Slampan – den nya feministen

Under förra veckans Pridefestival i Stockholm diskuterades det om slampighet kan vara en feministisk strategi. Som historien sett ut har en kvinna med flera sexpartners sett som slampor eller horor medan männen som starka Don Juans. Reb Kerstinsdotter, så kallad queeraktivist, menar att heterosexuella kvinnor har att lära från queervärlden. Hon kämpar för att folk ska få uttrycka sin sexualitet som de vill, så länge sexualiteten är ömsesidig.

– I queervärlden är det vanligare att ha fler förhållanden samtidigt. Slampighet utövas i praktiken utan att dömas ut. Genom att kalla sig slampa återtar man sexualiteten, säger Reb Kerstinsdotter till SalongK.

Negativt ord

Men även om man själv väljer att leva "slampigt" och stolt kallar sig själv slampa, så är ordet negativt laddat.

– Det handlar ju om att slampan hela tiden stämplas som dålig. Att vara öppen med att kalla sig slampa är en solidaritetshandling och en politisk handling, menar Reb Kerstinsdotter.

Men det är fortfarande lång väg att gå, sexuell skam är djupt rotat i folkhemssjälen. Reb Kerstinsdotter menar att diskussionen som uppkom i samband med Frida Muranius låt "Dunka mig gul och blå" är ett tydligt exempel på det.

– Låten, som handlar om en kvinna som dricker öl och vill ha sex utan känslor, har blivit bannlyst från flera radiostationer och för mig handlar det om just detta: när en man knullar runt så utnyttjar han kvinnor, men när en kvinna knullar runt så utnyttjar hon på något sätt sig själv, säger Reb Kerstinsdotter till SalongK.

Hora - nästa kamp

Frågan är om det är slampigheten som är en strategi för feminismen eller om det är feminismen som möjliggör slampighet? Både och, menar Reb Kerstinsdotter.

Hon säger också att nästa steg är att ta tillbaka ordet "hora".