Hon växte upp i en knarkarkvart

Nu gör Åsa succé som låtskrivare

1 av 4 | Foto: LARS HEDELIN
Klarade sig De första åren av sitt liv tillbringade Åsa Karlström i en knarkarkvart. Hon hade tur och fick nya föräldrar i Karlskoga, där hon fortfarande bor. I dag är hon framgångsrik låtskrivare.
RELATIONER

Åsa Karlström skriver klatschiga dansbandslåtar, men bakom orden döljersig en mörk historia.

I somras vann hon Guldklaven för årets bästa dansbandslåt.

–?Det är klart att det känns som en jättestor seger, säger hon.

Sjön Möckeln ligger spegelblank intill kaféet där vi träffas i centrala Karlskoga. Närmare än så kommer man inte en spegel i Åsa Karlströms närhet.

Det som hände under hennes första år i livet har nämligen präglat henne så starkt att hon fortfarande, vid 41 års ålder, har så dålig självkänsla att hon inte gärna tittar sig i en spegel.

Känslan av att ha blivit djupt sviken har för alltid etsat sig fast. Åsa har lärt sig leva med det, men mörkret kommer fortfarande till henne ibland.

–?Jag har förklarat för mina två pojkar, som är 18 år och 15 år, att det inte är deras fel att jag är ledsen. Det är viktigt att de förstår det. Jag vet hur lätt det är som barn att ta på sig ansvaret, säger Åsa Karlström.

Verkligheten kom ikapp

Det var i samband med att hon själv blev mamma som verkligheten till slut kom ikapp henne. Bara moderskapet i sig gör en sårbar så det räcker och blir över, men första sonen föddes också för tidigt och komplikationer tillstötte, komplikationer som kunde ha kostat honom livet. Då kom alla känslorna på en gång, som en flodvåg slog den undan benen på Åsa Karlström.

För att inte drunkna var hon tvungen att hitta kanaler. Hon fattade pennan och började skriva. Samtidigt som hon skrev hörde hon en melodi i huvudet, så det hon skrev blev helt enkelt till låtar.

Utan musikalisk skolning skapade Åsa Karlström helt förutsättningslöst ett nytt musikaliskt grepp. Som ny på den musikaliska arenan möttes hon till en början av skepsis. Men numera anses hennes musikaliska naivitet som en intressant ingrediens som kryddar hennes sound. Mot alla odds har hon lyckats skapa sig ett namn som låtskrivare.

Hon har skrivit hundratals dansbandslåtar, bland annat åt Mats Bergmans och Fernandoz. Så sent som i år var hon med i norska schlagerfestivalen där hennes låt blev femma i finalen. Den sjöngs av Jennie Jensen, en av Norges bästa sångerskor. När hennes låt ”Kan du hålla dom orden”, som hon skrivit tillsammans med Mats Larsson, vann Guldklaven för årets bästa låt i somras var lyckan stor. En av konkurrenterna var ingen mindre än Martin Stenmarcks hit Sjumilakliv.

Det är naturligtvis en stor seger som bevisar att envishet är bra och att trägen vinner.

–?Jag har varit på väg att ge upp många gånger, men mina vänner har peppat mig när det känts tungt och jobbigt. Allt jag har fått har jag kämpat mig till.

Det bästa som kunde hända

Till och med livet. Hur det hade gått om Åsa Karlström inte omhändertagits av de sociala myndigheterna när hon var fyra, fem år gammal vet ingen. Men det var det bästa som kunde hända henne.

Hon bodde i en knarkarkvart med en mamma som var så nergången att hon inte ens förmådde att ge sitt barn mat.

Den dagen Åsa hittades satt hon på golvet i köket och åt O’boy-pulver. Bredvid låg hennes mamma – knockad av droger.

–?Jag kan fortfarande bli arg på min biologiska mamma, fast hon varit död i över 25 år, säger Åsa Karlström.

Åsa hamnade på barnhem. En dag kom en ny mamma och pappa och hämtade henne.

–?När jag kom till mitt nya hem och mitt nya rum trodde jag att jag kommit till paradiset. Det var en dröm i rosa. Där stod en ny dockvagn, ett dockhus, allt var fantastiskt. Men den där söta lilla flickan som de längtade efter var tydligen inte jag. Jag var skadad. Så fort det ringde på dörren sprang jag och gömde mig. Jag var rädd och jag ville absolut inte sitta hos min nya pappa.

En dag sa de till mig att vi skulle packa väskan och åka på utflykt tillsammans. Jag minns att jag tyckte det var jättespännande. Resväskan var jättefin, med Pippi Långstrump på. Jag kommer ihåg att jag gick där mellan mamma och pappa och höll dem i händerna och kände mig ganska lycklig. Tills jag upptäckte att vi kommit tillbaka till barnhemmet.

–?I min värld ville först inte min riktiga mamma ha mig och sedan inte min nya mamma och pappa heller. Det är klart att det måste vara mig det var fel på. När det sedan kom en ny mamma och pappa och hämtade mig dröjde det länge innan jag trodde på dem.

”Jag var livrädd”

Hon kom till Karlskoga till dem som blev hennes fosterföräldrar fram till hennes 18-årsdag. Då adopterade de henne.

–?Min biologiska mamma hade hela tiden vägrat skriva på papperen. Jag var livrädd varje gång hon hörde av sig. Hon sa ibland att hon skulle hämta mig med en taxi. När jag gick till skolan sprang jag mellan lyktstolparna och klamrade mig fast med armarna runt dem innan jag hade tittat mig omkring så att ingen taxi fanns i närheten.

Sveket från mamman är en smärta som Åsa Karlström kommer att få leva med hela livet.

–?När jag var 16 år och de ringde från sjukhuset där hon låg för döden och berättade att hon ropade på mig, så svarade jag att ”Hon kan dö den jävla kärringen”. Jag är fortfarande arg, men inte lika mycket. Nu när jag är äldre förstår jag att allt beror på något och att saker och ting inte bara är svart och vitt, utan att det även finns nyanser av grått.

Hon läser några rader ur en av de första låtarna hon skrev. Det är ungefär tio år sedan.

”Hela mitt liv har jag ägnat åt att mura.

Mura upp ett skydd för mig själv.

Hela mitt liv har jag gömt mej.

Bakom murar, utan att visa vem jag är”.

Nu är muren riven.

Sten för sten har den plockats ner.

Åsa Karlström har lämnat mycket från det förflutna bakom sig. Lärt sig att acceptera att alla frågor inte har ett svar.

Och blivit prisbelönt låtskrivare på köpet.

FAKTA

Den här artikeln kommer från Härligt hemma, Aftonbladets bilaga på lördagar. Vill du komma i kontakt med Härligt hemmas redaktion? Mejla hemma@aftonbladet.se .

Anja Ek