”Fram med tutten, för bövelen”

Läs Malin Wollins krönika

Foto: Stefan Jerrevång
RELATIONER

Amma älskade mamma!

Nu ska vi inte bråka om amning. Det ska inte sluta med att ni bli arga och skäller på mig.

Amma om du kan. Kan du inte går det bra ändå. Jag har fått tre friska starka barn med en oammad man.

Men vad är det jag läser om att man inte vågar amma därför att man är rädd att bli utstirrad?

Kvinna sträck på dig! Fram med tutten för bövelen.

När jag fick första barnet var jag tvungen att sitta i just den soffan, med just den och den kudden under armarna och så måste jag ha det där lilla frottébiten från Ikea och så fjärrkontrollen nära tillhands och hjälp om man satt på en buss eller gick på stan och bebisen började hungerskrika. Vad gör jag nu?

Andra barnet minns jag inte. Jag satt mest hemma med en tvååring som avundsjukt tittade på tutte nummer två och oroligt hängde över axeln.

Barn nummer tre. Nu gav jag blanka fan i allt som hade med pinsamhet, bekvämlighet eller andra människor att göra.

Jag vet att det finns människor som tycker att mammor inte ska amma offentligt. Det är en sjuklig inställning.

Jag har gått på stan, gatan fram, med ena handen skjutandes barnvagnen framför mig och andra handen under rygg och rumpa på diande bebis under jackan. Gåamning är kanske överkurs för förstagångsföräldrar men självklart ska du amma på caféer och restauranger, på bussen eller mötet.

Bröstvårtan behöver man inte bjuda offentligheten, men folk som inte klarar av en kvinna som matar sitt barn borde söka hjälp.