Kan en feminist verkligen gifta sig?

Bröllopets symboler strider mot alla jämställdhetsideal

RELATIONER

Klänning i skirt vitt som intygar hennes oskuld.

Ringen som tecken på ingånget avtal.

Bröllopets symboler finns kvar från den tid då bruden från bröllopsdagen inte längre lydde under sin far – utan sin man.

Hur många av dem kan en modern feminist tåla?

När Casey Varshovi, 25, och Jens Brännlund, 28, hade varit tillsammans i drygt ett halvår bestämde de att de skulle gifta sig.

– Vi gör det för kärleken, förstås. Man kommer till en punkt där orden tar slut och man vill vara mer än sambo, säger Casey Varshovi.

I augusti ska de säga ja till varandra, inför en borgerlig vigselförrättare. Men mitt i bröllopsyran finns något som skaver.

– Det finns många antifeministiska aspekter på bröllopet. Men så finns det ju mycket som är fint också, säger Casey Varshovi, som driver bloggen Feministiska bröllopet.

Vi träffas i en bröllopsbutik på Södermalm i Stockholm. Caseys brudklänning ska sys av en vän till hennes mamma och hon tittar förskräckt på prislapparna i butiken:

– Varför ska kvinnan spendera så mycket pengar på sjukt obekväma kläder och korsett medan mannen har bekväma kläder? säger hon.

En affärsuppgörelse

Historiskt har bröllopet snarare varit en affärsuppgörelse än en manifestation av kärleken.

– Man tänkte ganska krasst, det var materiella förutsättningar som styrde vem man gifte sig med, säger Eva Knuts, doktor i etnologi vid Göteborgs Universitet.

Många av traditionerna kring bröllop har också en historia som inte alltid är så gullig. Morgongåvan – i dag ofta ett smycke till bruden – var en pensionsförsäkring.

– Det var ofta en jordlott eller annan egendom. Men bruden ägde inte morgongåvan eftersom kvinnor förr inte kunde äga något. Det var bara om mannen dog som den blev hennes, säger Eva Knuts.

Unkna påbud

Skillnaderna mellan könen betonas i det klassiska bröllopet.

– Man ser det så tydligt i bröllopstidningarna. Men när man pratar med par som ska gifta sig är det inte ovanligt att kvinnan vill tona ned det där brudiga.

Numera är det känslomässiga argument som styr när vi ingår äktenskap. Men många gifter sig ändå av praktiska skäl, då samboskapet inte är juridiskt jämställt med äktenskapet.

På andra biter inte ens juridiken:

– Att jag har valt att inte gifta mig är ett aktivt ställningstagande. Äktenskapet är en institution som har patriarkala rötter. Och flera av ritualerna är en del av detta, säger debattören Gudrun Schyman.

– Det är absolut alltid rätt att hylla kärleken. Men jag önskar att formerna var mer kreativa och frikopplade från unkna patriarkala påbud.

Påkostad fest

För Casey Varshovi, som älskar att planera fester, finns det ytterligare en aspekt:

– När man gifter sig får man plötsligt spendera nästan hur mycket man vill på en enda fest. Och det finns en egoistprinsessa i mig som jag skäms fruktansvärt mycket över, säger hon.

Eva Knuts påpekar att symbolvärden förändras med tiden:

– Även om ringen inte hade någon romantisk innebörd förr, så kan den ha det nu. Och att vara feminist ligger inte på ytan. Du är inte mindre feminist för att du har klänning, smink och högklackat. Feminism är ju att alla är fria att göra vad de vill. Brudgummen ska också kunna ha högklackat om han vill!

FAKTA

Så säger prästen

Yvonne Hallin, präst i Svenska kyrkan:

– En feminist kan absolut gifta sig i kyrkan, om hon vill manifestera sin kärlek inför Gud och hela världen. För mig symboliserar den vita klänningen att man går från ett stadium i livet till ett annat. Men att bruden förs till altaret av sin far är en anglosaxisk tradition som bygger på idén att äktenskapet är en överenskommelse mellan män.

… feministen

Åsa Mattsson, journalist och författare:

– Det är klart att det är ett problem som feminist att gifta sig kyrkligt med tanke på hur patriarkala de stora religionerna är. Jag är negativ till väldigt mycket i äktenskapet. Men jag är för kärleken och för en rit. Om jag nån gång gifter mig igen får det bli något slags egen rit. Den borgerliga vigseln uppfyller inte mitt behov av helighet.

… och pappabloggaren

Daniel Pernikliski, man och pappabloggare:

– Egentligen skulle det juridiska kunna lösas för sig och den fina biten, kärleksbekräftelsen, vara helt separat. Samtidigt handlar det om ett kontrakt att få ha kvar den man har – och då är det kanske finare att kunna leva ihop utan det kontraktet. Om jag ska gifta mig är borgerlig vigsel det enda tänkbara.