Anna fick hiv av sitt livs kärlek

Efter mardrömsåren med ex-sambon – nu tvingas tvåbarnsmamman att leva gömd

RELATIONER

– Du är en död kvinna, skrek mannen i telefon.

Nu lever tvåbarnsmamman Anna i konstant skräck över att hennes ex ska verkställa sitt hot.

– Han kommer inte att ge sig förrän jag är borta.

Vi har känt varandra ett tag, Anna och jag. Vi har pratat och mejlat. Och, nej, det har inte varit självklart för henne att berätta. Inte heller för mig att skriva.

Men vi bestämmer oss tillsammans, för att göra skillnad. Anna vill att världen ska veta.

Under ett av våra många samtal säger hon:

– Ingen annan kvinna ska behöva hamna där jag är. Det står jag inte ut med.

Ett bra liv

Anna är 41 år och har två barn. Under många år levde hon som folk gör mest, ett vanligt, tryggt familjeliv med man och barn.

– Sedan skilde vi oss och jag var singel i några år, berättar hon när vi ses i hennes lägenhet.

Det var ett bra liv, fyllt av glädje, tokiga upptåg och nya bekantskaper.

– Jag har alltid varit social och efter skilsmässan levde jag verkligen upp. Dansade, gick på buggkurs och fick många nya vänner.

Men någon ny man ville hon inte ha.

– Nej, absolut inte, säger Anna och skakar på huvudet. Jag var verkligen inte ute efter det.

Ändå träffade hon HONOM.

– Det var en ren slump, han fanns i min närhet och jag föll.

Släppte motvilligt in honom

Hon suckar och rädslan blir tydlig i hennes ögon. Han vet var hon bor, ytterdörren är reglad från insidan, och hon försöker hålla lamporna släckta så att han inte ska se att hon är hemma.

Men han kan komma, och det skrämmer.

Anna berättar att hon motvilligt släppte in den nya mannen i sitt liv. Han uppvaktade henne som ingen tidigare gjort, skämde bort henne med presenter, blommor, smycken. Och barnen avgudade honom.

– Allt mitt motstånd försvann. Han manipulerade mig totalt. Men det såg jag ju inte då, jag trodde att jag hade träffat världens underbaraste man.

Efter bara några månader flyttade mannen in hos Anna och barnen. Han fortsatte att överösa henne med presenter, skämde bort barnen och såg alltid till att Anna hade allt hon behövde, och att hon mådde bra.

Så fortsatte förhållandet tills hon ungefär ett halvår senare upptäckte att han varit otrogen. Hon konfronterade honom direkt, och gjorde slut.

– Jag var helt knäckt naturligtvis, men hård. Jag gjorde klart för honom att jag inte vill vara tillsammans med någon som är otrogen.

Men mannen fortsatte ändå att höra av sig.

– Han gjorde verkligen allt för att jag skulle ta tillbaka honom. Och till slut föll jag igen, tyvärr.

Han förändrades

Den här gången var Anna mer på sin vakt, och ganska snart märkte hon att hennes sambo började förändras. Han kunde vara borta ett dygn eller två och när hans mobil ringde gick han ofta ut och pratade.

Efter en tid reste han bort. Förhållandet gick då på sparlåga och Anna mådde dåligt av att inte veta om relationen var av eller på.

– Det kändes som om han hade full kontroll över mitt liv. Han styrde och ställde som han ville. Han var svartsjuk och kontrollerande, men jag kunde inte dra mig ur.

Under tiden som sambon var bortrest fick Anna reda på att hon smittats med hiv.

– Hela mitt liv vändes upp och ner, på en sekund.

Anna är tydlig när hon berättar sin historia, men sjukdomen har hon svårt att prata om. Hon slår ned blicken och gör en paus.

– Det är svårt, jag känner en enorm skuld. Jag fattar inte hur jag hamnat här.

Hon visste redan från början att det var sambon som smittat henne. Det framkom även senare genom en utredning.

Tiden som följde beskriver Anna som ett rent helvete. Mannen kom tillbaka in i hennes liv och vid det här laget mådde hon så dåligt att hon inte hade kraft att stå emot.

– Han hade hjärntvättat mig, och fått mig att stänga av mig själv. Det var som om jag inte längre fanns.

Anna slutade helt umgås med sina vänner. Hon förnekade sin sjukdom, pratade inte om den, utan lade i stället all tid och energi på att få honom att må bättre.

– Det låter sjukt, det vet jag. Någon borde ha ruskat om mig och sagt ”spring därifrån”, men jag stannade kvar, som en zombie. Gick till jobbet, handlade och gick hem. Inget annat.

Förlät allt han gjorde

Under den här tiden började mannen bli våldsam. Anna förlät slag och sparkar. Hon sa till sig själv att ”allt snart blir bättre”.

Det blev inte bättre.

– I stället började han våldta mig. Men det fattade jag inte då, jag var så manipulerad att jag inte kunde se vad det var han utsatte mig för.

Anna levde i total förnekelse i flera år. Ingen visste hur hennes liv såg ut. Inte ens hennes barn.

– Jag skämdes enormt. Och jag lärde mig snabbt hur jag skulle göra för att dölja mina skador.

Han var gullig – ibland

Mellan våldtäkterna och misshandeln var Annas sambo uppvaktande och gullig. Och hon var märkligt nog fortfarande förälskad.

–Men jag var rädd för honom och någonstans förstod jag att han var farlig för mig.

Anna försökte polisanmäla flera gånger, men så fort polisen frågade efter hennes namn, la hon på telefonluren. Det var inte förrän i april i år som hon kunde ta mod till sig och berätta för omvärlden.

– Först gjorde jag det anonymt på nätet. Jag kom i kontakt med människor som gav mig styrka och jag började på allvar inse hur farligt mitt liv är.

Bröt ihop och berättade

Anna ringde polisen igen, men precis som vanligt la hon på luren när kvinnan i andra änden frågade vem hon var. Men den här gången gav inte polisen upp.

– Hon ringde tillbaka. Jag blev livrädd och la på luren.

Men den kvinnliga polisen fortsatte envist att ringa. Anna minns att hon grät och att polisen försökte lugna henne. Till slut bröt hon ihop och berättade vem hon var.

– Jag är så tacksam över att den där polisen inte gav upp. Jag levde ju i ett tillstånd där våldtäkter och misshandel var en del av mitt liv. Jag behövde få veta och få det bekräftat att det jag utsattes för inte var normalt.

I juni drog rättsprocessen igång – mannen häktades och dömdes i tingsrätten, till fem års fängelse för grov kvinnofridskränkning.

Men Annas historia slutar inte här – den fortsätter, genom det svenska rättssystemet – och bara ett par dagar innan vårt möte i Annas lägenhet har hon fått veta att mannen är fri.

– Han överklagade till hovrätten, och friades eftersom åklagaren ansåg att utredningen var bristfällig.

Rädslan i ögonen återkommer när vi bläddrar igenom domen.

Hon säger att hon inte riktigt vet vad som kommer att hända nu. Hon har haft polisbevakning, men han har kommit ändå, ringt och hotat henne till livet.

Hoppas på grannarna

I ett försök att kunna stanna kvar i lägenheten har hon ansökt om ett överfalls-kit hos polisen, men något sådant har inte funnits tillgängligt, så Anna förlitar sig nu på att grannarna ska gripa in om mannen dyker upp.

– Han kommer inte att ge sig förrän jag är borta, det vet jag. Han är kränkt och förbannad över att jag anmälde honom.

Under vårt samtal ringer telefonen. Det är socialen, som arbetar för att Anna och hennes barn ska få ett nytt, skyddat boende. Anna har blandade känslor inför tanken på att leva som ”gömd”.

– Det är klart att det känns för jävligt att vi ska tvingas byta liv. Vi har ju inte gjort något. Samtidigt vet jag att vi inte har något val.

Hon är arg, ledsen och rädd.

– Men jag vill att folk ska veta att det jag är med om verkligen kan hända vem som helst. Jag är inte dum, inte blåst. Jag är en vanlig tvåbarnsmamma med bra jobb, men jag råkade bli kär i fel person. Det har förändrat hela mitt liv. Förstört allt jag byggt upp.

Några dagar senare hörs vi igen på telefon. Anna berättar att hon och barnen fått skyddat boende, och att de flyttar redan dagen därpå.

En natt till i lägenheten bakom den reglade ytterdörren, sedan börjar ett nytt liv. Var det är eller hur det ser ut får ingen veta.

FAKTA

Bara 20 procent blir anmälda

Varje år mördas 15–20 kvinnor av sina män.

Förra året anmäldes 20 000 fall av kvinnomisshandel i Sverige. I 306 fall ledde

anmälningen till att en person dömdes i tingsrätten för grov kvinnofridskränkning.

Endast 20 procent av allt våld mot kvinnor leder till en anmälan.

Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med 34 procent de senaste tio åren.

Våldet mot kvinnor ökar stadigt för varje år. Källa: BRÅ

Är du hotad?

Är ditt ex på väg att bli en stalkare?

Här är de tidiga varningstecken.

Stalkaren rör sig ofta nära dig och söker kontakt.

Inleder en intensiv mejlkontakt.

Hotar att döda eller skada dig.

Stalkaren har fått sparken.

Dricker mer alkohol.

Hotar att våldta dig.

Lider av psykisk sjukdom.

Har tidigare varit våldsam.

Har en personlig attityd som rättfärdigar våld.

Har inlett en ny relation.

Är ansvarslös och lever för dagen.