”Jag har stått med resväskan i handen”

Nanne Grönvall om kärleken till Peter – och sin långa karriär

1 av 3 | Foto: Morgan Norman
större än någonsin ”I den här branschen är man ju ofta uträknad vid 30 som tjej”, säger Nanne Grönvall om sina framgångar.
RELATIONER

Ett skivbolag tyckte att Peter Grönvall skulle göra sig av med Nanne – hon var för ful för att lyckas.

I dag säljer hennes skivor guld och platina.

Och paret Peter och Nanne? Efter 18 år tillsammans hånglar de så mycket att tonårsbarnen klagar.

All you need is love sjöng John Lennon i Beatles 1967 och vid det laget hade han träffat Yoko Ono och allt han behövde var kärlek – kärleken till henne.

Typ halva John Lennons påföljande solokarriär kom att bestå av lovsånger till Yoko. Han stod och föll med henne.

Nu sitter jag mitt emot Nanne Grönvall i en restaurang i Sky City på Arlanda, hon ska om en dryg timme flyga iväg till ett uppträdande i Göteborg, och jag inser att det finns fler än John och Yoko.

Det finns Nanne och Peter.

Det har gått bra för Nanne men det hade inte gått alls utan maken och arbetskamraten Peter Grönvall.

– Han började lira när han var 13 eller 14 och visste direkt att det var musiken han ville hålla på med, jag vågade inte tro på det som ett heltidsjobb. Jag tyckte inte att det var rimligt att jag skulle klara av det, och framför allt inte att jag skulle kunna hålla liv i en lång karriär. Min drivkraft har i mångt och mycket varit Peters vilja att hålla på och hans tro på mig. Han har trott mer på mig än vad jag själv gjort.

Ni minns dem sida vid sida i Sound of Music. Ni minns schlagerframgångarna ”Eldorado” och ”Alexandra”. Ni minns dem i One More Time, som 1996 tog hem Melodifestivalen med ”Den vilda”. Nanne Grönvalls karriär har aldrig skämts för sig. Men i dag, som soloartist, är hon större än nånsin.

När vi träffas har samlingsplattan ”20 år med Nanne” sålt platina (60?000 exemplar) och ”Alltid på väg”, albumet med färskt material, har sålt guld (30?000).

– Det är helt fantastiskt. Jag fattar inte att det kunde bli så här... I den här branschen är man ju ofta uträknad vid 30 som tjej. Jag har själv varit uträknad många gånger.

Det har funnits stunder när skivbolagen vänt henne ryggen.

Men aldrig Peter Grönvall.

– Mellan Sound of Music och One More Time hade vi ett projekt som hette ”Peter’s Pop Squad” och skivbolaget sa till honom: ”Gör dig av med henne.” De tyckte helt enkelt inte att jag såg tillräckligt bra ut och jag var faktiskt beredd att backa och hoppa av bandet. Men Peter var obeveklig. Det var inte ens värt att snacka om. Ja, hans tro har varit oerhört stark.

Det var svårt att fråga John Lennon nånting utan att svaret mer eller mindre blev en kärleksförklaring till Yoko Ono.

Det är lika svårt att fråga Nanne nåt utan att Peter dyker upp.

De har jobbat ihop i 25 år och varit ett par i 18 år. Det innebär att de spelade och sjöng tillsammans i sju år innan vänskap blev kärlek.

– Vi var upptagna på varsitt håll och, jag menar, det handlade inte ens om att jag sneglade på honom och tänkte: Mmmm, han är nog lite söt. Det fanns inte på kartan och det var samma sak för honom. Det var polaren Nanne, polaren Peter. Men så i början på 1987 gjorde vi båda slut med våra respektive.

De hade gjort slut med sina respektive men så nyligen att de fortfarande bodde ihop med dem.

– När vi jobbat klart i studion hade vi av naturliga skäl mindre bråttom hem. Så vi åkte ut på stan och helt plötsligt upptäckte vi nya sidor hos varandra. Peter hade just tagit körkort och han brukade skjutsa mig och jag märkte att han medvetet körde fel väg för att vi inte skulle skiljas åt. Du vet: ”Oj, nu körde jag fel, hur det kan bli!”

En vacker dag vaknade de i samma säng.

– Här hade vi jobbat i sju år och hade plötsligt andra känslor för varandra. Det kändes väldigt konstigt. Vi kan fortfarande prata om det. Vad hände mellan oss då, som gjorde att vi kände vad vi inte känt innan? Men 18 år tillsammans bevisar ju att det inte var nån tillfällig sinnesförvirring.

Det är med kärlekslivet som med Nannes karriär.

– Vi har aldrig varit så nyförälskade som nu. Det är till och med så att ungarna kan säga: Gud, måste ni stå och hångla!

Hur många föräldrar därute har efter 18 år tillsammans tonårsbarn som klagar på dylikt? Ja, hur många hånglar över huvud taget efter 18 år som par? Det är imponerande och, som Nanne sjöng i Melodifestivalen 1998, man blir avundsjuk. Men hon tillägger att livet haft sina sura stunder.

– Det har funnits kriser, när man stått i hallen med resväskan packad och klar. Absolut. Ta 1992 när vi fick en hit med ”Highland” och det brakade loss med One More Time. Felix var nyfödd, Charlie var 2 och Robin 6. Vi var inte direkt föräldralediga... Man skrev låtar, ammade, spelade in skivor på nätterna och när man väl var klar att gå i säng vaknade ungarna. Ja, då var det kris och tjafs. När jag ser tillbaka kan jag inte fatta att vi klarade ut det.

Nanne säger att Peter på den tiden hellre vände ryggen till problemen än diskuterade dem.

Nannes inställning var tvärtom. Här. Ska. Det. Pratas. Ut. Länge. Och. Väl.

– Han slog dövörat till och tänkte: ”Får hon bara gå omkring och gnälla för sig själv i köket går det nog över.” Medan jag slog i köksluckorna och tänkte: ”Nu förstår han att jag är arg och kommer direkt.” Men det gjorde han ju inte...

Till slut gjorde de det enda rätta, gick halva vägen var.

– I grunden funkar det så bra för att vi också är bästa kompisar. Vi är extremt ärliga. När andra tiger, då pratar vi.

Det finns genuint osexiga yrken. Få börjar dregla när de hör order revisor. Det är tvärtom med popartister. Många börjar dregla bara de hör ordet. Så jag undrar om inte Peter och Nanne under åren frestats av andra.

– Jag kan absolut känna passion för andra, men Peter är den enda jag kan tänka mig som livspartner. Det är likadant för honom. Men vi inser att den andre när som helst kan bli förälskad i nån annan och det gör att vi är mera rädda om varandra.

När det gäller kärlek måste man förtjäna varandra. Det är inte klappat och klart när man flyttat ihop och skaffat barn. Det är då det verkligen börjar.

– När ungarna var små såg jag till att jag och Peter åkte iväg för oss själva och tog in på hotell en gång om året, för att koppla bort föräldraskap och vardagsbestyr och återupptäcka varandra.

De har gått halva vägen var också i karriären. I Sound of Music och One More Time var Peter frontfigur på scen och gruppernas låtskrivare och producent. Dessutom snodde han åt sig en hel del rubriker på grund av att hans pappa är ABBA-Benny.

Men sen ”Avundsjuk” och Melodifestivalen 1998 har Nanne lagt beslag på uppmärksamheten.

– Förr blev det naturligt så att jag tog hand om det mesta av markservicen. Idag är det ombytta roller och Peter är fantastisk.

Peter är fortfarande fullt verksam. Han skriver och producerar för Nanne. Han är ansvarig för musiken till ”Sweet charity”, musikalen som snart har premiär på Intiman i Stockholm med Nanne i huvudrollen. Men jobbet sker i bakgrunden.

Rollskiftet skedde när han i slutet på 1990-talet gjorde musiken till Kalle Blomkvist-filmerna.

– Jag ville inte gå och rulla med tummarna och testade att börja skriva egna låtar. Sen blev jag inbjuden till festivalen och gjorde ”Avundsjuk”. Från att ha varit motor och frontfigur i banden har Peter blivit min största supporter.

Nanne har folket i sin hand och det är inte svårt att förstå. Hon ÄR folklig. Ingen frånvänd, pretentiös artist, utan en som med smittande energi och ett stort leende ser sin publik rätt i ögonen.

Egenskaper som inte alltid värderas högt bland recensenter.

Men det struntar Nanne Grönvall blankt i. Om valet är kredd eller publik så tar hon publiken.

Hela fundamentet för Nannes karriär bygger för övrigt på ett okreddigt evenemang: Melodifestivalen. Förutom låtarna med Sound of Music, One More Time och som soloartist, var det hon och Peter som skrev bidraget ”Det vackraste” åt Cecilia Vennersten (1995).

– Många sitter där med sin kredd men det händer inte så mycket i deras karriärer. Man måste släppa på sånt och bara ge sig ut och jobba och möta publiken, säger Nanne.

Med huvudrollen i ”Sweet charity” skriver hon ett nytt kapitel. Musikalen bygger på filmen ”Le Notti di Cabiria” (1957) av Federico Fellini, om en prostituerad som är kär i kärleken men hela tiden blir sviken av männen.

1969 blev musikalen förvandlad till en dundrande filmsuccé med Shirley MacLaine i huvud­rollen.

Och nu är det Nannes tur.

– Det ska bli skitkul, säger hon och skrattar.

Fakta/Nanne Grönvall

Så är jag som...

Tore S Börjesson