Jag vill ha hela pepparkakan och äta den

Malin om sin drömjul

Foto: Johanna Reeder
RELATIONER

Jag läste en intervju med Martina Haag i senaste numret av ”Föräldrar och barn” och blev så inspirerad.

Martina och Erik hade för många nära och kära att åka runt till i sin trånga bil fylld med barn. Så de stängde in sig och firade jul ensamma och detta har blivit deras nya tradition.

Jag blir avundsjuk. Jag älskar hela min stora och utvidgade familj som alla bor inom en radie av fyra mil. Men vi åker och åker och åker, rafsar upp paket, ropar tack på väg ut till bilen och åker vidare.

Så jag skickade över tidningen till Joachim där han satt med sin Illustrerade vetenskap och blev ännu smartare.

”Läs detta, visst låter det härligt?”

Joachim läser, lämnar tillbaka tidningen utan att möta min blick och säger:

”Sinnessjukt.”

Sinnessjukt säger Joachim och så är diskussionen över.

Joachim anser att Martinas jul verkar vara som vilken lördagskväll som helst. Det ska märkas att det är jul.

”Jamen då kan vi väl käka tacos och hyra en disneyfilm till ungarna” tycker Joachim syrligt bakom sin samlade vetenskap där han sitter och drömmer om korvkaka på julbordet som ingen tycker om men som ändå måste finnas.

Min drömjul är att ha hela pepparkakan och äta den. Tomten, min skäggige imaginära vän, till nästa år önskar jag mig följande; ett stort hus från 1910. Med såpade trägolv, kakelugnar, stort lantkök med öppen spis och sittplatser för minst tjugo personer. Sedan vill jag att alla våra släktingar kommer hem till oss, alla tar med sig mat. Jag bjuder på nötterna men man får knäcka dem själv.

Detta är min drömjul.

Ett stort vackert hus där alla nära och kära får plats.

Får jag detta behöver jag inte en enda julklapp. Jag ska aldrig mer be om något.

Kanske bara Timo Räisänens nya.