”Hur ser en lycklig kvinnokropp ut?”

Gästtyckare Elin Lindqvist om att älska sin kropp som den är

RELATIONER

Jag har nyligen fått reda på att flera av mina jämngamla vänner har genomgått dyra plastikoperationer. En tjej har fettsugit sina lår och sin rumpa, en annan har förstorat brösten, en tredje har förminskat dem och en fjärde har opererat näsan. Jag ser ingen skillnad på deras utseende men visst märker jag att de har blivit självsäkrare. De verkar känna sig snyggare, starkare och modigare än tidigare men jag kan inte låta bli att tycka att just det är sorgligt.

För mig är det djupt deprimerande att tusentals unga kvinnor har sådana utseendekomplex att de känner sig tvungna att operera bort delar av sina kroppar. Varifrån kommer behovet av att låta kniven bestämma? Varför inte bara välja att röra på sig mera, äta bättre, leva sundare?

Vi kvinnor har i hundratals år lidit oss genom fruktansvärda plågor för att följa olika skönhetsideal. De kinesiska kvinnorna med bundna fötter och de europeiska damerna insnörda i tighta korsetter är historiska varianter på silikonbröst och fettsugningar. I Vietnam köper kvinnorna krämer för att få vit hy och de gömmer sig under heltäckande kläder för att skydda sig mot solen. I Sverige köper vi brun-utan-sol och klär oss i korta linnen så fort solen är tillräcklig varm. I vissa delar av världen gömmer vi oss bakom bylsiga kläder och i andra använder vi push-up behå och stringtrosor. Men handen på hjärtat, vem bestämde att man ”för att bli fin måste lida pin”?

Mina vänner vågade först inte berätta för mig att de opererat sig. De trodde nämligen att jag skulle bli upprörd, vilket om inte annat visar att de känner mig väl. Men om de nu har blivit så självsäkra, varför är de inte stolta över operationerna?

De menar att deras utseendekomplex hade blivit ett sådant stort problem att de inte längre kunde vara lyckliga utan att förändra sina kroppar. Men spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i världen är, säg mig hur en lycklig kvinnokropp ser ut!

Jag har full förståelse för hur dåligt man mår när man är missnöjd med sitt utseende men jag menar bara att just det är fruktansvärt sorgligt. Varför duger vi inte som vi är? Vem bestämmer hur vi ska se ut? Skulle jag operera mig skulle det betyda att jag har gett upp strävan att älska min kropp som den är. Och vi ska inte ge upp!

Läs mer av Elin Lindqvist

Elin Lindqvist