”Minst lika viktigt att kontrollera VAR det dricks”

Daniel Pernikliski: Lättare att få tag på alkohol idag – men man måste ändå ha någonstans att dricka det

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Jag minns första försöket.

Vi var några stycken som hade gjort varsin häxa och träffades hemma hos en kompis.

Min häxa gömde jag under vännens verandatrappa, vilket såhär i efterhand tveklöst var det smartaste draget.

De andra tog upp sina på kompisens rum.

Varför vet jag inte, det var ju inte där vi hade tänkt dricka dem.

Förmodligen vågade de inte lämna någonting så värdefullt och förbjudet, obevakat i hallen.

Fem minuter senare var häxorna uthällda i toaletten, efter en föräldrarazzia.

Det finns ingenting som väcker sådana misstankar som när rödkindade och överdrivet artiga tonåringar tar med sig väskor upp på rummet.

Föräldrarna körde på ”besviken-kortet”, vilket oftast är det som slår hårdast.

Häxan som låg gömd under trappan hällde vi ut i skogen i ren skam, efter ett gemensamt beslut.

Från och med då, så fort skammen lagt sig, vände vi oss till Alkisarna.

Ibland försvann de med pengarna, kanske för att provisionen var för blygsam, och då var månadspengen förbrukad, men oftast gick det vägen.

Man lärde sig också att sprida riskerna och delade upp månadspengen på flera leverantörer, så att säga.

Hur som helst, ville man så gick det, utan större svårigheter.

Idag, med mobiltelefon och internet, är det tusen gånger lättare.

Men vare sig man var tonåring för tjugo år sedan, eller är det idag, så är en av faktorerna oförändrad.

Nämligen att man behöver platser att hålla till på.

De flesta varken kan eller vill supa på sina rum, och då vänder de sig till obevakade platser.

Att försöka kontrollera och begränsa dessa platser måste vara minst lika viktigt som att försöka strypa tillgången på alkohol, och förmodligen mer effektivt.

Lokala ängar och skogsdungar är ju klassiska – för både fylla, misshandel och våldtäkter.