Hej då, size zero!

Terri Herrera tycker Lizzie Miller visar vad läsarna vill se

RELATIONER
Foto: Carolina Byrmo

Modellen Lizzie har bara standardstorleken 40, men har ändå chockat en hel värld med att bli plåtad när hon sitter ner och magen bildar en (ganska liten) valk.

Tidningar säljs slut, tackbreven flödar in på redaktionen och bloggarna går varma.

Vi lever i en sjuk kultur när det som är normalt blir ett helcrazy udda tilltag i modevärlden.

Kanske är det ett tecken på att det är dags för nya vindar att blåsa i modebranschen. ”Normal är det nya smal”, skrev journalisten Åsa Brolin i det senaste numret av Mama. Det ser ut som hon kan få rätt.

För något år sen fick jag veta av chefredaktören för ett stort magasin att deras vanligaste form av retuschering inte var att göra modeller smalare i Photoshop. Det var att göra anorektiska modeller och kändisar lite tjockare så att inte läsarna skulle gå i taket av att se ben där knäna är bredare än låren och nyckelben som formligen vrålar Svält! till betraktaren.

Det är något så obeskrivligt tragiskt över det hela. Först lever Angelina Jolie, Kate Moss och deras gelikar på bara ruccola för att se så bra ut på bild som möjligt, inte sällan ivrigt påhejade av sina ”hälsocoacher”. Sen ser de så anskrämligt osunda ut att bilderna inte kan publiceras utan att man lägger till några kilon på digital väg. Jolie och co kunde alltså gott ha tagit en burgare då och då utan att ha dåligt samvete. Och dessutom ha blivit snyggare på bild, besparat redaktionerna en massa jobb och läsarna/tittarna jämförelseångest.

Det Lizzie Miller har gjort, mer än att visa sin fullt normala mage, är att hon har bidragit till att överbevisa alla de som hävdar att de bara ger publiken det de ”vill ha”.

”Vi har försökt med knubbigare modeller, men läsarna vill inte ha det”, brukar modemänniskor sucka och bolla över ansvaret på konsumenten.

Alternativt skylla på någon annan i fashion-näringskedjan.

”Jag skulle gärna ha mulligare modeller, men den agentur vi anlitar har så få. Bra modeller i den storleken är svåra att hitta.”

(Notera att de ”mulliga modeller”, som är så svåra att hitta och svåra att lansera, inte är några riksfetton, utan normalviktiga tjejer med storlek 38-40 och BMI 22.)

Nej, det vi läsare ”vill ha” är inte 17-åriga ryska modeller på svältkost. Vi vill ha bilder på folk vi kan identifiera oss med. Såna som vi. Fast lite snyggare, förstås.

Därför har Tidningen Glamour med Lizzie Miller som dragplåster sålt i rekordupplaga. Därför är det bilderna alla snackar om. För att vi vill ha mer sånt.

Det är dags att ta farväl av size zero.