”Tårarna forsade, det var så starkt”

1 av 3 | Foto: Sonet film
under press I bioaktuella ”När mörkret faller” lever Carina i skräck för sin man. Hon står inför valet att bevara sin hemlighet eller – med risk för livet – berätta sanningen. Så levde Maria Carlshamre i åtta år.
RELATIONER

EU-politikern Maria Carlshamre blev misshandlad av sin make i åtta år.

Den hyllade filmen ”När mörkret faller” bygger till stor del på hennes upplevelser.

Lia Boysen tog hjälp av Maria med den svåra rollen – en stark upplevelse för båda.

Den svenska thrillern ”När mörkret faller” hade premiär i förra veckan. Den innehåller tre delar där mod mot alla odds är det bärande temat.

En ung invandrartjej ser sin syster bli hedersmördad, en krogägare hotas till livet i samband med en rättegång och en känd tv-reporter lämnar sin man efter att i många år ha blivit misshandlad – en berättelse som har många likheter med före detta journalisten och numera politikern Maria Carlshamres liv.

Och det är ingen slump.

Fick manus på posten

– För två år sedan hörde producenten Joakim Hansson och regissören Anders Nilsson av sig och sa att de skulle göra en film om våld. Jag hade då börjat engagera mig i frågorna och gav dem fakta och berättade även en del av det jag själv varit med om, säger Maria Carlshamre.

Efter ett år – när hon trodde att projektet för länge sedan hade havererat – kom ett manus med posten. Det visade sig att rollfiguren Carina hade väldigt många likheter med Maria Carlshamre.

Ingen spröd kvinna

– Jag önskade att Carina inte skulle spelas av en skådespelerska som är liten och spröd. Det skulle förstärka den felaktiga bilden av att det bara är svaga kvinnor som drabbas. En av de skådespelare jag föreslog var Lia Boysen.

Och det blev hon som fick rollen.

När det var klart bestämde sig de två för att träffas. De satt på ett lantställe utanför Stockholm och talade i timmar.

– Jag hade tusen frågor. Maria berättade väldigt öppet och tårarna forsade. Det var så starkt att det inte var klokt, säger Lia Boysen.

Maria Carlshamre besökte också inspelningen under några dagar.

– Det var jobbigt, som att uppleva vissa händelser igen. Jag såg som min uppgift att tona ner det fysiska våldet och i stället försöka visa att det är förnedringen och rädslan som gör att man bryts ner. Och det här är första gången jag tycker att man får se det på riktigt i svensk film.

Hur hoppas ni att filmen ska tas emot?

Maria Carlshamre:</> – Våldet har många ansikten, men så här har det aldrig skildrats förr. Därför tror jag också att det blir en film som det snackas om.

Lia Boysen: – Jag hoppas att folk går ut och börjar prata med varandra och säger ”jag har också blivit misshandlad”, att de ska våga ventilera vad de har varit med om. Det är skönt att veta att man inte är ensam.

MC: – Jag har aldrig ångrat att jag berättade offentligt, men när det har varit jobbigt har jag ibland tänkt ”vad fan gjorde jag det där för?”. Samtidigt var det en sådan befrielse att få göra det, att slippa gå runt med en stor hemlighet.

MC: – Innan jag trädde fram funderade jag mycket på om mina barn skulle få lida av det, men vad som hände var att jag löste upp deras skam, att jag bröt upp känslan av att det som hände var deras fel.

Vad har invandrartjejen, den hotade krogägaren och den misshandlade Carina i filmen gemensamt?

LB: – Alla tar sig upp ur ett förtryckt läge med livet som insats.

MC: – Det är provocerande att lyfta fram den typen av problem eftersom det går emot bilden av vilka vi tror att vi är i Sverige och hur vi lever här.

LB: – Jag har längtat efter en svensk film där människor kämpar för sin rätt på liv och död och så är det i ”När mörkret faller”.

För några veckor sedan släpptes din självbiografiska bok ”Den oslagbara”, Maria. Är tajmingen en slump?

MC: – Ja, det är det. Boken skulle egentligen ha kommit ut för ett år sedan. Hos vissa finns det alltid en misstanke om att jag berättat för att ”boosta” min karriär. Det är trist och kränkande att folk tänker så.

De som tror att tajmingen är medveten förstår inte vidden av problemet, anser Maria Carlshamre.

MC: – Jag hoppas att de som läser boken eller ser filmen börjar prata. Inte nödvändigtvis med media, utan kanske med grannar eller vänner.

Hur var det för dig, Lia, att spela en karaktär som är inspirerad av en verklig person, som du dessutom hade vid din sida under inspelningen?

LB: – Det som jag märkte starkt var att arbetet kändes livsviktigt. Det blev så oerhört mycket mer angeläget sedan jag träffat Maria och hört henne berätta om saker hon varit med om. Sedan är karaktären en blandning av henne och andra personer i min omgivning som har erfarenheter av våld.

Fotnot: Söndag har talat med den man som tidigare levde med Maria Carlshamre och som dömdes för misshandel av henne. Han har inte läst ”Den oslagbara” eller sett ”När mörkret faller”, men säger att han inte alls känner igen sig i hennes beskrivning av deras förhållande.

Maria vill ta flygcertifikat

Lia läser gärna Selma Lagerlöf

Andreas Utterström