”Är det viktigt? Knappast”

Läs Daniel Pernikliski krönika

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Att ta reda på om det är en flicka eller pojke som ligger i en gravid mage är inte viktigt – inte på riktigt.

Det kan ju kännas så, men det fyller ingen viktig funktion, det stillar bara en nyfikenhet, litegrann.

Möjligen om det skulle kunna bidra till att förebygga någon speciell sjukdom som går i släkten och bara drabbar ett av könen och som man måste upptäcka innan barnet är fött för att kunna behandla. Ja, då är det viktigt. Jag får reservera mig för den sortens sjukdomar med tillhörande könsutredningar.

För vissa kan det kännas bra att veta kön för att kunna utesluta hälften av alla namn i almanackan, för att underlätta namnvalsproceduren. Det förstår man ju, men är det viktigt? Knappast.

Beträffande anknytningen till ett ofött barn vågar jag tro att det går lika bra med Klimpen och Lorten som med Alfred och Anita.

Andra vill veta för att de i förväg ska kunna inreda barnkammaren i passande färger, med lämpliga leksaker – om det ska vara rosa eller blått, robotar eller dockor. Men är det viktigt, något som gynnar barnet? Tvärtom – varje dag man lyckas skydda ett barn från att bli placerad i en roll med påhittade regler, är en seger.

Jag är fullt medveten om att nyfikenheten är en stark kraft och jag ville själv veta allt som gick att få reda på om mitt ofödda barn, inklusive kön – all sidoinformation som kunde fås i samband med hälsoundersökningarna. Hade man genom dem kunnat få veta vad barnet sannolikt kommer att tycka om till frukost, hade jag velat veta det också.

MEN när det kommer till extraundersökningar, med enda syfte att ta reda på kön eller någon annan ur ett hälsoperspektiv helt ovidkommande information, då bör det vara helt utan risker för barnet.

Annars verkar det rätt ologiskt, för att inte säga korkat, att ta reda på någonting som är oviktigt och som inte på något sätt gagnar barnet.