”För varje dag så växer deras hat”

Lena hotas till livet av sin egen släkt – men får ingen hjälp

RELATIONER

Lena blev gravid med sin pojkvän – då hotade släkten att döda henne.

Men varken socialtjänsten eller polisen har kunnat skydda mot det så kallade "hedersvåldet".

– Jag ska väl inte behöva ligga blodig i trappen för att de ska göra något, säger hon.

Lena har alltid varit hårt hållen av sin pappa. Men nu har hon gjort något oförlåtligt – fått barn med en icke-kurdisk man. Hon ser sammanbiten ut när vi möts, och sätter sig med uppsikt över dörren.

– Det var inte vad släkten planerat för mig. Jag skulle gifta mig med min kusin. Nu vill min egen pappa inte veta av mig längre, säger hon.

Lena har en svensk mamma och en kurdisk pappa från Turkiet. Uppväxten beskriver hon som en ständig kulturkrock. Klasskompisarna umgicks och festade, själv fick hon inte vara ute när det mörknat.

– Jag var en pojkflicka, men fick örfilar för att jag spelade fotboll med killarna, berättar hon.

Välte hela bordet

Det var ett år sen Lena blev gravid med den kille hon älskar. Eftersom hennes mamma har vårdnaden kunde hon länge hemlighålla graviditeten för sin pappa. Men i 6:e månaden berättade hon. På en allmän plats.

– Han välte hela bordet med kaffet på. Han sade att jag äcklar honom, att jag är en hora, säger Lena.

Droger hade han kunnat förlåta – men inte att hon blivit gravid. Pappan hörde av sig igen när Lena var i åttonde månaden.

– Han var på min farbrors restaurang och frågade om vi skulle ses. Men han sade att han bara kunde träffas sent på kvällen.

Lena anade oråd och vågade inte komma. Hennes pappa sade då att han skulle till Turkiet, och att han skulle ringa när han kom tillbaka, någon vecka senare. Det var för fem månader sedan.

Bilder på döda barn

Efter det började hoten. Lena fick ett mess med utdrag ur koranen, som handlade om att kvinnan ska förbli jungfru.

– Först brydde jag mig inte. Det kom från nätet och jag tänkte att det var någon kompis, säger hon.

Men ett tag senare fick hon bilder hemskickade – på döda barn. Då bestämde hon sig för att polisanmäla. Strax därefter ringde det på hemtelefonen. Först hörde hon bara flåsande.

– Sen sade någon: du ska dö din jävla hora. Jag kände igen min farbrors röst, säger Lena.

När några män skrek, bankade och försökte komma in i hennes port mitt i natten ringde hon polisen igen, och gjorde en andra anmälan.

Ingen hjälp

Idag börjar Lena bli desperat. Hon har väntat på att något ska hända. Försökt förklara att det är bråttom. Men hon har inte hört något mer från varken polisen eller Socialtjänsten.

– Det känns som att man är helt övergiven, säger hon.

Lena bor redan i ett eget hem med sin dotter. Men det är precis i närheten av hennes farbrors restaurang. Hon vill ha ett skyddat boende.

– Socialtjänsten verkar tro att jag berättar en saga. Men så är det inte. Jag vet att om jag ser min farbror kommer han inte bara gå förbi. Han kommer att slå mig tills han inte orkar mer, säger hon och fortsätter:

– Jag pratade med Fadimes syster. Hon sade att för varje dag som går så växer deras hat. Pappa får inte höra mig förklara. Han får bara höra från släkten ”hon är en hora, hon är smutsig”. Pappa kanske har förlåtit mig, men inte de andra 40 i släkten, säger hon.

"Myndigheterna backar upp dem"

Lena förstår att det kan ta tid innan rutinerna kring hedersvåld är utarbetade. Så länge utvecklingen går framåt.

– Men nu står det helt still, säger hon.

En kvinnojour är de enda som lyssnat och förstått, tycker hon.

– Nu när allt det här händer tänker jag: jag är svensk, med påbrå från Kurdistan. Varför ska folk terrorisera mig och mitt barn på min egen hemmaplan. Det känns som att myndigheterna backar upp dem.

Fotnot: Namnet Lena är fingerat

FAKTA

Hjälpen man har rätt till

Varje person som känner sig hotad av så kallat "hedersvåld" har rätt till en bedömning av Socialtjänsten.

Kommer Socialtjänsten fram till att det finns ett hot finns olika åtgärder de kan sätta in, bland annat ekonomiskt bidrag, hjälp med bostad och hjälp i kontakten med andra myndigheter. Hjälpen ska sättas in skyndsamt, men bedömningarna av vad det innebär konkret varierar ofta. Personer som hotas av "hedersvåld" kan få olika bemötande beroende på både vilken kommun de går till och vilken person på Socialtjänsten de pratar med.

Sedan 2006 har länsstyrelserna arbetat med insatser på nationell nivå för att öka kunskapen kring hedersvåld.

Många får hjälp av kvinnojourer och ideella organisationer, som Terrafem, Systerjouren Somaya, Linnamottagningen, Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime.