”Jag ger fan i att gå ut”

Malin Wollin vet inget om skyddsmetoder – hon stannar hellre hemma

RELATIONER
Foto: Johanna Reeder

Skyddsmetoder vet jag ingenting om.

Jag skyddar mig inte vid samlag, alltså har jag en hög med bebisar.

Jag har aldrig barnskyddat någonting i hemmet. Inte spisen, inte skåp, inte lådor och grinden till trappan tejpade vi fast tills den lossnade och vi tog bort den.

Jag har inget pepparsprej, ingen kniv, inget larm, inget hagelgevär.

här skyddar jag mig; jag ger fan i att gå ut. Jag är aldrig ute när det är mörkt.

Jag tänker inte be om att bli ihjälhuggen när inget vittne kan ge ett vettigt signalement.

Ibland går jag till livset 200 meter bort men då spelar jag upp Efterlysts rekonstruktionsfilmer i huvudet tills jag är hemma igen.

Jag ser Leif GW Persson sitta och dra glasögonen upp och ner, upp och ner medan han spekulerar i det makabra mordet på min person.

När jag bodde i Stockholm var jag på väg hem från tunnelbanan i Aspudden, med musik i öronen och Hasse Aros röst i huvudet när jag rundade ett hörn och promenerade rakt in i famnen på en lång man.

”HJÄÄÄLP”

Mannen hoppade högt och bad om ursäkt.

”Förlåt, jag trodde att du var en VÅLDTÄKTSMAN” gapade jag med gäll röst och såg mannen försvinna iväg med sin läderportfölj hårt tryckt mot bröstet.

Jag tror att mannen som inte var våldtäktsman blev räddare än jag.

Jag kommer aldrig skaffa safepoint.

Jag orkar inte lära mig ytterligare en teknisk pryl, jag kommer förmodligen bara ge mig själv stötar och larma vargen kommer tills jag verkligen blir ihjälmördad och ingen tar mig på allvar.

Men unga människor med fräscha hjärnor; prova detta.

Ge mördare och våldtäktsmän något att bita i. Och detta är bildligt menat.