Startsidan / Wendela

Emma: Det är roligt att vara tillbaka

90-talets supermodeller heta igen

Typisk jeanstjej Emma Wiklund är inte mycket för exklusiva kläder. ”Jag är nog en typisk jeanstjej”, säger hon. Typisk jeanstjej Emma Wiklund är inte mycket för exklusiva kläder. ”Jag är nog en typisk jeanstjej”, säger hon. Andrea Björsell, Styling: Ehva Löpp

Glöm filmstjärnor och trådsmala mannekänger.

Nu gör 90-talets supermodeller comeback i modevärlden.

Söndag träffade Sveriges egen stjärnmodell – Emma Wiklund.

Emma Wiklund 2005 Hon var en av modellerna i Munthe Simonsens senaste kampanj.   Emma Wiklund 2005 Hon var en av modellerna i Munthe Simonsens senaste kampanj.

Linda Evangelista, Helena Christensen, Cindy Crawford, Claudia Schiffer och så Sveriges egen Emma Wiklund. Där har ni en generation av modeller som kom att bli ett självskrivet begrepp inom modevärlden i början på 90-talet.

De var supermodellerna som dominerade omslagen till världens mest prestigefyllda modemagasin och som gick de ballaste visningarna i Milano, Paris och New York. Linda Evangelista ”steg inte upp ur sängen för mindre än 10 000 dollar”. Det var då. Nu femton år senare är samma gäng i farten igen och gör ett andra varv i modellmanegen. Snyggare, mognare och med mer självdistans än någonsin.

 

Jobbar med Lindex

Emma har skrivit ett ettårskontrakt med Lindex och tillsammans med en annan ”gammal” supermodell, Cindy Crawford, gjorde hon nyligen Munthe Simonsens senaste kampanj. Emma är het – igen.

När Emma kommer in i fotostudion i sina slitna jeans och moderiktiga stövlar iklädd en gosetröja och ett jättesmajl, tänker jag ”Skit. 37 år, två söta barn, en lysande modellkarriär och fortfarande skitsnygg”. Det är lätt att bli avis.

I ena handen har hon mobiltelefonen i andra en axelväska modell megastor. Det är en vanlig dag på jobbet för Emma.

 

Hur kan det komma sig att du gör comeback i modellvärlden efter ett rejält brejk?

– Ha, ha jag vet inte om man kan kalla det för en comeback? Jag har fått två barn och ser det som en bonus att fortfarande få jobba som modell. Jag har inte tänkt gå visningar i New York eller ge mig in i den världen igen, jag vill hålla det på en nivå som känns rimlig. När Lindexkampanjen dök upp blev jag oerhört glad att få en sådan chans.

 

Vad beror det på att de gamla supermodellerna är i ropet igen?

– Det blev ett enormt genomslag i början på 90-talet och många människor känner igen supermodellerna till utseende och namn. Köparna har blivit mycket mer modemedvetna och efterfrågar förebilder i sin egen ålder, vilket klädtillverkarna varit tvungna att inse. Titta på Demi Moore och Madonna som gör Versace.

 

Vad är den största skillnaden på modellivet då och nu?

– Att stå framför kameran och agera är det ingen skillnad på, men jag har en mer avslappnad relation till jobbet i dag. Nu syns det på bilderna att jag har roligt. Det är inte lika hysteriskt längre och jag oroar mig inte för om jag är för tjock, eller om jag duger eller fortfarande är het. Den oron är borta. Den största skillnaden är nog faktiskt kroppen ha, ha. Jag har fött två barn och är inte lika mager som jag var tidigare, och det känns okej.

 

Du har varit på Elle-omslag och gått visningar för världens största modehus. Vilka jobb värderar du högst?

– Chanelvisningarna, Versace och Calvin Klein-visningarna var prestigefyllda jobb. Men även kampanjerna för Lancaster och Montana. Jag var väldigt glad över mitt Vitelle kontrakt. Det var helt hysteriskt där 92-93.

 

Levde du lyxliv?

– Faktum är att jag aldrig har varit mycket för juveler eller lyxiga bilar. Jag spenderade mina pengar mest på resor.

 

Vilket är det dyraste plagget du har i garderoben?

– Ha, ha. En Jil Sander kashmirkappa som jag gett 23 000 kronor för. Jag tar fortfarande fram den ur garderoben då och då. Den är lite tantig men håller stilen fortfarande, säger hon och skrattar hjärtligt.

 

Hur klär du dig helst?

– Jag är nog en typisk jeanstjej. Jag är definitivt ingen secondhandtjej. Jag gillar bohostilen, det här med att mixa olika stilar och material. Det gillar jag med Lindex, för där finns det något för alla.

 

Vad skulle du aldrig ta på dig?

– Jag skulle aldrig ta på mig päls, eftersom jag gjort en kampanj mot det. Haremsbyxor?... Kommer du ihåg dem? Vad hemska de var. Jag hade flera stycken i garderoben!

 

Vad skulle du göra om din dotter Tyra skulle komma till dig och säga att hon ville bli modell?

– Nä, med tanke på hur smala modellerna är i dag skulle jag inte uppmuntra henne. Det är för mycket ätstörningar i modebranchen. I vilket fall måste hon gå ut gymnasiet, och sedan åker jag med. Oavsett om hon är 18 eller ej, ha ha!

 

Va! Tror du att hon vill ha med sig mamma till Paris?

–Ha, ha. Det är alldeles för oroligt. Jag var själv tjugo när jag åkte i väg. Jag skulle följa med henne i vilket fall.

 

Drogerna då? Det måste vara en av anledningarna till att man blir orolig. Kate Moss är en av dagens supermodeller som är utsatt.

– Jag får frågan om droger i varenda intervju och jag är så trött på den. Det finns droger i alla branscher. I dag kan du bli erbjuden droger bara du går på en krog eller nattklubb, det gäller inte specifikt modellbranschen. När jag jobbade som modell blev jag aldrig erbjuden droger vare sig på visningar eller fotouppdrag.

 

Vilka är de mest kända personer du träffat?

– Bono och Madonna. Bono har jag träffat flera gånger, han är väldigt trevlig, cool och opretto.

 

Har du kontakt med några av supermodellerna från 90- talet?

– Nej i princip inte. Vi sågs inte speciellt mycket på 90-talet heller för alla flög runt på olika uppdrag i världen och vi sammanstrålade på visningar. Det var helt hysteriskt på den tiden. Helena Christensen träffade jag nyligen på en visning i Köpenhamn.

 

Du var mobbad när du var liten. Hur har det påverkat dig?

– Jag hade annorlunda dialekt och tänderna stod åt alla håll, ha ha. Jag var inte poppis bland killarna direkt.

 

Vad skulle du säga till dem i dag som mobbade dig då?

– Oj, det vet jag inte riktigt. Kanske skulle jag tacka dem, för det har gjort mig självständig och jag har lärt mig trivas i mitt eget sällskap.

Agneta Elmegård
Följ wendela