”Barn ska inte behöva se mamma och pappa fulla”

För barn till alkoholister är julen en mardröm - Hillevi Wahl minns hur det var

– jag kan fortfarande gråta när jag tänker på det, säger Hillevi Wahl om sin barndoms jular. I hennes famn finns Lykke. Hon ska fira sin första jul i år.
– jag kan fortfarande gråta när jag tänker på det, säger Hillevi Wahl om sin barndoms jular. I hennes famn finns Lykke. Hon ska fira sin första jul i år.
RELATIONER

Alla barn drömmer om en vit jul. De flesta tänker på nyfallen snö.

En stor minoritet drömmer om att mamma och pappa inte ska supa ner sig. I år igen.

En av dem var Hillevi Wahl.

Journalisten och författaren Hillevi Wahl växte upp i ett alkoholisthem. Hon har skrivit en bok om det: ”Kärleksbarnet: en berättelse om alkohol, bingo och brutna löften” (2007). Semestertider i allmänhet och julen i synnerhet fyllde henne med förlamande skräck under uppväxten.

– När alkoholister har ett arbete att gå till måste de varje dag skärpa till sig, men jularna... Fortfarande i dag, när jag är 43 år, kan jag ligga hemma och gråta när jag tänker på det. Hur fruktansvärt ensam man kände sig, att ingen brydde sig, att ingen förstod.

Ett alkoholistbarn är alltid ensamt och utsatt, men i den gråa vardagslunken är gränserna till kamraterna mindre tydliga.

Vid jul ställs de däremot i blixtbelysning.

Hålla fasaden uppe

I fungerande familjer öppnar barnen varje ny lucka i sina kalendrar och räknar med stigande förväntan ner mot årets allra bästa dag.

Hillevi fick ingen kalender – men hon räknade ned ändå, mot dagen när helvetet skulle ta sin början.

– Det började med julpysslet i skolan och det sätter väl nästan i gång i november? Allt ska bli så trevligt, och med en gång knyter det sig i magen. Just det här att man ska spela med och hålla uppe fasaden.

I den bästa av världar skulle barnet ställa sig upp i skolbänken och ropa ”jag vill inte vara med, för jag har det så här hemma” och sen berätta. Men det fungerar tvärtom.

– Man är så otroligt lojal, alla barn har en stor mamma och pappa inom sig och om nån kritiserar ens mamma och pappa och säger att de är dumma i huvudet, känns det som att man själv är dum i huvudet. Så man låtsas som ingen

ting, håller masken och gör sitt jävla julpyssel och känner att nu är vi en dag närmare och en dag närmare, säger Hillevi.

Andras lycka blir en smärtsam påminnelse om ens egen situation.

– Alla säger vad de ska göra, att de önskat sig det och det och gjort långa önskelistor och själv vet man att man inte kommer få nånting.

När jullovet tog sin början var det som att ligga vid fronten i ett krig – i ett avseende rent bokstavligt. Hillevi säger att det finns studier där man mätt upp halten stresshormoner i blodet hos barn till missbrukande föräldrar och den ligger på samma nivå som hos elitsoldater i krig.

– När första dan på jullovet kommer vill man bara gå och lägga sig och sova och vakna när allt är slut, för det är bara ett sånt helvete.

’’Det är ju ändå jul’’

Enligt statistiken växer just nu 385 000 barn i Sverige upp med föräldrar med riskfyllt drickande. En stor grupp. En långt större grupp är de barn som inte har föräldrar med ett riskfyllt drickande, men just vid jul har också dessa pappor och mammor rätt att ta sig en bläcka för, ja, det är ju ändå jul.

– Man brukar säga att det är barnets högtid men få familjer menar det. Inget barn tycker om att se sina föräldrar berusade, klart det finns nivåer på det också, men det behövs inte att de blir plakata, det räcker att de blir simmiga i ögonen och börjar prata och skratta konstigt och barnet får ont i magen. Det där kan man ju känna av även som vuxen om man går på krogen och ser på folk med nyktra ögon, säger Hillevi.

Hillevis situation var allvarligare än så. Hon såg sin mamma gå ut på fyllan i sömnen i bara nattlinnet, hur hon kissade ner sig, hur föräldrarna kräktes blod.

– Man utvecklar extrema känslospröt, ligger på helspänn och får svårt att sova. Jag kunde avgöra berusningsgraden på hur deras steg lät, jag kunde höra om de öppnade det eller det skåpet och vad det innebar eftersom jag visste var de hade gömt flaskorna. Eller om mamma vattnade en viss blomma visste jag, jaha, där ligger en flaska. Mina föräldrar gömde sina flaskor för varandra.

Barn till missbrukare tvingas bli vuxna i förtid.

– Jag kände när jag var 12 att det var bättre att jag fick socialbidrag och flyttade hemifrån. Mina föräldrar var inget skyddsnät, jag klarade mig bättre själv. Man fick se till att de kom till jobbet, att de skötte sig, att de fick mat i sig och inte ballade ur helt. När man sen växer upp klarar man själv inte av auktoriteter, för man är så van att styra sin egen familj, säger Hillevi.

Skaffa barnvakt!

I sin bok skriver hon att hon tycker att det borde vara förbjudet att vara full bland barn.

Alkohol är en drog och lika litet som det är okej att röka hasch eller sniffa kokain inför sina barn är det okej att dricka sig berusad framför dem.

– Vill man gå ut och festa loss får man skaffa sig barnvakt. När barnen är små ska de inte behöva se sin mamma och pappa bli berusade. Det finns folk som hört av sig och berättat hur de, efter att ha läst vad jag skrivit, bestämt sig för att fira en vit jul och att de aldrig haft en sån bra jul eftersom det alltid annars har funnits nån som ballat ur.

Skamligt att tala om

På Facebook finns en grupp som driver frågan inför årets julafton: ”Kampanjen vit jul”. Hillevi är medlem. Hon tror över huvud taget att uppmärksamhet och öppen diskussion kring problemet är det bästa man kan göra för barn till missbrukare.

Det hänger i sin tur ihop med att ta bort skammen. För det som är skamligt talar man tyst om eller inte alls.

– Jag var ute och höll föredrag och blev så himla glad när jag fick höra talas om hur polisen hade kommit till en klass och talat om alkohol och frågat barnen: ”Är det nån av er som känner nån som dricker för mycket?” Då räckte den här tioårige pojken upp handen och sa: ”Ja, min pappa är alkoholist”.

Hillevi ställde sig aldrig upp i klassen och sa som det var. Med tanke på det och allt hon tvingades gå igenom, hade hon hellre växt upp i fosterhem?

– Nej, jag visste ändå nånstans att jag var älskad och speciell för nån här i världen. Men jag hade behövt bli sedd, att jag hade det jobbigt, jag hade behövt ett nätverk runt mig, kanske en kompis jag kunnat gå till i vissa lägen, så man sluppit känslan av att vara osynlig och ensammast i världen.

FAKTA

Dricker din mamma eller pappa?

Du är inte ensam. Vart tjugonde samtal till BRIS – Barnens rätt i samhället – handlar om att någon vuxen hemma missbrukar alkohol eller droger. Alla under 18 år kan ringa om de känner att de behöver prata med en vuxen. man får vara helt anonym.

Numret till Barnens hjälptelefon är 0200-230 230. Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen. Det går också att chatta med Bris – kolla www.bris.se för mer information.

Vad alla barn med problem hemma behöver veta

Det är inte ditt fel. Du är heller inte ensam om att ha det såhär.

Du har rätt att få prata om hur du har det hemma med någon annan vuxen.

Föräldrar som mår dåligt kan få hjälp.

Du kan själv behöva stöd.

Du har rätt att må bra.

Källa: Bris

Bor i Fredhäll

Namn: Hillevi Wahl.

Ålder: 43.

Yrke: Journalist och författare.

Bor: Fredhäll i Stockholm.

Familj: Maken Gunnar, 35, och barnen Elliot, 5, Movitz, 3, och Lykke, 7 månader.

Supandets högtid

41 091 441 liter alkoholhaltiga drycker såldes till jultörstiga svenskar i december förra året enligt Systembolaget. Det är nio miljoner liter mer än försäljningen under november månad. Julen är inte bara barnens högtid. Det är också supandets.

Text: Tore S Börjesson
Foto: Emma Mattsson