Slipp julstressen – gå i kloster

Aftonbladets reporter gick i kloster ett dygn

RELATIONER

Vänta nu, vad är det som låter?

Just det, tystnaden!

Lugn och ro står högt upp på många önskelistor i jul. Aftonmbladet testade den ultimata avkopplingen för kropp och själ – och gick i kloster.

December är månaden då allt ska hinnas med. Glöggfester, julklappar, storstädning, julmat?…Tanken att få komma undan blinkande renar, bjällerklang och pipande mobiltelefoner är väldigt lockande.

– Vadå, gå i kloster? frågar en kompis, timmen innan jag reser. Det kan du väl inte göra, bara så där?

Fler och fler lockas

Jo, faktum är att man varken behöver heta Julie Andrews eller heliga Birgitta för att åka på retreat i klostermiljö. Eller som Inger Åkerlund, som förmedlat klosterresor i sju år, berättar:

–?Fler och fler lockas av den speciella miljön. Många är kristna och deltar i mässorna, andra vill meditera eller insupa atmosfären i lugn och ro. Det är egentligen inte så konstigt, klosterboende är en tusenårig tradition.

Men känns det inte som att bo i en kyrka?

– Gästerna bor i särskilda rum. Min erfarenhet är att det är vänligt, enkelt och rent. Det är underbart att vakna på morgonen till systrarnas morgonmässa, eller att sitta i trädgården och läsa, säger Inger Åkerlund.

Lämnar mobilen hemma

Alltså vinkar jag hejdå till datorn, mobilen, almanackan och ipoden och plötsligt väger resväskan nästan ingenting.

Jag kommer fram till klostret vid lunchtid. Det är alldeles tyst i trädgården, bara snön som knarrar under skorna. I gästhemmets entré hänger ett porträtt av påven och tavlor med katolska motiv. Jag trycker på ringklockan och en nunna i grå dräkt dyker upp.

Medan hon skriver in mig berättar hon att de är 14 systrar (nunnor) som driver gästhemmet.

– Vi tar ofta emot grupper, och det är störst intresse under sommaren. Nu är det ganska lugnt. Många är pensionärer och vill kanske inte vara ensamma. Då är de välkomna hit.

Har ni öppet över jul och nyår också?

– Ja, naturligtvis. Vi bor här, säger hon.

Gästrummen ligger i en smal korridor. Nummer 7 är mitt och visar sig vara riktigt mysigt. Här finns en fransk balkong med vacker utsikt, en blommig soffa, en sekretär och – hurra! – ett badkar. På nattduksbordet ligger in lapp där det står ”bad efter klockan 22.00 undanbedes.” Okej.

Somnar som en stock

Lägger mig på sängen och tittar i taket. Det är extremt tyst, och jag funderar på vad jag ska göra nu. Kanske ingenting? Prövar det. Och somnar som en stock.

Resten av dagen fram till middag tar jag en snöig promenad i området. Det verkar som att jag är den enda gästen här, och det känns fortfarande konstigt att inte ha mobilen i fickan. Undrar varför inte fler upptäckt detta tysta paradis – ingen reklam, gissningsvis.

–?Men vi behöver inte göra reklam, säger nunnan (som jag först träffade i receptionen). Om gästerna trivs sprids ordet som ringar på vattnet. Dessutom kan vi inte ta emot för många åt gången.

Middagen serveras i matsalen klockan sex. En nunna visar mig till ett av de små runda borden, med dukning för en person. Hon bär fram en skål het grönsakssoppa. Den följs av frikadeller med ris och sallad, och till sist en sötsur rabarberkompott med vaniljsås.

Inser att det är första gången på länge som jag äter middag helt utan sällskap, eller någon form av tv- eller musikbrus i bakgrunden. Känns helt okej ändå, här sitter ändå inga andra gäster.

Får akut sms-längtan

Tillbaka på rummet drabbas jag av akut sms-längtan. Och, är det inte ”Bonde söker fru” på tv just nu?

Hittar boken med stort B i skrivbordslådan och bläddrar en stund. Somnar vid tiosnåret, efter en tyst, stilla kväll.

Dagen efter äter jag frukost i en lika tom matsal, och går sedan ännu en vintrig promenad. Att inte göra någonting, det är livet! Räcker ett dygn i kloster för att bli nunna? Nej, naturligtvis inte, men för att få lite julfrid funkar det utmärkt.