"Jag var inte beredd på att pappa skulle dö"

Vi följde Kattis Ahlström under hennes sista dag med Tv-huset

1 av 2 | Foto: Börje Thuresson
Sista dan med Tv-huset.
RELATIONER

Femton år som tv:s allra mest älskade programledare är över.

Kattis Ahlström har för sista gången välkomnat oss till en kväll med "Tv-huset".

- Men jag hann aldrig säga hej då till tittarna. Det känns tråkigt, säger hon efter att ha hoppat av sista programmet på grund av sin pappas bortgång.

Aftonbladet följde Kattis Ahlström under en mycket turbulent tid.

30 november, Tv-huset

- De senaste två veckorna har sladden till mikrofonen synts väldigt mycket. På KG Hammar förra veckan såg det ut som en näringssladd. Så kan vi inte ha det.

Det är onsdag morgon. Klockan är nio och Kattis Ahlström håller morgonmöte för ett trettiotal personer på "Tv-huset". Om sex timmar börjar inspelningen av söndagens program. Ett av de sista som Kattis gör - någonsin.

Men det vet vi inte ännu. Inte hennes medarbetare heller.

Själv är Kattis fokuserad. Det är enda sättet att beskriva henne en morgon som denna. Visserligen hälsar hon vänligt på mig och fotografen. Men så mycket mer är det inte.

I tanken är hon nog redan hos kvällens gäster, Carl Bildt och Amelia Adamo, och på allt som ska klaffa innan hon väl sitter och intervjuar dem.

- Jag är inte nervös när jag gör tv, snarare samlad, säger hon själv innan hon forcerar korridoren med långa kliv på väg mot sin redaktion och sin arbetsplats.

8 december, Radiohusets lunchrestaurang

En arbetsdag med Kattis Ahlström - det är vad reportaget går ut på. Vi vill skildra tempot, koncentrationen, det vänliga, varma leendet mot kameran, redaktören Erik Sandströms inskjutna följdfrågor i Kattis örsnäcka mitt under pågående intervju, sminkningen, genomgången av manus, skämten bakom kulisserna "

Men. Inspelningsdagen var hektisk, därför träffas vi över en kompletterande lunch.

Stressen under inspelningsdagen känns nu långt borta. Kattis diskuterar, skrattar och känns mer som en samtalspartner och klok vän, än som en intervjuperson.

Detta trots att hennes känslor inför att bli intervjuad egentligen är dubbla. Å ena sidan vill hon ge tv-tittarna en "helare" bild av sig själv, visa vem hon verkligen är, å andra sidan vill hon inte vara "kändis" och tapetsera omslagen på skvallertidningarna.

- Ett tag var det väldigt mycket om inställda bröllopsplaner hit och dit. Om jag inte hade haft barn hade jag inte brytt mig så mycket, men nu kan jag ibland inte låta bli att fundera på om det är värt det.

Inte blir det bättre av att din pojkvän Niklas Strömstedt också är känd.

- Nej, och det tänkte jag faktiskt på när vi träffades och blev kära i varandra för fyra år sedan. Jag var medveten om att "det här kan bli jobbigt". Men samtidigt kan man ju inte låta en sådan sak styra. Det vore hemskt.

Men du är inte direkt ensam om att vara känd och bli kär i en annan känd person.

- Nej, visst är det konstigt. Jag har alltid undrat hur det kommer sig att kända personer bara blir kära i varandra. Och så går jag och blir det själv. (skratt)

- Många säger att det är för att man kan dela "hur det är". Men det där med att vara känd är ju en så otroligt liten del av ens liv. Vad ska man säga till varandra om det, mer än att "visst är det jobbigt"? Sen har man ju pratat klart om det.

Niklas har tre barn sedan förut, Adam, 18, Simon, 14, och Maja, 7. Hur är det att vara styvmamma?

- Vi har tagit det väldigt lugnt med barnen, eftersom det är så många barn och föredettingar inblandade. Så jag känner mig inte alls som någon styvmamma, vi bor ju inte ens ihop.

Hur var din separation från Ebbas och Loves pappa för fyra år sedan?

- Jag ser på den med lite andra ögon i dag. Förr kunde jag tänka att bara mamma och pappa är glada så är barnen glada. Och visst, vår separation var ganska odramatisk. Barnen var 3 och 4 år gamla och tog det väldigt bra när vi förklarade. Men ändå " Det är alltid tufft för barnen. Därför har jag svårt för att tala om en separation som lycklig.

- Men det är klart att det underlättar för barnen om föräldrarna fortsätter att ha en bra och nära relation. Och det har verkligen Johan och jag.

Det är dags för fotograf Börje att ta sina bilder. Kattis småpratar under tiden och förklarar att det inte är lätt att svara på alla frågor. Att det är "något på gång". Vad kan hon inte säga.

9 december, redaktionen

TT kablar ut att Kattis Ahlström lämnar tv. Reaktionen på vår redaktion - allmän och omedelbar - är att förlusten för SVT är enorm.

Deras allra säkraste kort lämnar moderskeppet. Kattis Ahlström är ju den som höjdarna på tv alltid har vänt sig till när det verkligen gäller.

Som när Sverige anordnade den internationella melodifestivalen för fem år sedan. Och som vid tsunamiinsamlingen på nyårsdagen förra året.

Men nu är det alltså över.

Nästa söndag har Kattis sänt sitt sista program. ICA-Kuriren heter nästa anhalt.

En stund senare ringer hon för att kommentera det nya.

- Detta är det läskigaste jag har gjort i hela mitt liv.

Läskigt?

- Ja, egentligen vill jag inte synas, och har alltid velat komma bort från offentligheten. Min drivkraft har aldrig varit att stå framför kameran, men samtidigt har jag ju gjort det i femton år. Och nu tänker jag "tänk om det ändå är det jag vill". Å andra sidan lär jag väl få reda på det nu. Och i så fall står ju tv-huset kvar, säger hon och skrattar.

Men att lämna själva programmet "Tv-huset", som hon har drivit ända från starten - från kritik och dåliga tittarsiffror till tittarsuccé och idel goda recensioner - är förstås inte enkelt.

- Det har varit så oerhört tillfredsställande att få göra det här programmet. Egentligen är det ett rätt gammaldags program, med långa intervjuer. Men folk vill ha det. Och det behövs som motvikt mot allt annat i tv.

Men nu blir det ICA-Kuriren. Är du själv prenumerant?

- Nej, jag har läst den ganska sporadiskt. Men jag gillar den, ICA-Kuriren är verkligen en gedigen tidning.

- I rekryteringen har de varit tydliga med att det inte är ett förvaltningsuppdrag jag får. Det finns möjlighet för mig att sätta min prägel på tidningen. Det gillar jag. Och jag vet att den kommer att förändras, men exakt hur vill jag inte gå in på förrän jag har tagit det med redaktionen.

Nervös?

- Nej, men lite spänd. Nu får jag verkligen samla ihop mig. Den sista tiden på tv blev lite slentrian. Nu kommer jag att tvingas spetsa huvudet. Det ska bli kul.

14 december, Almåsa konferensgård

På rasten under konferensen hör jag chefens meddelande på mobilen om att jag genast måste ringa. Dagens tidningar har jag inte läst än. Jag vet inte att Kattis Ahlström hoppar av dagens inspelning av "Tv-huset". Sin sista sändning någonsin. Inte heller känner jag till skälet, att hennes far hastigt har gått bort.

Kort därpå kommer ett sms. Det är från Kattis. Hon vädjar om att vi flyttar fram intervjun en vecka. Det är dagen före tryck, men självklart gör vi det.

20 december, redaktionen

- Jag bad uttryckligen er konkurrent om att inte ha något om pappas bortgång på förstasidan. För barnens skull. Men det brydde de sig inte om, säger hon över telefonen.

Kattis har sms:at att det är okej att jag ringer. Att hon orkar prata.

Det ursprungliga reportaget vi skulle göra, det där vi skulle följa henne bakom kameran, ligger långt borta. Väldigt långt borta.

Den senaste tiden har varit oerhört turbulent. Och så gott som samtliga förutsättningar har ändrats sedan vårt första möte i tv-huset för snart tre veckor sedan.

Hur känns det så här i efterhand att det aldrig blev någon sista sändning?

- Det var ju ett självklart val. Jag var inte alls förberedd på att pappa skulle gå bort. Jobb är det sista man tänker på i en sådan situation.

- Samtidigt är det här komplicerat. Vilken annan sändning som helst hade jag inte ens blinkat över i efterhand. Tv är ändå bara tv. Men det här var trots allt min sista sändning - efter så många år, och så många program.

Vad är komplicerat?

- Jag hann aldrig säga hej då till tittarna. Det hade jag velat

göra.

Kattis Sofia Ahlström

Med fästmannen Niklas Strömstedt.
Foto: Mattias Carlsson
Med fästmannen Niklas Strömstedt.

Så är hon som...

I höstas fick Kattis den nyinstiftade utmärkelsen Kristallen för Årets kvinnliga programledare.
Foto: Jerker Ivarsson
I höstas fick Kattis den nyinstiftade utmärkelsen Kristallen för Årets kvinnliga programledare.

Kattis minns sina grodor...

"Jag somnade i direktsändning"

2000. ”Eurovisionsschlagerfestivalen” med Anders Lundin.
Foto: Lars Rosengren
2000. ”Eurovisionsschlagerfestivalen” med Anders Lundin.

Sofia Wadensjö Karén (sofia.wadensjo@aftonbladet.se)