”Det bor en anarkist i mig”

Lia Boysen om barndomen och karriären

1 av 7 | Foto: Sara Ringström
Succé på tv. "Jag pratade med regissören häromdan och sa till honom vilken makalöst fantastisk upplevelse inspelningen var för mig. Jag hade känt så oavsett hur serien tagits emot, att den dessutom blivit älskad av folk gör det än större," säger Lia Boysen om tv-serien "Möbelhandlarens dotter".
RELATIONER

Just nu är det Lia Boysen dubbelt upp på SVT: komedin ”Bota mig!” på lördagar och dramaserien

”Möbelhandlarens dotter” på måndagar.

Aftonbladets Tore S Börjesson mötte en egensinnig kvinna som försökte bluffa sig in på scenskolan, födde sin yngsta dotter hemma, förbjuder sina barn att se på dokusåpor och höll bröllopsfest i tre dagar i ett cirkustält.

Det är upprop till uttagningsprovet till scenskolan i Malmö.

– Anna-Karin Fern!

Ingen vill kännas vid det namnet.

– Anna-Karin Fern!

Damen i fråga har uppenbarligen glömt bort eller valt bort att närvara. Kanske har hon redan kommit in på nån annan utbildning eller helt enkelt gett upp skådisplanerna och i stället stuckit till Indien. Vem vet. Men då:

– Här!

Se på fan. Anna-Karin Fern befinner sig trots allt i lokalen. Men så förhåller det sig inte alls. Det är en listig bluffmakare som ropat "Här!" Bluffmakaren är Lia Boysen.

– Jag skulle ändå ner och träffa min pappa i Köpenhamn och just då var det antagningsprov till scenskolan i Malmö. Jag hade inte skickat in pappren, men tänkte, "alltid är det nån som gjort det som sen inte dyker upp."

Spelar roller

Skådespelare spelar roller, ja, men Lia Boysen spelade en roll för att få chansen att spela en roll.

– Jag tyckte att jag redan klarat antagningsprovet genom att bluffa mig fram till det, säger hon och skrattar.

På det riktiga antagningsprovet körde hon i 180. Det gjorde hon ett antal gånger. Vid ett tillfälle fick hon rådet att glömma alla planer på ett liv inom film och teater.

Men den inre rösten kunde inte överröstas och den sa till henne: "Klart att du ska bli skådespelare." Tvärtemot förutsägelsen har Lia levt hela sitt vuxna liv inom film och teater.

Just nu syns hon i SVT både lördagar (komedin "Bota mig!") och måndagar (dramaserien "Möbelhandlarens dotter"). Sistnämnda verk har rosats av både kritiker och publik.

Lia spelar Anna-Viola. Hon är gift med Rolf Lassgårds rollfigur Verner. Han är en man med storslagna planer utan verklighetsförankring och hjälper inget annat för att hålla hans grandiosa självbild uppe så super han. Hon har bägge fötterna på jorden och sätter barnens trygghet främst, även om det innebär att bli påsatt av specerihandlaren för att betala livsmedelsräkningarna"

Älskad av folk

En rörande bild av mannens behov av att bli hjälte och hur kvinnan tvingas sopa upp efter förödelsen.

– Jag pratade med John O Olsson häromdan (regissören) och sa till honom vilken makalöst fantastisk upplevelse inspelningen var för mig. Jag hade känt så oavsett hur serien tagits emot, att den dessutom blivit älskad av folk gör det än större.

Som barn läste jag ibland en serietidning som hette Knasen. Förutom äventyr om honom kunde man i samma tidning läsa om Arken, om båten som bar alla djuren sedan syndafloden sköljt över jorden. Lia Boysens hus ser lite ut som den båten. Det ligger där avlångt på en kulle en bit utanför Stockholm och verkar berett att när som helst glida ut till havs. Mycket nära, men ändå långt borta från storstan. Lia bjuder på caffé latte och skummar mjölken till ett imponerande lödder.

Jag har själv en sån där batteridriven latte-visp men lyckas aldrig få till skummet och berömmer därför.

– Du får inte titta på spisen, utbrister hon.

Det har jag inte gjort, men jag gör det nu. Den har inte torkats av i dag och antagligen inte i går heller. Vem bryr sig, tänker jag, och det visar sig att Lia i grunden tänker likadant.

– Min mormor är en förebild i att inte städa, att koncentrera sig på viktigare saker än så, säger hon.

Mormor var en välsignelse

Lias mamma var bara 19 år när hon fick Lia. Hennes pappa är dansk, från Köpenhamn, och föräldrarna skilde sig snart. Mormor klev in som en extramamma och det var en välsignelse.

– Hon bodde utanför Katrineholm. Redan från ett års ålder var jag hos henne. Jag bodde i Köpenhamn men var hos mormor under långa perioder, speciellt innan jag gick i skolan, och sen under alla loven. Hon kunde sitta hela dagarna och berätta sagor eller läsa för mig. Det var en helt otrolig värld jag fick gå in i. Och hon hade så otroligt mycket kläder som jag fick leka sönder bäst jag ville. Fantastiska kläder. Som ingen annan vuxen hade låtit ett barn leka med. Jag menar, en balklänning"Hade jag skådespelardrömmar som fann en grogrund hos henne eller var det till och med så att drömmarna blev till genom henne?

Trodde på det övernaturliga

Mormor hette Ingel Bonde. I dag heter Lias döttrar - Channa, 10, och Dina, 8 - Ingel i andranamn och det säger väl allt om mormoderns betydelse.

– För mig är hon ett skyddshelgon. Hon var väldigt religiös. Hon trodde på det övernaturliga, på nära döden-upplevelser och allt möjligt, och pratade mycket med mig om andliga saker. Det gav mig styrka. Tror man så kan man allt. Tror man ser man målet - dit vill jag! - men inte hindren och därför flyger man över dem.

Skilsmässan avgörande

Men föräldrarnas skilsmässa kan också ha varit avgörande för Lia Boysens vägval i livet.

– Viljan till skådespeleri kan ha börjat med viljan att vara till lags. Mina föräldrar höll på att skilja sig och det var en massa bråk. Jag ville göra dem glada och få dem att må bra och det blev jag väldigt bra på. I samma veva såg jag Harpo Marx och Marilyn Monroe på film och de var just såna figurer som gjorde alla lyckliga. Godtrogna. Öppenhjärtiga. Ville alla väl. Jag fascinerades nåt oerhört av dem.

När vi snackat en stund till visar det sig att i stort sett hela Lias släkt är konstnärligt lagd. Mamma är teckningslärare. Pappa är designer. Styvpappan, morfadern samt en moster är bildkonstnärer. Det finns en röd tråd här. Ovanpå allt det är Lia Boysen gift med en i högsta grad konstnärligt lagd man, skådespelaren och sångaren Anders Ekborg.

– Det är en jättefördel att vi är i samma bransch. Vi förstår varandra om vi haft det jobbigt på jobbet. Och vi kan drömma om gemensamma projekt och så. Jag menar, funkar ingenting annat kan vi alltid göra nåt tillsammans.

Stort bröllop

Som att gifta sig. Det var ett projekt man skulle ha velat vara med om.

– Vi hade en jättestor bröllopsfest i tre dar, nära där min mormor bodde. Ett riktigt gammalt bondbröllop, ett zigenarbröllop. Vi slog upp ett stort cirkustält i en kohage vid vattnet, drog dit vatten, el, bajamajor. Det var precis som ett stort teaterprojekt.

Sen berättar Lia att hon födde deras yngsta dotter hemma - sjukhus är förknippat med negativ smärta och att föda fram en människa är en positiv smärta - att barnen får se film och käka godis en dag i veckan och att tv i övrigt är bannlyst och då i synnerhet dokusåpor och program som "Idol".

– I dag måste man sålla. Vi märkte ju hur det blev, så fort de inte tittade på tv så visste de inte vad de skulle göra och då införde vi regeln med godis och en speciellt utvald film på lördagar, som de kan se fram emot.

Glad när dottern är jobbig

Det där låter ju präktigt så det förslår. Men syftet är det motsatta, att befrämja barnens kreativitet och egenart genom att sporra dem till att sysselsätta sig själva.

– Jag blir jätteglad när jag hör från skolan att min yngsta dotter är jobbig och inte vill gå mitt i ledet utan antingen först eller sist. Vad händer i dag när alla ska bli så otroligt bra på att anpassa sig från dagis och framåt. Är det bra? Vad blir det för människor? Vad händer med våra egenheter? Med de udda? Ta bara mitt eget yrke, där handlar allt om att prata med sin egen röst.

Lia ler och säger:

– Det bor en anarkist i mig.

Lia Boysen

Tore S Börjesson