Tjejer & killar i barnbokens sagovärld

Foto: paul wallander
RELATIONER

Snälla flickor och busiga pojkar.

Rara mammor och starka pappor.

I barnböckernas värld verkar jämställdheten stå och stampa.

– Men det lilla som har hänt är att nu dyker allt fler pappor upp och gör vardagliga saker med sina barn. Förr var det bara Alfons Åberg som hade en pappa, säger Kristin Hallberg, universitetsadjunkt i barnlitteratur.

Kristin Hallberg, som undervisar i barnlitteratur vid Stockholms universitet, tycker att väldigt lite har hänt i skildringen av könsrollerna.

– Men papporna dyker upp allt mer. Föräldraaktiviteterna är inte så könade längre, säger hon.

Som exempel tar hon ”Leni är ett Sockerhjärta”, där Leni går och fikar med sin pappa. Sedan går de hem och medan Leni leker, stökar pappa i bakgrunden, med en klut om huvudet.

– Det är inget märkligt med det. Han bara är där, utan att det är hans vecka och utan att det görs någon affär av det, säger Kristin Hallberg.

Samma sak gäller den hyllade ”Kenta och barbisarna”. Att huvudpersonen äger en Barbie­docka är inget som kommenteras.

– De nya författarna skildrar individer och inte framför allt kön, både när det gäller barn och vuxna, säger Kristin Hallberg.

Bryter mot normer

För den som tittar noga finns också detaljer som utmanar invanda föreställningar att hitta.

På kaféet dit Leni och pappa går finns tanter.

Men alla är inte självklart kvinnliga tanter.

– Det är bara en detalj, men det är en liten queerfigur som smugit sig in utan att det omnämns, säger Kristin Hallberg.

Just sättet att okommenterat bryta mot normerna finns också i Harry Potter-böckerna där JK Rowlings låter flickor och pojkar tävla på samma villkor i sporten quidditch.

– Om vi betonar när saker görs annorlunda, då bekräftar vi i stället indirekt våra fördomar, säger Kristin Hallberg.

Unga medvetna författare är en sak; många av de böcker som läses i dag har många år på nacken.

Men allt är inte mossigt.

– ”Tomtebobarnen” kan verka ha väldigt fasta könsroller. Men om man tänker i moderna termer så tar faktiskt pappan med sig barnen på jobbet. Och flickan är lika duktig som pojkarna på att klättra i träden. Och det är flickan som vågar rida på fladdermusen.

Påverkas av böcker

Hur viktigt är det då hur könen skildras i barnböckerna? Enligt Kristin Hallberg finns det bland litteraturvetarna två olika läger. Själv hör hon till dem som tror att litteraturen visst påverkar oss.

– Men man vet aldrig exakt hur. Min mamma brukade berätta hur arg hon som liten blev av ”Putte i Blåbärsskogen”. Hon tyckte att lingonflickorna fick göra alla tråkiga sysslor och blåbärs­pojkarna allt det roliga, säger hon och fortsätter:

– Man ska inte vara orolig för att barnen läser fel slags litteratur. Ju mer man får, desto mer har man att förhålla sig till.