”Jag är gravid och har bröstcancer”

Helene var i sjunde månaden när hon fick chockbeskedet

RELATIONER

DELSBO

Helene Nordmark, 35, var i sjunde månaden, när hon fick veta att hon har bröstcancer.

- När man är gravid så känner man sig ointaglig. Inget kan hända. Då får man bröstcancer! Det går inte ihop, säger hon.

SKA FÖDA I MORGON Höggravid och drabbad av bröstcancer. Helene Nordmark, 36, ska förlösas i morgon - fyra veckor i förtid för att Helene ska få behandling med cellgifter snabbt. Hon känner en enorm glädje över bebisen, men oroar sig för att hon inte ska orka ta hand om barnet.
Foto: Hanna Teleman
SKA FÖDA I MORGON Höggravid och drabbad av bröstcancer. Helene Nordmark, 36, ska förlösas i morgon - fyra veckor i förtid för att Helene ska få behandling med cellgifter snabbt. Hon känner en enorm glädje över bebisen, men oroar sig för att hon inte ska orka ta hand om barnet.

Lyckan spirade när Helene Nordmark i Delsbo fick beskedet att hon är gravid. Äntligen ska dottern Evelina, 10, få ett syskon, och sambon Tord Andersson, 39, ska bli pappa för första gången.

Men så var det knölen.

- Det var inte som en vanlig bröstkörtel, utan något alldeles separat. Tord kände det också.

Helene var i sjunde månaden. Hon blev chockad. Skulle hon dö nu?

- Man känner sig så skyddad när man är gravid, så ointaglig. Så får man bröstcancer. Det går inte ihop! säger Helene.

Sex dagar senare sövdes hon ner i graviditetsvecka 31. Tumören i bröstet och flera lymfkörtlar opererades bort. Bröstet fick hon behålla.

Helene Nordmark är en av mycket få gravida kvinnor med bröstcancer.

”Tur att jag är gravid”

- Läkarna har inte träffat en gravid kvinna med bröstcancer förut. De har ingen erfarenhet av det.

- De säger att graviditeten komplicerar situationen - medan jag känner, att det är väl en jävla tur att jag är gravid, så jag har något att se fram emot!

- Hade jag inte varit gravid hade det varit värre. Jag tycker inte att graviditeten är en belastning överhuvudtaget.

”Orkar jag sköta barnet?”

Barnet ska förlösas på onsdag, fyra veckor i förtid. Läkarna vill skynda på förlossningen för att Helene ska få behandling med cellgifter snabbare.

Själv oroar hon sig mest för barnet, för att hon inte ska orka sköta bebisen.

- Jag känner en sådan oro för att jag inte ska kunna ta hand om bebisen. Tänk om jag kräks i nio timmar av cellgifterna?

Helene Nordmark bor i ett kooperativ utanför Delsbo i Hälsingland, där de driver vandrarhem och kafé. Helene är den ständiga fixaren - med tidigare diagnoser som utbrändhet, depression och panikångest.

Nu försöker hon delegera, hon ska ju snart föda. När vi sitter i köket i den lilla lägenheten är det rusning av människor som vill saker. Förväntar sig.

”Ge mig tre veckors lugn”

Magen lyser som en stor, blå boll, när Helene far upp och ner ur stolen. Det gör ont.

Helene har foglossning, en vanlig graviditetskrämpa. Cancern känner hon inte.

- Jag vet inte om jag har metastaser. De har ju inte kunnat röntga mig, eftersom jag är gravid, säger Helene.

Just nu har hon bara ett anspråk. Hon vill ha tre veckors andrum.

Tre veckor när det bara är hon och bebisen och familjen, som i en liten glaskupa. Inga sjukdomar, inga cellgifter, inget elände.

På det gröna mjölkpaketet på köksbordet står det: "Mellantid ger livscykeln bränsle". Helene säger:

- Jag bara SKA vara hemma i tre veckor i lugn och ro - och bara bry mig om bebisen. Jag kommer att vara stenhård på det.

Fler artiklar om bröstcancer

Var tionde svensk kvinna kommer någon gång att få bröstcancer. De flesta är över 50. Men några är unga. Har precis fyllt 20. Andra är gravida. Höggravida. Och många är småbarnsmammor. I en artikelserie skildrar Aftonbladet hur dessa unga kvinnor lever med sin bröstcancer.

Mary Mårtensson