Vi blir allt tjockare – utviksbrudarna magrar

Playboy-tjejernas BMI på gränsen till det undernärda

Allt smalare lekkamrater De så kallade playmates-tjejerna i har blivit smalare och bystigare. Här omslag från 1953, 1962, 1970, 1983, 1997 och 2009.
Foto: www.playboy.com
Allt smalare lekkamrater De så kallade playmates-tjejerna i har blivit smalare och bystigare. Här omslag från 1953, 1962, 1970, 1983, 1997 och 2009.
RELATIONER

Amerikanska kvinnor blir allt större – men inte i tidningen Playboy.

Där blir de istället allt magrare, och är i dag närmast underviktiga.

– Medierna både speglar och bidrar till det smalare idealet, säger medieforskaren Hillevi Ganetz.

Det är tidningen Wired som har räknat ut de så kallade playmate-kvinnornas BMI, från Playboys start 1953 till i dag.

Då, 1953, pryddes omslaget av den kurviga Marilyn Monroe, medan det i dag är modellen Dasha Astafievas långa, smala ben som är idealet.

Den tydligaste trenden är just hur BMI, Body Mass Index, fallit från det mer graciösa 19,4 till det underviktiga 17,6.

I snitt har amerikanska kvinnors gått från 22,2 till 26,8. En normalviktig kvinna borde ha ett BMI på mellan 18,5 och 24,9.

– Idealet har blivit smalare, och medierna speglar en kultur och ett samhälle där det blivit så, säger medieforskaren Hillevi Ganetz

Stora kupstorlekar

Modellerna får själva uppge längd och vikt i Playboy. Kanske har de därför dragit från eller lagt till något kilo. Men den generella förändringen är ändå tydlig: modellerna skjuter i höjd lika fort som de tappar kilon.

Byststorleken, alltså måttet runt ryggen, har följaktligen minskat. Men kup-storlekarna på bh:arna fortsätter däremot att vara stora, runt C och D. Den kombinationen är det inte många som har på naturlig väg, noterar Wired.

Medierna bidrar

Hillevi Ganetz tror att medierna bidrar till de nya, mer svåruppnåeliga idealen för kvinnor. Samtidigt menar hon att många andra faktorer egentligen har större betydelse, som omgivningen, eller mer slentrianmässiga bilder i medierna.

– Det upprepade normaliserandet av det ”kvinnliga” och ”manliga” i mainstream-tv påverkar kanske mer, men är inte lika uppenbart som det öppet sexistiska, säger hon.