"Vi är som två duracellkaniner"

Nanne Grönvall och Linda Bengtzing laddar för sommarens stora schlagerorgie.

1 av 3
RELATIONER

Nanne Grönvall har kommit tillbaka efter en lyckad kamp mot bröstcancern. Linda Bengtzing är ekonomen som inte ville bli artist, men blev det i alla fall. I sommar står de på scen tillsammans under Diggilooturnén.

Linda är den nya Nanne. Tänk efter. Explosiv schlagerpop med texter med knorr. Som Nanne. En karriär starkt förknippad med Melodifestivalen. Som Nanne. Ett utspel och en intensitet på scen som kvalificerar henne som alternativ energikälla. Som Nanne.

Vi har vattenkraft, vindkraft, kärnkraft och Linda Bengtzing och Nanne Grönvall.

– Vi är som två duracellkaniner, säger de och skrattar.

I sommar i ”Diggiloo” står de för första gången på samma scen. Räkna. Med. Drag.

Nanne var tillfrågad redan förra året men tackade nej och åkte ut på egen turné då. I år gav hon tummen upp.

– Det är kul att åka ut som medlem i ett gäng och här får jag chansen att göra låtar jag annars aldrig får göra. Det låter banalt, men man blir som en enda stor familj på en sån här turné.

”Diggiloo” är en orgie i schlager. Torgny Söderberg har skrivit ”Diggiloo diggiley”. Han syns inte på scen, men är en av arkitekterna av showen tillsammans med Lasse Holm, mannen bakom brottarhits som ”Främling” och ”Eloise”. Lasse är i högsta grad på scen. Liksom Måns Zelmerlöw, Lotta Engberg, Nanne och Linda. Alla har de en eller flera schlagerklassiker i bagaget. De gör sina hits och utöver det kommer de bland annat att framföra samtliga låtar från finalomgången i Melodifestivalen 2008.

Nanne tar sig an Rongedals ”Just a minute” i par med Lotta Engberg och Linda gör Nordmans ”I lågornas sken”.

– Nordman sjunger om en häxa. Jag ÄR häxan, säger hon.

Ja, mycket förenar, men det finns också sånt som skiljer dem åt. Till exempel åldern. Nanne är 46 och Linda 34, det vill säga tillräckligt ung för att ha upplevt Nanne som publik, innan den egna karriären ens hade hunnit ur startgroparna.

Hon var bara 12 år när Nanne, som medlem i Sound of Music, debuterade i Melodifestivalen med ”Eldorado” 1986.

– Men min Nanne-favvis är låten de gjorde året efter, ”Alexandra”, säger Linda.

Själv tycker hon inte att hon är den nya Nanne. Inte än. Hon har ju inte vunnit Melodifestivalen, vilket Nanne gjorde 1996 med ”Den vilda” – den gången som medlem i One More Time – och hon har inte tagit det där sista klivet som soloartist med egna, stora turnéer och krogshower.

– Jag har en liten osäkerhet och den kommer jag alltid ha, att jag inte kan fronta en show själv, du vet, att stå på scen och klara av att göra ett två timmar långt gig. Jag är inte där än. Jag behöver mera erfarenhet.

Det där låter ju avlägset,

men lite senare kryper det fram att Linda faktiskt ska göra en konserthusturné redan till hösten.

Hon har nyss testkört showen i Visby. Hon framförde det mesta från nya plattan, en låt från den förra och sin tolkning av Europes ”Carrie” – Joey Tempest är hennes absoluta favoritsångare – och firade också triumfer i mellansnacket. Som när hon gav en känga till förre pojkvännen och landslagsmålvakten, numera fotbollskommentatorn i TV 4, Magnus Hedman.

– Jag har släppt en EM-låt och sa med tanke på det: ”Jag spelade in den av en enda anledning:

jag älskar verkligen fotboll”.

Sen gjorde jag en konstpaus och la till: ”Men jag tycker inte om fotbollsspelare längre”. Jag fick ett helt förlösande skratt från publiken. Det är så skönt att spela i konserthus, folk är nyktra, och de ska inte rösta bort mig. De är där bara för att de gillar mig.

Nanne hade koll på Linda innan hon blev ett känt namn för den breda publiken, när hon fortfarande bara var en sjungande servitris på Wallmans salonger.

– Jag såg henne showa där och blev så impad att jag var tvungen att ta reda på vad hon hette. Sen åkte jag hem och sa till Peter (Grönvall, Nannes man): ”Shit, vilken tjej jag just sett!”.

Och där har vi en annan skillnad dem emellan. Linda har ingen man. Hon är singel.

– Det kan du lita på, för om jag varit kär hade jag aldrig kunnat hålla käften om det. Men Se & Hör och Hänt Extra är efter mig hela tiden. Jag orkar inte med det längre. Har jag synts med, säg, en kompis kille på stan eller nåt, så ringer de mitt skivbolag och rotar. Jag får väl ta intresset som en komplimang, men jag gillar inte att bli hopkopplad med fel folk.

Nanne har genom alla år varit med om att skriva sina egna låtar och dessutom hunnit med att låna sin begåvning till andra. ”Det vackraste” – Cecilia Vennerstens bidrag i Melodifestivalen 1995 – är ingenting mindre än en klassiker. Också den finns med i årets uppsättning av ”Diggiloo”.

Linda Bengtzing skriver däremot inte sina egna låtar.

Tar vi sen steget över till det privata går de verkligen skilda vägar. 2006 kände Nanne en knöl i bröstet och hennes värsta farhågor besannades strax. När hon fick beskedet att hon hade bröstcancer väntade två månader av total ovisshet innan proverna hade analyserats.

Hade cancern spritt sig?

Det var som att gå runt med en tidsinställd bomb vars tick-tack bara hon kunde höra. Döden, här var den, inte fjärran utan nära, personlig och konkret.

Det är i kriser vi tvingas bekänna färg: Vilket virke är vi gjorda av?

– Jag bestämde mig direkt:

Nu ställer jag om dygnet och går och lägger mig tio och går upp fem-sex på morgnarna. Det är på nätterna man har tid att tänka och grubbla, det är mörkt och man är trött och depressionerna blir som värst då, säger Nanne.

Det handlade om att vända blicken bort från döden.

– Allt handlade om att tänka praktiskt, att fokusera på det positiva, att barnen skulle känna tillit till att det skulle ordna sig. Det är så mycket känslor som trängts undan som jag börjat ta tag i nu. Men då var det en överlevnadsgrej.

Jag som skriver det här genomgick för ett antal år sen en läkarundersökning och fick beskedet: ”Det är nåt med ditt hjärta”. Jag fick därför en ny tid hos en hjärtspecialist. Under veckorna fram till läkarbesöket gick jag inte tidigt till sängs, jag gick knappt till sängs alls, för jag kunde inte sova. Men jag grubblade. Allt var över. Jag skulle dö. Jag var uppgiven och apatisk.

Nanne hamnade aldrig där.

– De flesta av oss går igenom många tuffa grejer i livet, man måste tackla problemen, det är ingen annan som reder upp dem åt en, säger hon.

Jag föll ihop av blotta farhågan om ett allvarligt hjärtfel. Nanne stod stark trots att hon faktiskt hade cancer. Ja, och hon stod på scen en vecka efter avslutad strålbehandling.

– När man hamnar i en sån här grej gäller det att fokusera på det som är positivt, som får en att må bra. För mig är det min familj, mina vänner, jobbet… Musiken ger energi, styrka och kraft. Många kanske tyckte att jag var helt hysterisk som började jobba så snabbt. Men alternativet var att gå runt hemma och grubbla och känna efter.

Efter comebacken i musikalen ”Sweet charity” har hon deltagit i Melodifestivalen 2007 och gjort kritiker- och publiksuccé med sin krogshow ”Vild” på Hamburger Börs. Till hösten sätts den upp på Rondo i Göteborg. Det är imponerande.

Det tar tio år att bli friskförklarad från bröstcancer, faran är inte över, men sjukdomen har inte tagit makten över hennes liv.

– Det är lätt att få panik när det finns nåt inombords som säger: Det här kanske är sista dan. Det gäller att trots det hitta ett lugn, en tro, och att inte bara säga det, utan verkligen tro på det. Jag har gjort olika saker, börjat träna, rest mycket: London, Borneo, Kuala Lumpur, Azorerna... Och nu har jag börjat tala om alla känslor jag trängde undan i början. Jag vågar stanna upp och känna efter. Jag åkte ensam till Azorerna bara för att sitta på hotellbalkongen, känna efter, gråta ut och vara för mig själv.

Jag har träffat Linda och Nanne förut – om än var för sig – och det slår aldrig fel: samtliga intervjuer jag gjort med dem har avbrutits av autografjägare. Så också denna gång. Unga tjejer och killar tassar blygt fram med block och penna. Många av dem har antagligen egna artistdrömmar.

För de flesta stannar det där, vid drömmen. För Nanne Grönvall och Linda Bengtzing blev den verklighet.

Nanne säger att hon lätt hade kunnat vara borta från branschen för länge sen. Men hon hade stödet av sin man, vän och arbetskamrat, Peter Grönvall (ABBA-Bennys son). Hon hade sin talang och förmågan, precis som i förhållandet till cancern, att fokusera på det positiva och vända ryggen åt resten.

– Ser jag tillbaka på åren med Sound of Music och One More Time fanns det ingen som trodde på mig från skivbolagen.

Det fanns människor som sa åt Peter (låtskrivare och medlem

i bägge grupperna) att ge mig sparken för att jag var för ful. Det sas inte rakt ut, men det var

andemeningen, de ville ha nån som var snyggare. Så mitt självförtroende har jag fått skaffa mig själv, plus att jag hade Peter, han har hela tiden trott benhårt på mig.

Nanne försvarade inte bara sin plats i banden, med ”Avundsjuk” bröt hon sig 1998 loss och inledde en lysande solokarriär.

– Det var bara tänkt som en avstickare. Hade aldrig kunnat tro att det skulle gå så bra. Mina senaste skivor har sålt guld och platina och allt. Det är helt fantastiskt.

Linda säger att i hennes fall beror allt på att hon lärde känna Hasse Wallman.

– Jag är en tjej från Gullspång som utbildade mig till ekonom, flyttade till Stockholm och jobbade som barnflicka och sjöng i ett partyband på fritiden. Jag hade inget intresse av att bli professionell artist. Jag har aldrig sökt ett jobb. Men jag lärde känna Hasse Wallman och han gav mig chansen på Wallmans salonger i Oslo. Jag var där i två år. Jag utvecklades enormt, det var rena militärtjänstgöringen... Jag fick självförtroende och först då kände jag: Det är det här jag vill göra resten av livet. Jag började verkligen brinna för det. Det måste man göra. Det räcker inte med att bara vilja bli känd om man ska nå nånstans.

På lördag i Ronneby är det premiär på ”Diggiloo”. Då ska Linda och Nanne i handling visa varför de tillhör artisteliten.

Och skulle de för en gångs skull misslyckas är det inte hela världen.

– Vi älskar i alla fall varandra, säger Nanne och skrattar.

FAKTA

Marianne "Nanne" Grönvall

Född: 18 maj 1962. Bor: Täby strax utanför Stockholm. Yrke: Artist. Familj: Maken Peter Grönvall och sönerna Robin, 22, Charlie, 18, och Felix, 16. Aktuell: Medverkar i ”Diggiloo” som har premiär på lördag i Ronneby.

Senast köpta ...

Plagg: Jag köpte en massa skor när jag var i London. Ett par orangea är favoriterna.
Bil: En Hyundai.
Cd: ”Rockferry” (2008) med Duffy.

Resa: London. Bok: ”Starkare än hatet” (2006) med Tim Guénard.

5 favoriter

Skådespelare: Johnny Depp.
Konsert: Queen på Hovet när det nu var. Och Spice Girls i London på återföreningsturnén. Så jävla bra.
Cd: ”The Black parade” (2006) med My Chemical Romance.
Film: ”Crash” (2004) som vann en Oscar för bästa film.
Plats: Hemma i Täby.

Linda Bengtzing

dd: 13 mars 1974. Bor: Stockholm. Yrke: Artist. Familj: Singel. Aktuell: Medverkar i ”Diggiloo” som har premiär på lördag i Ronneby.

Senast köpta ...

Plagg: En jeanskorsett från Mango.
Bil: Jag köpte en Volvo C70 cabriolet åt mamma och pappa.
Cd: ”Hallelujah live” (2006) med Kurt Nilsen, Espen Lind, Askil Holm och Alejandro Fuentes. Nåt av det bästa jag hört i hela mitt liv.
Bok: ”The Secret – Hemligheten” (2007) av Rhonda Byrne.
Talbok: ”Änglar och demoner” (2005) av Dan Brown. Johan Rabaeus läser.

5 favoriter

ngare: Joey Tempest. Han är bäst i hela världen.
Konsert: Thomas Di Leva i Hedemora, det var nån rockfestival tror jag, minns inte året, men han var fantastisk.
Klädmärke: Puma vad gäller sportkläder. Annars Tiger.
Film: ”Alive” (1993). Den handlar om ett rugbylag som kraschar i Anderna. De äter upp varandra för att överleva.
Plats: Furillen på Gotland.

Hit kommer Diggilooturnén

5 juli – Ronneby,

6 juli – Kristanstad,

8 juli – Göteborg,

10 juli – Älvsbyn,

11 juli – Vadstena,

12 juli – Eskilstuna,

13 juli – Norrtälje,

15 juli – Grebbestad,

17 juli – Öland,

18-20 juli – Båstad,

22 juli – Visby,

24 juli –Jönköping,

25 juli – Sälen,

26 juli – Hällefors

27 juli – Lidköping,

1 augusti – Järvsö

2 augusti – Bispgården,

3 augusti – Skellefteå

5 augusti – Haparanda,

8 augusti – Åminne folkpark

9 augusti – Ekenäs, Finland,

15 augusti – Stockholm

16 augusti – Avesta,

17 augusti – Borås