”Barn förstår inte vuxenpengar”

RELATIONER
Foto: Stefan Jerrevång

Jag skrev i en krönika för någon vecka sedan att man inte ska säga ”Vi har inte råd” till sina barn. Barn förstår inte vuxenpengar och om man inte har råd med ett kalas på ett lekland kanske man inte har råd med hyran, eller maten heller. Jag blev hårt emotsagd i denna krönika.

Självklart ska man säga till barnen att man inte har råd, det ska de lära sig, lät det i kommentarerna och mejlen.

Nej, om en familj inte har råd med de dyrare gympaskorna så är det bättre att säga; Det där tycker jag är för mycket pengar att lägga på ett par skor som du snart har vuxit ur, du får välja ett par andra.

Om man har fått det sämre ställt i denna finansigaste av kriser så tycker jag inte att barnen ska blandas in.

Kan ni inte resa till Thailand så säg att ni ska fira semestern i Sverige. Ni är föräldrar, ni kan skylla på precis vad som helst, använd fantasin. Att det inte är bra för miljön att flyga, att ni vill upptäcka vårt vackra land tillsammans med barnen. Säg vad som helst, men säg inte att eftersom pappa har förlorat jobbet så har vi inte råd. Det är för mycket vuxen­ansvar, mycket ska man dela med sina barn men inte det.

Barn räknar inte efter vad julklapparna kostade. Och gör de det, då är det nog dags att låta dem veta pengars värde, på deras villkor.

Alice Bah, en av de kvinnor jag inspireras av i livet, har sagt i en intervju att hon tidigt lärde sina barn att man måste jobba ihop pengar om man ska kunna köpa det man vill ha.

Barn ska lära sig, tidigt, att saker och ting kostar. Barn ska inte tro att det inte gör något om prylar går sönder eftersom mamma har sedlar i plånboken som bara finns där. Man ska vara rädd om sina saker, böcker ska inte ligga på golvet och trampas på, dvd-skivor ska ligga i sina fodral.

Men detta ska bara gälla barnens egna pengar, pengarna i spargrisen. De kan bli pet shops från leksaksaffären, de kan bli biobesök.

Men barn ska inte vara inblandade i föräldrarnas ekonomi.

Jag glömmer aldrig den jul då min pappa sa ”Den här julen har vi inte råd med så mycket julklappar”.

Min barnsliga besvikelse över att det inte skulle ligga lika många paket under granen som det brukade blandades med paniken att mamma och pappa inte skulle kunna bo kvar på gården.

Jag minns inte vad jag fick i julklapp men jag vet att jag var glad över klapparna. Och jag räknade inte vad de kostade.