”Tack mamma, du har räddat våra liv”

Systrarna Graaf i stor intervju om sitt okända liv

1 av 3 | Foto: Andrea Björsell
barn och barnbarn Magdalena med barnen Lancelot, 6, och Tristan, 2 (Isak, 11, är inte med på bilden). Hannah med sönerna William, 5, i mormor Lindas knä, och Mio, 3.
RELATIONER

Linda har sett döttrarna Magdalena och Hannah Graaf bli bortrövade, slagna och utvikta.

För att rädda dem har hon tvingats smida flyktplaner och utstå bombhot.

– Mamma har räddat våra liv, säger Hannah Graaf.

Vi träffas hemma hos Magdalena Graaf i hennes och Magnus Hedmans 160 kvadratmeter stora lägenhet på St Eriksplan i Stockholm. Där har mor och döttrar laddat – köksbordet är täckt av fotografier.

Flera bilder föreställer systrarnas tidiga barndom när familjen Graaf levde i olika kollektiv. Mamma Linda var medlem i Jesusfolket, ett radikalreligiöst kristet samfund.

– Det var som en hippierörelse. Vi bodde på golvet, utan möbler, på madrasser och kuddar, i rivningskåkar och i tält. Vi ägde nästan inga saker, berättar hon.

Linda sydde flickornas kläder av billig velour hon köpte i secondhandbutiker och maten bestod mest av bönor och linser.

En lycklig tid

– Vi var lite udda. Vi gick runt med långt hår, hade långa kläder och sjal på huvudet. Men det var en jättelycklig tid. Vi saknade ingenting fast vi inte hade någonting, säger Linda.

– Nä, vi kunde inte ha fått det bättre, inflikar Hannah.

– Vi hade mycket kärlek, men lite pengar.

Det var under en Vietnam-demonstration vintern 1972 som Linda för första gången kom i kontakt med Gud.

Hade aldrig läst Bibeln

– En röst sa åt mig att gå in i kyrkan och värma mig. Jag lydde, vilket var märkligt för jag var helt emot kristna. Jag var marxist och hade aldrig läst Bibeln.

Besöket ledde till att Linda, 25, gick med i Jesusfoket där hon mötte flickornas pappa, Kenneth. Paret gifte sig på julafton 1974 i en iskall kyrka.

– Jag hade träskor på mig, och efter vigseln åt vi hårdbröd, berättar Linda.

Två år senare födde hon dottern Magdalena och efter ytterligare tre år kom Hannah. Men förhållandet knakade i fogarna och 1984 separerade Linda från Kenneth. Hon tog med sig flickorna och lämnade kollektivet för ett vanligt hus i Göteborg.

Blev kidnappade

Där började hon ta hand om psykiskt sjuka människor, alkoholister och andra utsatta. Linda gav dem själavård, mat och tak över huvudet. För Magdalena och Hannah blev det vardag att omges av mer eller mindre instabila personer. Men en händelse har satt djupa spår.

– Vi blev bortrövade av en man, berättar Hannah.

– Det var en psykiskt störd människa som tyckte väldigt mycket om mamma och ville bjuda hem oss på filet mignon, för det hade vi som var så fattiga aldrig ätit, förklarar Magdalena.

Mannen körde iväg Linda och hennes döttrar till ett ensligt beläget hus, flera timmar från Göteborg.

– Han hade inga möbler och samma tapeter och heltäckningsmatta i hela huset. Det var läskigt, minns Hannah.

– Jag visste att han aldrig skulle skjutsa hem oss. Han ville ha oss som sin nya familj, säger Linda.

Räddningen kom när en dammsugarförsäljare knackade på dörren.

– Vi lyckades lifta med honom hem till Göteborg, berättar Linda.

Naiva och godtrogna

Hon visar upp två djupa rynkor i pannan. En för Magdalena och en för Hannah.

– Jag oroar mig mycket, säger hon och medger att hon var överbeskyddande när flickorna var små.

– Jag ville bara att de skulle få känna kärlek och omsorg.

Följden blev att döttrarna fick en naiv syn på världen.

– Vi blev väldigt godtrogna och trodde att alla var snälla, säger Hannah.

Att livet inte var så enkelt upptäckte systarna när Linda gifte om sig med prästen Gunnar, flyttade till Uppsala och började arbeta med själavård för Livets ord.

– Det var en jobbig period då vi råkade ut för mycket. Man kan kalla det för förföljelse. Man kastade ägg på Gunnars bil, på nätterna klistrade de djävulstecken på fönstren och Maggan blev mobbad i skolan, berättar Linda.

Tiden i Ulf Ekmans församling blev kortvarig. Efter tre år insåg Linda att hennes kallelse i livet var att hjälpa andra människor.

– Gud sa åt mig att bygga 100 hus åt honom.

Startade barnhem

Första barnhemmet, Hoppets sol i Mexiko, anlade hon med hjälp av pengar hon tjänat på att sälja sin predikan på band. I dag har Linda varit med och byggt upp 40 barnhem, skolor och utbildningscenter över hela världen, genom församlingen Arken i Kungsängen.

Magdalena lämnar köket och återkommer med en tung pokal i famnen.

– Får man skryta lite? undrar hon och visar upp utmärkelsen hon och Hannah fick av Time magazine för tre år sedan när de hjälpte till att bygga ett barnhem i Indien.

”European Hero 2003” står det med stora bokstäver. ”We are the famous who inspire, provoke and make a difference.”

Gift med en gangster

Magdalena återvänder till köksbordet och fingrar eftertänksamt på ett fotografi av en brunhårig, osäker 20-årig tjej med en knappt ettårig son i famnen.

– Här är jag och Isak under mina år som hemmafru till en finsk gangster.

I sin självbiografiska bok ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig” berättar Magdalena om sin relation med den alkohol- och drogmissbrukande brottslingen Jorma som under flera år misshandlade och mordhotade henne, hennes familj och hennes vänner. Till slut blev hoten så påtagliga att den enda utvägen var att fly, byta identitet och gå under jorden. Magdalena och Linda, som under lång tid varit i kontakt med flera kvinnojourer för att få råd, satte ihop en flyktplan.

– Jag visste att det skulle braka loss, säger Linda allvarligt.

– Utan planen hade det inte gått. Jag kände att Maggans liv var i fara och att hon måste räddas. Kosta vad det kosta vill.

Flyttade runt

Magdalena berättar hur hon och Isak under en lång tid flyttades mellan hemliga platser i Sverige. Ett tag, när faran var som störst, bodde de utomlands.

I den undre världen utfärdades ett pris på systrarnas huvud. Den som skar och hällde syra i Hannahs ansikte utlovades 10 000 kronor och en k-pist. Den som lyckades döda Magdalena skulle belönas med 50 000 kronor och vapen.

Även Linda utsattes för hot. Polisen hittade en bomb utanför hennes församling Arken i Kungsängen som var så stor att den skulle ha sprängt bort hela kvarteret om den hade detonerat.

– Då var jag riktigt rädd. Polisen ville att jag skulle ha livvakter som skyddade mig. Jag fick ringa på min larmtelefon, och jag fick kolla under bilen efter bomber, berättar Linda.

I samma veva fick Hannah upp ögonen för killar och hon började träffa mer eller mindre farliga män.

– Jag träffade min första riktiga pojkvän när jag var 16 år. Han misshandlade mig.

Såg att Hannah for illa

– Jag ångrar att jag inte hämtade hem dig, Hannah. Jag borde ha tagit med mig en stark karl och burit dig därifrån. Då kanske du hade kommit tillbaka. Jag såg ju att du for illa. Det kändes som om din vackra själ blev lite trasig.

– Ja, under perioden med honom blev det fel. Jag var otrygg i mig själv, opererade brösten och vek ut mig i Slitz.

Nästa pojkvän dömdes senare för grovt narkotikabrott, olaga vapeninnehav, försök till rån, grov misshandel och dopningsbrott. När Hannah under relationen med honom misstänktes för delaktighet vid ett rån i Landvetter gjorde Linda allt för att rädda sin dotter.

– Det var en farlig situation. Där hade Hannah kunnat hamna i fängelse. Men jag räddade henne från bankrånaren, säger Linda.

De tre sitter tysta en stund. Hannah har under året tagit sig igenom en slitsam separation från pappan till sonen Mio, 3. Även denna gång kom mamma Linda till undsättning.

– Ja, utan mamma hade jag aldrig orkat, erkänner Hannah.

– Hon har aldrig någonsin vänt oss ryggen, säger Magdalena.

En stark familj

I dag står familjen Graaf stark. Magdalena har återförenats med Magnus Hedman och lever ett liv långt ifrån barndomens fattiga kollektiv.

Dagen efter vår intervju flyttade hon med sönerna Isak, 11, Lancelot, 6, och Tristan, 2, till London där Magnus skrivit på för fotbollslaget Chelsea. Hemma i Sverige ska Hannah få hjälp av Linda att iordningställa sitt nya radhus i Kungsängen.

Linda är nylingen hemkommen från Filippinerna och ger sig snart ut på en missionsresa till Israel.

– Är det inte farligt där? frågar två oroliga döttrar.

– Nej då, inte alls. Men jag får väl göra något farligt snart så att ni får rädda mig, svarar Linda och ler stort.

Mamma Linda bygger barnhem

Anders Juhlin