Därför älskar vi Sex and the city

Det är inte väskorna vi vill ha - det är vänskapen.

1 av 3 | Foto: ALASTAIR GRANT
Vänskap står i centrum i Sex and the city.
RELATIONER

Snygga kläder och glamour i all ära. Men det är den kvinnliga vänskapen som gör att så många älskar Sex and the city, enligt etnologen Marianne Liliequist.

– Under Dallas var kvinnorna fiender. Men här är vänskapen viktigast.

Det går inte ett avsnitt av Sex and the city utan att Miranda, Carrie, Samantha och Charlotte hittar tid i sitt stressiga schema för att utbyta tankar om livet. På lyxiga barer eller hemma i soffan avhandlar de allt ifrån hjärtesorg och cancer till senaste inköpet. Och det är vänskapen som gör serien så fascinerande, menar etnologen Marianne Liliequist.

– Förut var det familjen som var viktig i såporna, som i Glamour, Dallas och Falcon Crest. Men här är det vännerna, och det är ett ideal för många unga att man har sina kompisar som håller ihop i vått och torrt i en föränderlig värld.

Relationer viktiga

I boken ”Våp, bitchor och moderliga män” har Marianne Liliequist tidigare undersökt kvinnligt och manligt i såpornas värld. Då frågade hon unga tjejer som var både veganer och feminister varför de gillade glamorösa Melrose Place. Och idag är det Sex and the city-fansen som får försvara varför de älskar en så ”ytlig serie”.

– Men jag tycker inte att den är ytlig. I grunden handlar det om ett antal kvinnor som man kan identifiera sig med. Det hjälper en att fundera på sitt eget liv, säger Marianne Liliequist.

För även om handlingen utspelar sig i en lyxig miljö så tas många existentiella frågeställningar upp. Det kan röra sig om hur man gör när en man betett sig illa, när ett par inte kan få barn eller när någon nära vän blir sjuk. Det är just den sortens relationsarbete som definierar en såpa, enligt Marianne Liliequist.

– Ingen hade tittat på såpor om de inte berör relationsförvecklingar och hur man försöker förhålla sig i världen.

Hon hör att somliga dömer ut tjejsnacket om relationer som löjligt.

– Men det är ju det där fåniga som är livet, det är detaljerna vi pratar om.

Uppmanar utseendehysteri?

Med hjälp av ironi driver serier som Sex and the city, Desperate housewives eller Melrose Place med manliga och kvinnliga schabloner. Det gör att tittarna både kan skratta åt serierna, men också ta åt sig av idealen, menar Marianne Liliequist.

– Det där är ett tveeggat svärd. Man tänker att man frossar i snygga bilder men samtidigt blir man också påverkad. Och många utnyttjar ju också det i reklamsyften.

Hon är kritisk till att det finns mycket lite utrymme för några problem utanför den lyxiga världen i Sex and the city. Hon tror också att serien uppmuntrar utseendehysterin bland unga kvinnor. Men samtidigt är hon kluven: Carrie ser ju till exempel lite annorlunda ut, inte som någon barbiedocka. Och genast utsågs hon till världens osexigaste av ett gäng herrtidningar, påpekar Marianne Liliequist.

– Men jag tror att det här är en av anledningarna till att serien har något försonligt över sig och att den blivit så populär.

Kvinnlig gemenskap viktigast

På vissa sätt upprätthåller serien alltså könsnormerna, enligt Marianne Liliequist. Men hon vill ändå inte fördöma den.

– För när karlarna beter sig svinigt konstaterar den att kvinnorna är de stora förlorarna. Det enda de har att sätta emot är sin gemenskap. Under Dallas var kvinnorna fiender, men här visar man en väg ut: genom vänskapen.

Det tror hon att många killar retar sig på. Tjejvänskapen har alltid varit hotfull, tror hon. Men såpor och relationer börjar intressera också männen.

– Fler och fler av de yngre killarna börjar nu titta, säger hon.