Är det modigt – eller dumt?

Läsarpanelen: ”Risken finns alltid att jag skulle ångra mig”

RELATIONER

En ung kvinna som aktivt väljer bort barn provocerar.

– Kvinnlighet är fortfarande så starkt förknippat med moderskap, säger forskaren Erika Alm.

Varje individ har rätt att bestämma över sin egen kropp. I alla fall till en viss gräns – och med viss hjälp av staten.

Erika Alm, idéhistoriker vid Göteborgs universitet, har studerat synen på kroppen i de statliga utredningar som legat till grund för de lagar om abort, könsbyte och sterilisering som stiftades på 1960- och 1970-talen och som gäller än i dag.

I utredningarna framhålls statens skyldighet att hjälpa medborgarna att göra medvetna, förnuftiga val och skydda dem från att fatta förhastade beslut.

Går inte att gå tillbaka

En konsekvens av det är man måste ha fyllt 25 år för att få sterilisera sig. För ett könsbyte räcker det att vara myndig, det vill säga 18 år.

– En sterilisering är en irreversibel operation och utredarna ville minimera antalet ångerfall. Vid 25 års ålder antogs man ha passerat det familjebildande stadiet, ha träffat en stadig partner och fattat ett gemensamt beslut om att inte ha fler barn, säger Erika Alm.

Att sterilisering skulle kunna vara en metod för att inte få barn över huvud taget, diskuteras inte ens.

Erika Alm tror att det beror på att vår syn på människan är så starkt kopplad till reproduktionen, att vi ska föra vårt arv vidare.

”Den som väljer bort barn ifrågasätts”

– Det ligger så djupt rotat hos oss, att den som väljer bort barn blir väldigt ifrågasatt. Framför allt om det är en kvinna, säger hon.

Utåt sett, konstaterar hon, talar vi om vikten av jämställdhet och att kvinnor ska delta i arbetslivet på lika villkor som män. Men i det privata sätter vi fortfarande likhetstecken mellan kvinnlighet och moderskap.

– Det är en oerhört seglivad föreställning. Det ser vi ju inte minst i statistiken över vilka som tar ut mest föräldraledighet, säger Erika Alm.

FAKTA

Läsarpanelen: ”Hur säker man är så kan man ändra sig”

Emma Hägg

Ålder: 20 år.

Bor: Vasa, Finland.

Gör: Studerar ekonomi.

”Det finns flera kvinnor i min bekantskapskrets som inte har barn, så för mig känns det ganska naturligt. Om man inte har rätt förutsättningar i livet för att skaffa barn är det klokt att vara utan.

Men skulle jag träffa en kvinna som bestämt sig för att sterilisera sig, hade jag så klart frågat varför. Bär man på en allvarlig, ärftlig sjukdom förstår jag det – men annars skulle jag nog råda henne att tänka om. Man vet ju aldrig vad morgondagen för med sig!

Själv vill jag absolut ha barn när tiden är den rätta.”
 

Anna Sunesson

Ålder: 34 år.

Bor: Solna.

Gör: Föräldraledig personalhandläggare.

”Jag har två söner, 3 år respektive 5 månader, men det var inte någon självklarhet för mig att jag skulle ha barn. Länge trodde jag att jag inte skulle vilja. Det var först ett drygt år innan äldsta killen föddes som jag faktiskt började känna att jag ville ha barn över huvud taget.

Jag anser inte att det är självklart att alla vill ha barn. Men, eftersom jag själv insåg att jag trots allt ville det först när jag var nästan 30 år, hoppas jag att den som överväger sterilisering inte fattar beslutet för tidigt i livet.

Hur säker man än kan känna sig på något, är man ju inte mer än människa och kan ändra uppfattning – hur osannolikt det än verkar.”