”Ingen annan skulle få henne”

Män som förföljer kvinnor. Vilka är de?

Jag föreställer mig ett ansikte och ser ett monster bli till.

Mannen jag träffar är dömd för att ha dödshotat exsambon Malin. I snart två år har han brutit mot besöksförbudet och terroriserat henne med tusentals samtal och sms.

Efter ett vänligt handslag slår han sig ner vid köksbordet och välkomnar med nybryggt kaffe.

– Jag behöver hjälp, säger han.

Läkarintygen ligger på bordet. Där står att han lider av tvångstankar och ett stalkingbeteende.

– Jag vet att det jag gör är fel, men jag har inte kunnat styra över det.

I januari i år dömdes han till skyddstillsyn för olaga hot, ofredande och överträdelse av besöksförbud. Den rättspsykiatriska undersökningen visade att Peter lider av personlighetsstörning och har ”ett stort vårdbehov” av kognitiv beteendeterapi.

En vård han inte fått.

Varken socialtjänsten eller psykiatrin vill ta notan.

”Barnen far illa, det är sjukt”

– Jag förstår att det handlar om mycket pengar. Men samtidigt far barnen illa och Malin har ett helvete... Det är sjukt.

Julen 2004 kom den första sprickan. Det nioåriga förhållandet med Malin tog slut och inom ett år skulle han dessutom förlora båda sina föräldrar och se den egna firman gå i konkurs.

Peter gick sönder.

– Under hela den här tiden har jag haft ett väldigt dåligt självförtroende. Vem skulle vilja ha mig? Jag var rädd att Malin skulle träffa nån som skulle ta över mina barn och mitt hem. Nån som var bättre än jag.

Han ville ha henne tillbaka. Men inte av kärlek.
Jag var rädd att hon skulle träffa någon som var bättre än jag

– Det handlade om makt. Jag ville inte att nån annan skulle ha henne.

Peter ringde dygnet runt för att kolla vad hon gjorde och vilka hon träffade. Vid ett tillfälle registrerades tjugofyra samtal under åtta minuter. En annan gång tog han sig in i hennes hus för att kolla sms:en i hennes mobil.

– Det var värst på helgerna när jag hade barnen hos mig. Då var ju hon fri. Jag kunde inte sova, för jag visste inte vad hon gjorde. Jag käkade mediciner och låg i sängen och ringde.

Barnen kände inte igen sin pappa och snart fick Peter besöksförbud.

– Jag mådde psykiskt väldigt dåligt och kunde varken sova eller äta. Till slut ville jag bara ta mitt liv.

Försökte ta sitt liv med tabletter

Peter tycker inte att han fått den hjälp han behöver. I september 2006 åkte han själv till psykakuten – men skickades hem samma kväll. Tre veckor senare tömde han en burk tabletter.
Jag kunde inte sova för jag visste inte vad hon gjorde. Jag åt mediciner och låg i sängen och ringde

– Jag försökte, men misslyckades, säger han kort.

Nu sitter han vid fönstret i sin systers hus och berättar att han vill flytta till en annan stad, börja om. Blicken är klar men uppgiven. Något monster syns inte till.

Ensamheten skrämmer och han åker till sina syskon så ofta han kan. Den enda hjälp han erbjudits är gruppterapi via Idap, en vårdform inte ens rätten trodde på. Sjukvården löser det på sitt sätt – med mer piller.

– Jag äter antidepressivt. Och jag har fått en medicin mot tvångstankarna. De hjälper. Men vad händer när jag slutar ta dem?

  Har du varit våldsam mot Malin nångång?

– Aldrig. Jag har inte rört ett hårstrå.

  Men du är dömd för att ha hotat henne till livet.

– Ja, men det där har hon hittat på.

  Du medgav under rättegången att du sagt vissa saker ”i stridens hetta”.

”Jag kan gå över lik för en telefon”

– Det var det där med att hon skulle få draggas upp i hamnen... Men det är längesen och jag sa det på skoj, säger han och snurrar mobilen mellan sina händer.

  När du trakasserar henne... tänker du aldrig på vad du gör mot era barn?

– Jo, efteråt får jag alltid ångest. Men jag är så inne i det när jag vill ha tag på henne att inget kan stoppa mig. Jag skulle gå över lik för en telefon.

Så sänker han rösten.

– Men är det nåt jag älskar så är det mina barn. De är allt jag har. Vi har en väldigt kärleksfull relation trots att jag varit konstig och frånvarande.

Peter tar fram fyra tummade foton ur sin plånbok. Han ser stolt ut när han säger deras namn.

Efter en stunds tystnad tar han fram en bild till. En kvinna ler i svartvitt.

– Det här är Malin.