Dårarna slänger metall bland mat

RELATIONER
Malin Wollin.
Malin Wollin.

Vet ni att det finns människor som kastar konservburkar i hushållssoporna? Att det finns människor som häller ut målarfärg i avloppet och försöker spola ner bindor i toalett­stolen?

När jag ser en konservburk i soporna under diskbänken måste jag alltid ställa till med en dramatisk scen.

”VEM är det som har kastat METALL bland matresterna? VEM VAR DET?”

Jag har gjort det på fester, jag har gjort det på trevliga middagsbjudningar, men tyvärr, det är en obekväm sanning att endast en dåre kastar metall bland mat.

Det är så lätt att tänka att det jag gör inte spelar någon roll. En piss i havet om jag köper grått eller kritvitt toapapper. En fjärt i rymden om jag lägger creme fraiche-burken här eller där. Jordens överlevnad hänger inte på mig.

Men jag orkar inte tänka så, jag vägrar. Om jag tänker att det ändå är kört och att jag är en pissmyra på vårt gigantiska jordklot blir jag svart i själen och tänker att jag har fött för många barn.

Om vi ska utgå ifrån att ingenting vi gör spelar någon roll, då kan vi lika gärna lägga oss ner på marken och dö.

Jorden är överbefolkad, visst är den det. Men inte ska du eller jag låta bli att föda barn. Till och med Maria Wetterstrand föder ju barn. Vi ska leva och älska och föda barn.

Jag tänker att mina barn ska bli miljöpartistisk statsminister, klimatforskare och grön produkt­ingenjör, i den ordningen.

Mina och dina barn ska hitta lösningarna som räddar planeten. Jag vet det.

Tills dess; lämna konserverna i metallåtervinningen.