Pappas matnojor kan ge dotter ätstörning

Ny studie: Mamman tänker på vad hon signalerar – att papporna är lika viktiga har inte varit känt

1 av 2
Mamma brukar få skulden – men pappornas attityder är minst lika viktiga. – Enligt mina resultat påverkar papporna mer , säger Josefin Westerberg Jacobson som disputerar på en avhandling om risk- och skyddsfaktorer för flickor att få ätstörningar.
RELATIONER

Den perfektionistiska mamman brukar få skulden för dotterns ätstörningar.

Men enligt en ny studie påverkar pappan mer.

– Som mamma kanske man nuförtiden tänker på vad man signalerar. Att papporna är lika viktiga har inte varit känt, säger forskaren Josefin Westerberg Jacobson.

Det brukar vara hos mamman man letar efter orsakerna till flickors ätstörningar.

Men i arbetet med sin doktorsavhandling vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet fann Josefin Westerberg Jacobson att en annan person påverkar lika mycket:

– När pappan själv kontrollerar mat, kroppsform och sin vikt så att det är åt det störda hållet, då utvecklar döttrarna i högre utsträckning ett stört ätbeteende. Mammorna influerar också men inte lika starkt, säger hon.

Hälsofokus kan gå överstyr

I stört ätbeteende innefattas allt från allvarliga diagnoser som anorexia till fixering vid vikt, kropp och mat. Även ”sunt” bantande föräldrar kan sända dåliga signaler till barnen, menar Josefin Westerberg Jacobson.

– Om man är väldigt hälsofokuserad kan det gå överstyr, säger hon.

Mammans inverkan har uppmärksammats sedan 1980-talet – och Josefin Westerberg Jacobson tror att många kvinnor därför blivit kan ha blivit medvetna om vilka signaler de sänder till sina barn.

– Det har ju inte förmedlats till papporna att de påverkar sina döttrar när det gäller ätande.

Engagemang viktigt

Flickorna i studierna var mellan 9 och 15 år gamla och hemmahörande i Uppsala län.

Ett sidofynd som Josefin Westerberg Jacobson gjorde var att de flickor vars föräldrar inte ville medverka i studien löpte högre risk att utveckla stört ätbeteende. Något som antyder att engagerade föräldrar kan ha betydelse för att få ett sunt förhållande till ätande.

Andra riskfaktorer är enligt avhandligen en tidig önskan att bli smalare, att ha högt BMI, mammas perfektionistiska drag och höga prestationskrav samt relationsproblem inom familjen.

Regelbundna matvanor och att familjen äter tillsammans har motsatt effekt och verkar skyddande.

”Lagom är inte så tokigt”

Viktig är också attityden till ätandet, då barn i familjer med ett ”avslappnat” förhållande till mat har lägre risk för stört ätbeteende.

– Det handlar om att inte fokusera så mycket på mat och inte heller på vikt och kroppsform, varken sin egen eller barnets. Iställer ska vi äta varierat och lagom mycket, gärna tillsammans med andra. Sverige brukar beskyllas för att vara ”landet lagom”. Och det är inte så tokigt, lagom är ofta ganska bra, säger Josefin Westerberg Jacobson.