Kyrkans mat – Leilas räddning

Susanne på Frälsningsarmén: Vi är verkligen den sista utvägen

1 av 4 | Foto: Anders Hillergren
matpaket för en vecka Allt fler söker sig till kyr-korna i Södra innerstaden i Malmö för att få hjälp. Leila Sundell, 43, är höggravid och har svårt att få sjukersättningen att räcka till. ”Det är bra att kyrkan finns”, säger hon.
RELATIONER

MALMÖ. På bordet står ett matpaket.

Vi är mitt i Malmö och höggravida Leila Sundell har hämtat ut sin matranson.

Allt fler ensamma mammor söker nödhjälp.

Leila Sundell, 43, plockar i matkassarna från Mariakyrkans församlingshem. En Pågens lingongrova, smör, ett halvt kilo köttfärs, ravioli, potatismos, fiskpinnar och krossade tomater. Basvarorna räcker en knapp vecka och är redan ett nödvändigt tillskott till sjukersättningen.

I maj ökar försörjningsbördan. Då blir hon ensam mamma.

– Jag har varit här tio gånger kanske, det är ju sådana tider nu. Det är bra att kyrkan finns när man behöver hjälp, säger Leila Sundell.

53 kronor om dagen

Vi befinner oss i Södra innerstaden i Malmö, en av Sveriges fattigaste stadsdelar. Här lever hälften av barnen i fattigdom. Många mammor har socialbidrag och får klara sig på riksnormen. Då kan man inte äta för mer än 53 kronor om dagen.

Klockan är nio på morgonen och det är fullsatt i församlingshemmet. I år räknar Mariakyrkan med att dela ut närmare tusen matpaket.

Hjälpen har fått ransoneras till ett paket var tredje månad. Mer räcker inte budgeten till.

– Ensamma mammor har fått det sämre och det märker vi, för de kommer till oss. Många sitter i för dyra lägenheter som inte bostadsbidraget täcker och får ta matpengar till hyran. Pengarna tar slut redan den femtonde, en vecka innan barnbidraget kommer. I julas sökte många pengar för att över huvud taget kunna fira jul, säger diakon Kerstin Carlsson.

”Vad gör jag här?”

En av dem är Maria, 33, ensamstående med en nioårig son. Hon studerar på högskolan och tvekade först att gå till kyrkan för hjälp.

– När jag såg de andra som var där, drogmissbrukare utan tänder, då tänkte jag, vad gör jag här? Jag kan inte ta emot de här kassarna. Fattig är för mig den som inte har någonting, som sover i en kartong och inte vet om det blir någon mat den dagen. Det är ju inte jag.

Men i slutet av varje månad hinner verkligheten ikapp henne. När räkningarna är betalda är studiemedlet borta, liksom det mesta av underhåll, bostads- och barnbidrag.

Hon jobbar extra när sonen är hos sin pappa varannan helg, men pengarna räcker ändå knappt till det nödvändigaste. Kläder köper hon inte längre och semester drömmer hon bara om. Nu har hon sökt pengar ur kyrkfonden till en semestervecka med sonen.

Drömmer om semester

– Vi behöver ju också andas. Man pluggar för att förändra sin situation men det går ju inte. Tyvärr tror jag inte att det blir bättre. Jag var så glad när CSN införde barntillägg, tänkte att äntligen händer det saker. Och så fick vi 500 kronor – hur tänker de egentligen, vet de inte vad mat kostar?

En bit bort på Gamla väster ligger Frälsningsarmén. Där är kylarna fyllda med snarlika matpaket.

– Vi hjälper 80 ensamma mammor just nu och de blir fler, säger Susanne Arvidsson, föreståndare för den sociala verksamheten.

Många som söker sig till kyrkan skulle aldrig gå till socialen. Skammen över att vara fattig är stor.

– Det finns de som gråter när de kommer hit, det är verkligen sista utvägen när de inte har mat till barnen. Många mammor vill inte ens berätta för sina barn hur dålig ekonomin är och köper saker åt dem som de inte har råd med.

En kamp – varje dag

– Det här är kvinnor som kämpar varje dag, varje månad, dag ut och dag in. Och så tycker man att det är konstigt att ensamma mammor blir långtidssjukskrivna. Vi försöker motivera dem att överklaga beslut, men många kan inte påverka sin situation. Vi måste lyfta det från tycka synd om-nivån till att fråga vad regeringen tänker göra åt problemet, säger diakon Kerstin Carlsson.

FAKTA

Var tredje ensam mamma är fattig. Nu tvingas hon knacka på kyrkporten. – Det finns mammor som gråter när de kommer hit, säger Susanne Arvidsson på Frälsningsarmén i Malmö.

Aftonbladet granskar i fyra dagar de ekonomiska villkoren för ensamstående mammor.

Här tvingas de tigga om välgörenhet

Kyrkorna är de ensamma mammornas sista utväg. De och andra frivilligorganisationer har fått ta över fattigvården.

Åttio procent av dem som söker hjälp ur Majblommans fond är ensamföräldrar.

– Vi är sista utvägen för många. De får inte socialbidrag utan ligger några hundralappar över existensminimum och har ingen annan att vända sig till, säger generalsekreterare Lena Holm.

Ansökningarna gäller glasögon, mat, skolresor, datorer och julklappar.

För tio år sedan var var sjätte mamma fattig. I dag lever var tredje ensamförälder i ekonomisk utsatthet. Bland mammor och invandrare är fattigdomen ännu större. I vissa stadsdelar i Malmö är mer än hälften av barn till ensamstående fattiga. Många lever på socialbidrag.

Fryshuset i Stockholm startade projekt Ensamma mammor 2007. Då var de tjugo, nu hjälper man över 500 mammor och barn.

– Vi får nya medlemmar varje dag, det ekonomiska behovet är störst. Vi är bra på att samla in pengar till barn i andra länder men vill inte se att det finns fattiga barn i Sverige, säger Fatima Åsard, projektledare.

Det finns cirka 212 500 ensamma mammor i dag. Cirka 326 000 barn lever bara med sin mamma.

Över 70 000 ensamma mammor lever i fattigdom.

1 av 3

Wendelas läsare: Så är det att vara fattig

Min son fick byta skola nu i höstas på grund av mobbning, allt ifrån ”fattigbarn” till att han är ”ful”.

Även på den nya skolan har han fått frågan om vi har det dåligt ställt. Jag gick till kyrkan för två månader sen fick 500 för att köpa nya byxor till min pojk.

Ensam med tonårsson

Jag har två tonårsdöttrar, och jag kan säga hur svårt det känns att leva så här och vara tvungen att se på när deras kompisar åker på resor, handlar kläder m.m. Och mina tjejer som jag skulle vilja ge hur mycket som helst, eftersom dom inte ber om några pengar. Det är nog det svåraste av allt. Att inte kunna ge dem något.

Karina, ensam mamma

Jag känner många ensamstående mammor som tänker tanken med jämna mellanrum att sälja sin kropp. Ingen gör det, vad jag vet. Ibland är jag är så pank så att jag inte vet några utvägar. Ska denna tanke verkligen få lov att ens finnas i mitt huvud?

Sara, ensam tvåbarnsmamma