Köttbullar, norr- sken, skärgård, dalahäst – och amning

RELATIONER

Vad är egentligen ”svenskt”? En sån sak som säger någonting om vårt samhälle är, anser jag, amning på offentlig plats. Mammor som ger sina barn mat från bröstet på parkbänkar och kafeér är världsunikt, ja det förekommer i andra nordiska länder också, men knappast på så många andra ställen. Jag menar att det är ett tecken på kvinnors och barns ställning och att det är ett gott tecken.

Kritiken mot amningen har också varit välgörande nedtonad, därför blev jag faktiskt rätt förvånad när jag för några månader sedan hittade en oerhört pubertal äckel-krönika av en ung man i stockholmstidningen Metro där krönikören ondgjorde sig över hur han tappade matlusten av att se dessa vita bröst välla fram över kafebordet, bröst som därtill var slappa och inte ens riktade till honom utan till ett litet otäckt sugande monster, barnet vill säga.

Jag tror inte att krönikören ifråga haft några större framgångar med sina åsikter, tack och lov, men ändå blir jag fundersam över dagens artiklar där ammande mammor berättar att de kallats ”incestuösa och äckliga” för att de ammat sina barn ”för länge”. Jag måste säga att jag bekymrar mig mer för kvinnor som inte vill amma alls, för att deras bröst skulle bli mindre attraktiva för män! Jo, såna finns. För mig är amning mycket mer än bara hur man ger näring och huruvida man får ett barn som är bättre rustat mot allergier, det är, när det fungerar utan stress och press, en väg till det som i psykologiska termer kallas ”anknytning”. Amningen kan, när den fungerar (brasklapp igen) vara ett jättebra medel att bygga upp den här anknytningen till barnet. Om amningen däremot inte fungerar, om mamman bara mår dåligt, är det väl klart att det är mycket bättre att mata bebisen med flaska. Det viktigaste är inte amningen utan anknytningen, och det behöver inte vara den biologiska mamman som skapar anknytningen, det kan också vara någon annan som har den så att säga ”modrande” funktionen för bebisen, men någon måste det vara.

Alltså, från en trebarnsmamma till nyblivna mammor: häng inte upp er på amningen om det inte känns bra, men om det gör det så gläd er. Och fortsätt gärna att amma så alla ser det. Var stolta!

Veckans man: Tom Jones

Det är inte på alla konserter det yr trosor över publikhavet men på Tom Jones konserter gör de det. Och då har han ändå hunnit bli 65, tjuren från Wales med sina hitar Delilah, Sexbomb och It's not unusual. Still going strong kan man säga och nu ska han visst bli adlad av drottning Elizabeth också. Sir Tom... det låter inte så tokigt faktiskt. Jag blir på riktigt gott humör när jag tänker på denne adelsman med Las Vegas-stuk, med sin ständiga ofernissade nybyggarentusiasm och massor av brunstiga bröstoner. Tom Jones med för mycket solbränna, uppknäppt skjorta, hårigt bröst och feta

guldlänkar, han är för gammal, för obantad, inte ett dugg sofistikerad. Så fel och så rätt, i den smala, glatta ytans tid, killen har väl aldrig ens hört talas om GI-metoden och skulle nog inte hamna på

Kate Moss

lista.

Åsa Mattsson (asa@aftonbladet.se)