Rösta fram årets kvinna 2005

Årets Feminist: Linda Rosing

Många ögonbryn hamnade i hårfästet när Linda Rosing sa att nu fick det vara slut med utvik, hon skulle bli seriös och feminist. Förstummade trodde vi att nu dyker väl Linda upp med svarta fyrkantiga glasögon och ap-lugg, men den dagen är inte här – än. Däremot har Linda börjat spela poker och det är inte ens klädpoker. Tidningen Bang har ägnat Linda ett nummer, vänsterkulturtidskriften ETC har en intervju med henne i sitt senaste nummer och även om Linda gett sitt eget nummer till fler än Fadde så har bimbo-stämpeln blivit suddig i kanten, och feminismen en platinablondin rikare. Att Linda ska stämma Dominika Peczynski för förtal, för att hon har sagt att Linda fejkat en romans med en pokermiljonär, kan väl inte stämma? Lycka till på färden Linda. När får vi se dig i de där glasögonen?

Årets Häxa: Tiina Rosenberg

När Feministiskt Initiativ, fi, bildades var det festyra och över 20 procent i opinionsmätningarna. Frid rådde mellan professor Ebba Witt-Brattström och nya stjärnskottet, professor Tiina Rosenberg som kommit från universitetens salar med Annie Lennox-frisyr och chockrosa T-shirt, van vid beundrar-applåder från sin fanclub (där ingen undrade vad fan HBT-frågor är för något). Ute i den stora grymma offentligheten började det däremot blåsa kuling direkt när Tiina påstod ha sagts att ”heterokärringar som ligger med män är könsförrädare”. Tiina utsågs snabbt till favorithatobjekt av de nymorska högerkrafterna som fick ett lämpligt mål att skjuta på för att dödförklara hela feminismen. Tiina skrev en skarpsinnig analys av detta förhållande när hon väl avgått, men man undrar varför inte de insikterna kunde gjort sig gällande tidigare? Kanske för att Tiina hade fullt upp med att vara som Machiavellis Furste och se gråtande systrar springa ut ur sammanträdesrummen. Klassisk är Tiinarepliken efter ett av avhoppen: ”Det var tur att det inte var begåvningsreserven som försvann med dig”.

Årets Förvandling: Robyn

Antingen är Robyn Carlsson Askungen: hon var ute i parken i sin duktiga familjeflicks-image och det dök upp en fe som förvandlade henne till en utmejslad karaktärsartist. Eller så har hon åstadkommit den här transformationen på egen hand. Det är som om hon varit en larv som blivit förpuppad och nu har det kommit ut en fjäril. Robyn är tillbaka, i ny form, med ny stil, hon har brutit sig lös från det stora skivbolaget och startat ett eget, Konichiwa Records,och gett ut ett album som gav tvivlarna svar på tal. Att man sen alltid ser lite grand av den där gulliga sweet sexteen-tjejen gör ingenting alls.

Årets Skriet från Vildmarken: Ireen von Wachenfeldt

Tänk att en enda mening kan väcka en hel djungel: ”Män är djur” , sa Roks-ordföranden Ireen von Wachenfeldt och det har väl sällan gläfts och skälls och rutits och västs och morrats och jamats så mycket i det här landet. Väldigt få tycktes vilja bry sig om att Ireen von Wachenfeldt har arbetat i decennier med grymt sönderslagna kvinnor, sönderslagna av män, och att det i rimlighetens namn var med utgångspunket ifrån de erfarenheterna som hon undslapp sig detta animaliska yttrande. Istället för att debatten alltså handlade om att män faktiskt misshandlar kvinnor så kom den att handla om att män som inte misshandlar kvinnor kände sig kränkta av Ireen. Männen kapade alltså åt sig offer-rollen. Fast det är klart, lite rätt hade Ireens kritiker: alla män är inte rovdjur, några män beter sig också som lättkränkta pälsputsare, gnälliga mullvadar eller narcissistiska påfåglar.

Årets Hjältinna: Maria Bonnevie

Få filmer provocerar feminister mer än Lars von Triers ”Breaking the waves” där hjältinnan genom sitt lidande och sin utsatthet, till och med självpåtagen, och sin absoluta lojalitet frälser den döende mannen. Kvinnans offer – mannens räddning. Tyst, lidande, lojal, i alla fall offentligt, har också skådespelerskan Maria Bonnevie varit i förhållandet med Mikael Persbrandt. Aldrig ett ont ord. Vad det egentligen är ett uttryck för kan vi bara gissa, men när Maria Bonnevie nu skulle spela Fröken Julie mot Persbrandts Jean i Strindbergs pjäs på Dramaten, och genom tidningarna hade fått reda på att han skulle ha barn med en annan kvinna, då tyckte till och med de som uppfattar hennes beteende som antifeministiskt väldigt synd om henne. Att hon har klarat av att spela visar hjältemod, s o m hon har spelat visar att hon är en stor skådespelerska.

Årets spänstigaste: Kajsa Bergqvist

Det var den 18 juli 2004 som Kajsa Bergqvist låg och skrek av smärta för att hälsenan hade gått av . Det såg så fruktansvärt otäckt ut och man tänkte: hon kommer aldrig igen. Så tänkte inte Kajsa. Hon är av annat virke, och hälsenan med. Ett år senare, det vill säga det här året, den 8 augusti närmare bestämt, skrek Kajsa igen, den här gången av vild glädje. Hon hade hoppat 2.02 i Helsingfors och tagit VM-guld! Tony Rickardsson får ursäkta, det är klart att Kajsa bara måste få Svenska Dagbladets bragdguld efter detta. Nästa år siktar Kajsa på världsrekordhöjden 2.10 och vi säger aldrig mer aldrig när det gäller henne, även om ingen har frågat hälsenan.

Årets Femtekolonnare: Evin Rubar

För den som ser den backlash som feminismen råkat ut för i Sverige under det här året finns det en koppling till Evin Rubars program ”Könskriget” i SVT i våras. Det var här som professor Eva Lundgren framställdes som en snurrig manshatare med befängda ideér och det var här som Ireen von Wachenfeldts uttalande om män och djur klipptes fram så att även hon framstod enbart som en vettlös manshatare. Evin Rubar, tidigare okänd, fick sedan pris för sina program på media-galan Kristallen, som ”Årets förnyare”. Varför? Evin Rubar borde nog ställa den frågan till sig själv. Intresset ljuger inte. Vem hade intresse av att Evin Rubar fick pris, förutom Evin Rubar själv? Vad Rubar gjorde i sina program var att få det kvinnohat som finns i vårt samhälle, som visar sig i mäns våld och övergrepp mot kvinnor, att bli en harmlös bisak, medan det ”riktiga” förtrycket skulle ha sin rot hos några galna feminister? Nej, det håller inte ihop! Evin Rubar borde ta sig ut ur upp- och nervända vär(l)den.

Årets Rumpa: Kim Anderzon

Utvikstrenden har nått nya nivåer, och åldrar. Nu är det inte silikonstinna 20-åringar som gör det, utan naturella damer som Alexandra Charles invirad i enbart fisknät, Mona Malm inlagd i ängsblommor och icke minst – rikskomediennen Kim Anderzon, gladkåt och spritt språngande vid en laduknut i sommargrönskan. Den där bakifrån-bilden, den där rumpan, har fått många uppskattande kommentarar framförallt från yngre män i vår närhet, och vi förstår, den bilden är både lite Zornkulla och lite mazurka på sängkanten. Kim Anderzon själv är ju redan en ikon som signalerar ja, kropp och lust och varenda anorerxitjej och självskärar-tjej borde gå och se henne i ”Vivagina” eller ståuppshowen ”Det fullständigt flexibla fruntimret”.

Årets Räddande Ängel: Lottie Knutson

Medan Laila Freivalds gick på teater och Göran Persson firade jul trädde Lottie Knutson fram på samhällsscenen. Det var alldeles efter tsunamin, sorg, panik, skräck och förfäran låg i luften inte bara i Thailand, utan även här hemma där vi nyss fått höra talas om dödens jättevåg. Men där satt i alla fall Fritidsresors informationschef i varenda tv-sändning, och det var en tröst. Hon var så redig, så ansvarsfull och storasystersaktig på det goda sättet att man blir alldeles tårögd fast det gått ett år sedan tsunamin. Nu har vi ju nyss fått katastrofkommissionens katastrofrapport så alla misslyckanden och allt sjabbel har ju blivit aktuella igen, och man undrar vad det är för fel med typecastingen till myndigheter och regeringen? Varför är det så många effektiva karriärister på alla toppositioner? Varför är det så ont om barmhärtiga, ansvarsfulla människor utan empatistörningar? Som Lottie Knutson.

Årets Grekiska Gudinna: Elena Paparizou

Sverige kom bara på 19:e plats i årets Eurivision Song Contest. Rent geografiskt verkar Sveriges gyllene lycka i de här sammanhangen ligga mera i Grekland än i Las Vegas. Det kändes ju som om vi vann också, lite grand, för att sköna Elena Paparizou, som vann för Grekland, faktiskt kommer från Göteborg. Nu liknar hon ju mer Afrodite än Ada, men ändå. Kungen uppskattade också Elena, bland sommarens roligaste tidningsbilder är när kungen tar Elena på baken efter konserten på Victoriadagen på Öland. Men det är nog fler killar än kungen som känner att låten ”My number one” är riktad just till honom.