”billiga” avser den äldre typen av läkemedel mot magsår, de s.k. H2-antagonisterna.

Läkemedel mot smärta och inflammation skrivs oftare ut till kvinnor. De nyare coxiberna som är dyrare än de äldre läkemedlen i denna grupp, skrivs

något oftare ut till kvinnor än till män.

När det gäller behandling mot höga blodfetter (hyperlipidemi) rekommenderas de s.k. statinerna som förstahandsmedel. I indelningen hamnar två av statinerna i gruppen ”dyra” (simvastatin och atorvastatin), medan de andra hamnar i den billigare gruppen. Ett av de dyra medlen (simvastatin) och ett av de ”billiga” (pravachol) har bedömts vara de statiner som har den mest omfattande dokumentationen. Atorvastin, som är dyrt, har dock mindre omfattande dokumentation om sjuklighet och dödlighet än flera av de andra statinerna. Män får också de nyare s.k. glitazonerna mot diabetes och ordineras oftare ett dyrare betablockerande läkemedel mot högt blodtryck.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det verkar finns en tendens att välja dyrare läkemedel till män när det gäller fem av de sex utvalda grupperna

av läkemedel. Skillnaderna är dock inte särskilt stora.

När det gäller läkemedel mot smärta och inflammation är det tvärtom: kvinnorna får något

oftare de nyare och därmed dyrare läkemedlen.

Orsakerna till skillnaderna är okända, men kan ha samband med omedvetna attityder hos den som förskriver läkemedel, liksom skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att kommunicera och/eller olikheter beträffande uttalade förväntningar om att

få ett visst läkemedel.

De skillnader som kan observeras i denna sammanställning tyder emellertid inte på att tendensen att något oftare välja dyrare läkemedel till män skulle innebära ”bättre” eller ”mer effektiv” läkmedelsbehandling. När det gäller högt blodtryck kan man konstatera att män snabbare fick tillgång till nyare läkemedelsgrupper, t.ex. de s.k. ACE-hämmarna och kalciumflödeshämmarna.

Det berodde delvis på att det främst var män som studerades i de kliniska studierna. Idag är de flesta experter emellertid överens om att det fortfarande är de lite äldre läkemedlen (betablockerarna och diuretika) som är förstahandsval för de flesta personer med högt blodtryck. Orsaken är framför allt att de är bättre dokumenterade när det gäller effekten på hjärtkärlsjukdom.

Läs också: