De som slåss om makten

1 av 3
Belinda Olsson.
RELATIONER

Mediefeminister:

Proffstyckare som syns i spalter och tv-soffor. Driver sin personliga feminism och vägrar gå i ledband.

Belinda Olsson, Aftonbladets kolumnist, försvarar envist dokusåporna mot politiskt korrekta extremister och svennefeminister.

Linda Skugge, kolumnist i Expressen, hävdar kvinnors rätt att föda smärtfritt med kejsarsnitt. Har vikt ut sig för att visa en normal kvinnokropp.

Liza Marklund, deckardrottning, debattör och kolumnist i Aftonbladet, har allt mer engagerat sig för misshandlade kvinnor. Motto: ”Kvinnomisshandel kan drabba vem som helst”.

Extremistfeminister:

Anser att männens makt över kvinnorna genomsyrar samhället på alla plan. Vill förbjuda porr och tycker egentligen att världen skulle vara en bättre plats utan män. Kan i sin ytterligaste form tänka sig att använda våld för att krossa patriarkatet.

Ireen von Wachenfeldt, ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige. Menar att alla män är potentiella kvinnomisshandlare. Sagt nyligen i tv-dokumentären ”Könskriget”: – Män är djur, tycker du inte det?

Eva Lundgren, professor i sociologi. Anser det bevisat att det finns satanistiska pedofilnätverk som offrar barn rituellt. Även kvinnan bakom den allmänt accepterade teorin om normaliseringsprocessen i misshandelsförhållanden.

Kvinnonätverket Feministas är Marita Ulvskogs svar på Feministiskt initiativ. Egentligen rena svennefeminismen, men fick problem med tillhörigheten när demonstranter gick till våldsamt angrepp mot en porrbutik i nätverkets namn.

Elitfeminister

Ofta järnkvinnor och ideologiskt mer slipade än extremistfeministerna. Självklara arvtagare till förra sekelskiftets kvinnliga rösträttskämpar.

Gudrun Schyman, teflonpolitikern och förra vänsterpartiledaren är en av frontfigurerna i nybildade Feministiskt initiativ, Fi. Vid partiets första presskonferens fick hon tyst på SVT:s mest griniga veteranreporter K G Bergström med orden: – Det förstår jag att du som är man förknippar Fi med lumpenterminologi.

Ebba Witt-Brattström, litteraturprofessor och ledande feminist inom den akademiska världen. Sitter i styrelsen för Fi. Sagt i radion om jämställdhetsminister Jens Orback: – Han har utseendet för sig, men han kan ju ingenting.

Maria-Pia Boëthius, skribent och proffsfeminist. En given medlem i alla feministiska nätverk och upprop av rang. Hennes senaste projekt är en mediekritisk tidning med feministiskt perspektiv.

Svennefeminister:

En heterogen grupp som rymmer allt från vanliga killar till karriärpolitiker. Kallar sig feminister utan att egentligen ha kläm på vad det betyder. Ett lätt byte för extremistisk moralpanik, men glömmer engagemanget så fort vinden blåser åt ett annat håll.

Statsminister Göran Persson, gubbe av rang och numera även feminist. Hotade nyligen med censur mot bilder på lättklädda kvinnor. Har samtidigt stora problem att samsas med starka kvinnor i sitt eget parti.

Jämställdhetsminister Jens Orback är engagerad men bedöms av andra feminister som en lättviktare. Sagt till i riksdagen: – Jag håller med väldigt mycket. Du har säkert mycket att lära mig.

Mansupproret i Piteå, svennefeminism när den är som bäst. Vanliga män som tröttnat på andra mäns våld mot kvinnor. Ståuppkomikern Ronny Eriksson är en frontfigur.

Glamourfeminister:

Vill vara jämlika utan att förlora sin kvinnlighet. Men uppfattningen om vad det är att vara kvinna varierar och är inte alltid så genomtänkt.

Olinda Borggren, dokusåpastjärnan som gett begreppet ett ansikte. Kombinerar krav på lika lön med kortkort, urringat och höga klackar. Sagt i Aftonbladet: –?Vill man komma någon vart ska man utnyttja alla källor man har.

Tv-personligheten Grynet (Elin Ek) älskar allt som är tjejigt, glittrigt och rosa men tar plats i rutan som en riktig kvinna.

Rigmor Robèrt, psykoanalytiker som tror på en medfödd, mjuk och omvårdande urkvinnlighet. Sagt i Svenska Dagbladet: – En del feminister är blyga för det kvinnliga hos sig själva.

Läs mer:

Rättelse

Tidigare:

Katarina Sternudd