”Det var pinsamt att spela full och villig”

Helena Bergström och Maria Lundqvist om skådespelarlivet efter 40

1 av 2 | Foto: Andrea Björsell
Spelar ihop Helena Bergström och Maria Lundqvist ger ansikte till kvinnor över 40 i nya filmen ”Heartbreak hotel”.
RELATIONER

Den ena blev folkkär som rebellen i ”Änglagård”, den andra som bibliotekarien Sally.

Aftonbladet har träffat Helena Bergström och Maria Lundqvist, som super och raggar lammkött i Colin Nutleys nya film ”Heartbreak hotel”.

Tänk er in i situationen. Helena Bergström och Maria Lundqvist är ute på ett danshak i Stockholmsnatten med Gud vet hur många tequilashots under hatten??

– Det var så pinsamt att klockorna stannade. Men Maria var med och med henne blev det kul. Vi visste förutsättningarna och sa till varandra: Nu kör vi! Vi raggar upp 25-åringarna!

Helena och Maria har bägge passerat 40-strecket. Men det finns så många gränser och den här kvällen är de redo att passera dem alla. De är på jakt efter mört kött, punkt slut.

– Vi var fulla och vi var villiga och vi hade tappat omdömet, okej? säger Maria.

Kan ni se det framför er? Snart kan ni det. På bio.

”Heartbreak hotel” är namnet på filmen och det danshak där Lisa (Helena) och Gudrun (Maria) med hjälp av drinkar och dans manifesterar att de frigjort sig från sina gamla liv och jag.

Men ovan beskrivna scen hade nåt verkligt över sig. Colin Nutley skriver inga regelrätta manus med repliker huggna i sten. Han ger sina skådespelare situationer att jobba med och i det här fallet skulle Gudrun och Lisa ragga lammkött. Det var verkligen pinsamt, tyckte Helena, och Maria fick påminna henne om att ingenting är pinsamt när man är villig, pisspackad och omdömeslös.

Sen gick de in och gjorde scenen och den och övriga anknytande scener – ett hysteriskt praktgräl på damtoan där Helena Bergström arbetar sig upp till ett salivstänkande raseri, samt ett alkoholindränkt och pilskt möte med några poliser – är komiska pärlor.

– Colin har ett improvisatoriskt sätt att jobba. Vissa skådisar gillar inte det och då får de ett traditionellt manus, men jag och Maria gillar att flyga, säger Helena Bergström.

Det man vinner på arbetssättet är närvaro. Om man inte vet, för att tala tennisspråk, vilket slags boll den andra ska slå, skruvad eller oskruvad, lång eller kort, måste man hela tiden vara på helspänn.

– Colin är tydlig i sina instruktioner om vad han vill uppnå, men sen lämnar han dig fri, ett mera stimulerande sammanhang att jobba i får man leta efter, säger Maria Lundqvist.

”Heartbreak hotel” är en film som balanserar mellan drama och komedi, en film om en på papperet omöjlig vänskap mellan två kvinnor med vitt skilda yrken – lapplisa och gynekolog – från vitt skilda samhällsklasser och med vitt skilda personligheter. När filmen börjar tycker Gudrun (Maria) att ett passande nöje en fredagskväll är att ”frosta av frysen”. Hennes dotter tror inte sina öron och kritiserar henne, men får till svar:

– Det här är mitt liv.

Gudrun har gett upp hoppet om förändring. Men sen träffar hon Lisa (Helena)?

– Det finns olika vägar att gå som kvinna vid en sån här brytningsålder, säger Maria. Gudruns man har lämnat henne, hennes barn har vuxit upp och hon låser in sig. Det är en ytterlighet. Här hjälper Lisa henne att våga tycka om sig själv, att ta för sig av livet. Men man kan också gå tillbaka i ålder och bli tonåring på nytt och bli väldigt patetisk. Det är en annan ytterlighet. Där hjälper Gudrun Lisa att balansera de här två ytterligheterna. De förlöser varandra, även om Gudruns förvandling är större.

Men är det så himla svårt för en kvinna på 40 att ge sig ut på stan, dansa, unna sig en drink och göra anspråk på sex och kärlek?

– Det är totalrelevant. Många tjejer, inklusive mig själv, har känt: Jag är 40 och nu är det slut, säger Helena.

– Jag tror att det är mycket svårare för en kvinna i fyrtioårsåldern att frigöra sig från den allmänna bilden av hur en kvinna får bete sig. Frigöra sig från hur man ska vara som mamma. För också barnen är moraliserande. Det är en kvinnas lott att sitta hemma och ta hand om andra, först som mamma, sen som mormor. Medan killar kan skaffa nya barn vid 65 och ingen tycker att det är speciellt konstigt. Män kan leva livet väldigt mycket längre. De åldras med respekt i andras ögon, medan kvinnor som åldras anses oattraktiva. Den bilden vore det kul om vi kunde hjälpa till att slå sönder, säger Maria.

Helena Bergström, 42, är gift med Colin Nutley, 62.

– Min man är 20 år äldre och det känns helt naturligt. Men bara tanken på att jag skulle bli ihop med en 20 år yngre kille... barnarov! Jag är själv fångad i tankebanorna. Det är nåt skumt om en kvinna har en mycket yngre man. Jag har en kvinnlig bekant på 47 vars kille är 33 och jag får slå mig själv på fingrarna för att inte tänka: Vad vill han ha ut av henne? Pengar?

De är väninnor av det mest intima slag på film, de är inte lika intima vänner privat, men bor hyfsat nära varandra och umgås regelbundet.

Helena har dock den typ av nära väninneskap som skildras i filmen till två andra kompisar.

Maria har aldrig haft det, men är på väg att få det.

– Jag har alltid varit rädd för tjejer. Det är så mycket skitsnack och intrigerande bland dem. Men nu har jag startat en tjejgrupp. För det finns också nåt unikt i väninneskapet, nåt mer än männens ska-vi-ta-en-bärs-och-gå-på-matchen? Kvinnor går rent intuitivt innanför varandras integritet, precis som sker i filmen, de forskar i varandra och är engagerade.

När Gudrun och Lisa återerövrar livslusten markeras det av att de på olika sätt avsäger sig sina män.

Men privat lever Helena och Maria i stabila och långvariga äktenskap. Helena har två barn och Maria har fyra. Enligt konstnärsmyten ska familj och konstnärskap ligga i konflikt med varandra. Men Helena tycker tvärtom att de lever i symbios och hämtar näring ur varandra.

– Det är ju det alla historier handlar om: kärleken, livet, familjen? Rubbet! Jag tror konstnärsmyten är ett manlig påfund, ett sätt att manifestera hur viktigt och fantastiskt det de sysslar med är. Jag har manliga kolleger som tar in på hotell före teaterpremiärerna. Själv kör jag ungarna till skolan och fotbollsträningen samma dag som jag har premiär. Jag menar, ska jag ta in på hotell för att kunna gestalta hur det är att vara förälder?

Helena och Maria är kanske våra två mest folkkära kvinnliga skådisar just nu. Helenas popularitet är grundmurad sen ”Änglagård”-filmerna och Maria har plockat hem det ena skådespelarpriset efter det andra för sin roll som Signe i ”Den bästa av mödrar”. Ett hjärtskärande drama om de finska krigsbarnens öde.

Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll vet ni om, men känner ni till att hon också är stor i Egypten?

– Filmfestivalen i Kairo är, som jag fattat det, en av de största i världen. Så när de ringde och sa att jag fått pris som festivalens bästa skådespelare tänkte jag först: Det måste vara nåt fel! Men ingen annan än jag spelar ju huvudrollen i ”Den bästa av mödrar”? Det var en häftig och otrolig känsla, säger Maria.

– Vi som håller på i branschen har alltid vetat att Maria är en mångsidig skådis som klarar av stora och djupt dramatiska roller, men bland allmänheten är hon mest känd för sin komiska sida. Det är det som jag tycker är roligast med ”Den bästa av mödrar”, att Maria fick chansen att visa allt vad hon är kapabel till.

Också Helena har Guldbaggar hemma på prishyllan. Hon fick en för huvudrollen i ”Sista dansen” (1993) och för samma roll belönades hon också på filmfestivalerna i Istanbul och Montreal. Dessutom utnämndes hon för ett antal år sen i en folkomröstning anordnad av TV4 till ”Århundradets kvinnliga skådespelare” i konkurrens med damer som Greta Garbo och Ingrid Bergman. Fast det tyckte hon mest var jobbigt.

– Jag vet väl för fan att jag inte är århundradets skådespelare. Jag var inne då, ”Änglagård”-filmerna hade dragit miljoner människor till biograferna, folk hade mig på näthinnan och gillade mig, jag var den mest populära skådisen. Men bara för att priset kallades ”Århundradets kvinnliga skådespelare” blev det fel. Jag kunde inte glädjas utan fick be om ursäkt istället.

Det ska bli intressant att se hur Guldbaggejuryn hanterar Helenas och Marias rollprestationer i ”Heartbreak hotel”. De spelar på toppen av sitt kunnande, de äger nästan varenda scen, och det går inte gärna att nominera den ena utan att nominera den andra. Jag får för mig att om de själva satt i juryn skulle de utan att tveka nominera varandra.

– På teatern kan Helena bara gå in och erövra scenen. Hon har en sån kraft i sitt spel. Ett krutpaket. Men samtidigt kan hon på film knappt röra en min och med små medel förmedla hur massor av känslor rör sig inom henne, säger Maria.

– Marias fysiska spel, hur hon behärskar kroppen, är jag inte i närheten av, säger Helena. Och just det här att hon både kan vara fruktansvärt rolig och djupt dramatisk. Som Gudrun i ”Heartbreak hotel” är hon bägge sakerna parallellt.

Inspelningsarbetet beskriver de som en enda lång och lustfylld resa.

Ja, att vara skådespelare över huvud taget beskriver de som en enda lång och lustfylld resa.

– Man får hela tiden komma in i nya världar. Man får göra de mest knäppa saker och behåller barnasinnet, säger Helena.

– Dels blir man själv sedd och bekräftad och får sitta så här i intervjuer och prata, dels hjälper man andra att bli sedda. En sån som Signe i ”Den bästa av mödrar” flimrar ju bara förbi i verkliga livet men på en stor bioduk blir hon sedd. När jag får brev från finska män och kvinnor som var krigsbarn förstår jag varför jag håller på med det här, säger Maria.

I ”Heartbreak hotel” gör hon och Helena den svenska kvinnan på strax över 40 sedd. De tar henne ut på dansgolvet, de utrustar henne med massagestav, de sätter henne på en motorcykel, de tar henne utomlands och de säger: Lev!

Helena Bergström

Helena Bergström med maken Colin Nutley.
Helena Bergström med maken Colin Nutley.

Maria Lundqvist

Maria Lundqvist med maken Mikael Bengtsson och dottern Alva.
Maria Lundqvist med maken Mikael Bengtsson och dottern Alva.

Tore S Börjesson