Startsidan / Wendela

”Jag skulle gärna haft ett barn”

La dolce Anita har fyllt 75 år – Aftonbladet träffade henne hemma i villan

I veckan fyllde Anita Ekberg 75 år.

Som världsberömd skådespelerska dejtade hon Hollywooods hetaste hunkar — men sitt livs kärlek fann hon i en gift man.

Hemma i villan i Italien berättar hon om sin hemliga romans med ”Fiats furste” och sorgen över barnet de aldrig fick.

Vid sidan av den stora grinden – hon öppnar bara för ett fåtal – sitter en stentavla med orden ”Cani buoni con denti cattivi” – ”snälla hundar med farliga tänder”.

Anita Ekberg är fortfarande en vacker kvinna, dagen till ära helt klädd i vitt och med en stor stråhatt på huvudet. I handen bär hon en korg fylld med avokador från den egna trädgården. Innan vi lämnar bilen låser hon in de fyra hundarna i ett separat rum.

Alla fönster i den vackra vita villan är gjorda av okrossbart glas. Säkerhet är A och O för den före detta filmikonen. För 29 år sedan bröt sig fem beväpnade män med svarta huvor in i hennes hem. De band henne och en av dem höll en pistol mot hennes bröst, från tolv på kvällen till fem på morgonen. När de försvann hade de med sig sexton pälsar, juveler, silver, pengar.

Garland, Bogart, Bacall?

Sedan den natten är hon fruktansvärt rädd.

– Jag lever ensam? Först när morgonen kommer kan jag sova. Jag har försökt allt, även sömnpiller, men ingenting hjälper. Jag sitter på min säng med hundarna runt mig och tittar på tv. Om jag somnar så är det inte för mer än fem minuter i taget, säger Anita med sin omisskännliga hesa stämma.

Varför isolerar du dig här ute?

– Vart ska jag ta vägen? Till löjliga cocktailpartyn med plastikopererade gäster och en massa kallprat? Jag föredrar att tänka tillbaka på de fantastiska kvällar jag tillbringade i Judy Garlands hem tillsammans med Humprey Bogart och Lauren Bacall. Eller minnas båtturerna i Söderhavet med min stora kärlek. Jag levde ett fantastiskt liv. Det finns ingenting som skulle kunna överträffa det nu.

Anitas ”stora kärlek” är Gianni Agnelli, det italienska näringslivets okrönte kung och Fiats ägare, som gick bort för tre år sedan.

Hemliga kärleksmöten

I flera år var de ett kärlekspar trots att han var gift med prinsessan Marella Caracciolo di Castagneto. Ett resonemangsäktenskap, men Agnelli var ändå noga med att aldrig synas på bild med den svenska filmstjärnan. Han tillhörde trots allt aristokratin. De fotografer som ändå lyckades dokumentera deras hemliga möten blidkades snabbt av Agnellis hårdföra advokater.

Du skulle kunna flytta till en flott lägenhet inne i Rom i stället?

Anita slår ut med armarna i en kraftfull gest.

– Nej herregud, jag kan inte bo i stan. Jag behöver frihet, mina blommor, träd, gardenior, kiwi-, oliv- och avokadoträd och mina djur. Jag skulle dö om jag flyttade in till stan.

Efter kort paus:

– Men jag ångrar att jag stannade kvar i Rom på femtiotalet. Det hade varit bättre om jag flyttat tillbaka till USA då. Men på den tiden var livet i Rom underbart. Folk klädde sig elegant och gick på restaurang i aftonklänning och dyrbara juveler. Det var aldrig problem med parkering eller tjuvar, folk var artiga och roliga. I dag kan du inte röra dig i Rom på grund av den hemska trafiken, luften är dålig och du kan inte gå ut och äta efter klockan elva på kvällen. Folk går ut och äter i jeans och är högljudda och otrevliga.

Varför flyttar du inte tillbaka till Sverige då?

– Inte så länge jag lever – men när jag dör. När mina föräldrar gick bort kom jag väldigt nära min bror som var chef på kosmetikföretaget Max Factor i Sverige. Han hade bara en kort tid kvar att leva förra året när han var här på besök. Han berättade för mig att han köpt fem begravningsplatser på en svensk kyrkogård. En till honom själv, en till hans första dotter som dog ung, en till hans fru, en till hans andra dotter – och en till mig. Där ska vi fem vila tillsammans, kremerade.

Är du rädd för att dö?

– Nej, för mig är det något helt naturligt. Jag är bara arg för att jag inte får chansen att berätta för andra om döden, vart själen tar vägen och om det finns något liv efteråt. Jag vet inte om paradiset eller helvetet existerar, men jag är säker på att helvetet är häftigare.

En makalös utsikt

Efter en ridolycka för fem år sedan fick Anita problem med sina knän. De är svullna och värker och det är med stor möda hon tar sig upp för trappan till övervåningen. Här finns ett litet vardagsrum med öppen spis och ett bibliotek med böcker på engelska, svenska och italienska. Liksom en uppsjö fotografier på alltifrån hennes föräldrar till kända skådespelare som Audrey Hepburn, Frank Sinatra och Sammy Davis jr och gamla Miss Sverige-souvenirer. Från fönstret har man en makalös utsikt över havet.

Ångrar du något i ditt liv?

– Ja, jag skulle gärna ha haft ett barn, helst en son, tillsammans med min stora kärlek (Agnelli). Han ville det han med. Men så blev det inte. Sådant är livet. Det är bara att acceptera.

– Men jag är inte alls olycklig. Jag vaknar upp glad oavsett om solen skiner eller om det regnar. Jag tycker om ensamheten och skulle klara mig utmärkt på en öde ö. Jag behöver bara böcker, ett fyllt kylskåp, mina hundar och mitt vin. Det händer att jag inte lämnar huset på fyra månader. Jag har en del vänner som kommer och hälsar på ibland. Då lagar jag svensk, fransk, indisk eller italiensk mat och står själv i baren och blandar drinkar.

Hon reser sig ur fåtöljen.

– Nä, nu måste jag gå och släppa ut mina fyra ”barn”. De behöver ut och springa.

Roswitha von Bruck (sondag@aftonbladet.se)
Följ wendela
Om Aftonbladet