”Blir man nånsin frisk från en ätstörning?”

Läs hela chattet med psykologen Elisabet Lannfelt

RELATIONER

Elisabet Lannfelt är leg psykolog och leg psykoterapeut, och knuten till Kunskapscentrum för ätstörningar. Läs gärna mer på www.atstorning.se.

Sara säger: Hej! Jag misstänker att en kompis till mig har någon ätstörning. Hon har alltid ursäkter för att inte äta i skolan och hon har blivit jättesmal. Vad ska jag göra? Vem kan man prata med?

Elisabet Lannfelt säger: Jag tycker att du ska våga fråga henne och tala om för henne att du är orolig. Om du vill tala med en vuxen finns det kanske en skolsköterska som du kan ta upp det med. Ofta är man rädd att göra fel som vän eller anhörig, men om ingen vågar reagera blir den ätstörda ännu mer ensam.

Johanna säger: Hej Elisabet! Blir man nånsin helt frisk från en ätstörning? Min syster var anorektisk under tonåren, och fick behandling för det. Nu är hon 28 men har fortfarande en konstig inställning till mat. Jag vet inte om det är någon idé att försöka göra något åt det?

Elisabet Lannfelt säger: Det går att bli helt frisk från en ätstörning men det är sant att det kan ta många år och att "rester" av det ätstörda beteendet eller inställningen är kvar. Kanske är din syster frisk i den bemärkelsen att hon inte längre är lika upptagen/plågad av sina problem. Om din syster fortfarande har svårigheter tycker jag att hon ska söka hjälp igen.

gammal säger: Är det ovanligt att ha bulimi när man är över 30? jag försöker sluta men kan inte...

Elisabet Lannfelt säger: Det är inte ovanligt att ha bulimi trots att man inte längre är under 30. Min erfarenhet är att skamkänslorna ökar hos äldre hjälpsökande som ser ätstörningar enbart som en ungdomssjukdom. Du är inte ensam!

LENA säger: Hej, har en dotter som är tolv år. Ofta säger hon att "maten i skolan är äcklig och vi gick hem till XX och åt en smoothie i stället". Hon äter middag med oss men tar kanske fyra köttbullar och pratar sig i genom måltiden. När vi sen är klara säger hon att hon inte är hungrig! Har gott om kompisar MEN alla i gänget är väldigt fixerade vid hur dom ser ut. Varningstecken?

Elisabet Lannfelt säger: Ja, det tycker jag! Prata med din dotter om dina farhågor. Skolsköterska kan hjälpa till och kontrollera dotterns längd och viktkurva. På den går det att se om hon har en knick i sin kurva.

Anna säger: Hej jag är 24 år och har lidit av en ätstörning från och till i ca 1 1/2 år. Varje gång jag känner att jag börjar bli frisk och kan äta normalt går jag upp något kg. När jag ser detta på vågen får jag oftast panik och gör allt för att gå ner detta igen. Ibland tror jag att det är vågen som hindrar mig från att bli frisk. Vill ibland bara kasta ut den men då tappar jag ju kontroll, vad tycker du?

Elisabet Lannfelt säger: Viktfobin är ett av de jobbiga kännetecknen på just ätstörning. Behovet av kontroll likaså. Släng ut vågen! Be en vän om hjälp! En vän som kan övertyga dig om att du är OK och att ditt värde inte sitter i några kilo upp eller ner.

Tess säger: Hej Elisabeth. Jag lever just nu på naturdiet. Jag kan inte äta mat, känner mig så äcklig så fort jag stoppar nåt i munnen, vet att jag behöver hjälp, vart ska jag vända mig?

Elisabet Lannfelt säger: Om det finns en specialistenhet för ätstörningar där du bor, tycker jag att du ska vända dig dit.Gå in på ABkontakts hemsida för adresser. ABkontakt.se

Lene säger: Hej, min 17-åriga dotter är livrädd för att få i sig fett, hur ska jag som förälder förhålla mig? Ska hon få laga sin mat själv som hon vill?

Elisabet Lannfelt säger: Nej, låt henne inte laga sin man själv. Berätta för henne att hjärnan och andra livsviktiga organ behöver fett varje dag och att vi förbrukar mängder av energi varje dag bara genom att hålla kroppstemperatur, nybilda celler etc.

Sofia säger: Hej jag har en vän som hastig har rasat i vikt, hon tränar även överdrivet mycket! Kan detta vara tecken på ätstörningar? I så fall hur kan jag hjälpa henne? Kram Sofia

Elisabet Lannfelt säger: Ja, det kan vara ett tecken på ätstörning. Prata med henne. Tyvärr händer det, speciellt i början av sjukdomsförloppet att det drabbade förnekar problemet. Det du kan göra i så fall är kanske att prata med andra som känner henne och bestämma er för att ni inte ska låta henne isolera sig. Dvs fortsätt att träffa henne även om hon förnekar problemet.

li säger: Jag var väldigt sjuk i anorexi för c:a 5 år sedan. Fick behandling men fick då problem med tvångshandlingar och tvångstankar. Hänger detta ihop? Kan ätstörningar en form av kontrollbehov. Vad kom först? Lite av en "Hönan eller ägget" fråga kanske.

Elisabet Lannfelt säger: Jag vet inte om du har det som kallas tvångssyndrom. En viss tvångsmässighet ingår i själva anorexibilden. I många fall försvinner den när anorexin försvinner. Det finns även en fler som har tvångssyndrom bland människor med anorexi än i hela befolkningen. Vad som kommer först vågar jag inte svara på.

mange säger: Hej, jag är kille på 20 år så fort jag äter något så blir jag illamående och i princip varannan dag så orkar jag inte hålla det inom mig mer och spyr runt 2-3 ggr per dag. Vet inte riktigt vad jag ska göra, är lite rädd för att kanske behöva få droppbehandling med jämnamellanrum!! Sen brukar jag känna yrsel också dessa dagar... Snälla Elisabet vad ska jag göra??

Elisabet Lannfelt säger: Du behöver söka hjälp. Du ska nog börja med att gå till en vårdcentral och få en undersökning. Berätta om dina problem och be om en remiss till en specialistenhet för ätstörningar.

Annaa säger: Hejsan! Min dotter höll på att få anorexia under sommaren, blev bättre men nu tror jag att hon håller på att få ett återfall. Eftersom vi inte lever tillsammans så kan jag inte kontrollera henne.. vad ska jag göra? hon blir bara arg på mig så fort jag säger ngt och förnekar alltid allt!

Elisabet Lannfelt säger: Det viktigaste är att du förmedlar att du bryr dig om din dotter. Fortsätt att visa din oro!I I många städer finns patientföreningen anorexi och bulimikontakt som kan ha föredrag och /eller träffar för anhöriga. Du behöver själv stöd, gärna av någon förälder i din situation.

Ninni säger: Om man har haft hetsätningsstörning och har lyckats normalisera sitt ätande, hur ska man då tänka med 'triggermat'. Kommer man någonsin klara av att äta den maten som triggar igång en hetsätning (godis och liknande)?

Elisabet Lannfelt säger: Det kan vara nödvändigt att undvika "triggermat" under lång tid. Hur lång tid upptäcker du själv. Om du vill börja prova "triggermat" kan du kanske göra det tillsammans med någon, och se till att du har sällskap ett dygn efteråt så att du inte kan hetsäta!

Moderator säger: Nu måste vi tyvärr avsluta chattet. Tack Elisabet Lannfelt och tack alla som ställde frågor. Läs gärna mer på www.atstorning.se.

Läs också