”Hej, ska vi hem till mig och banka bäver?”

Åsa Erlandson om att ragga: ”Många kommer långt bara genom att tala från skrevet”

RELATIONER
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.Foto: STEFAN MATTSSON

En Michael Moore, minus kändisskapet, griskroppar sig fram till festens puma och väser ”Fryser du? För du är väldigt lättklädd i mitt huvud.”

När hon avmätt vänder sig om och frågar exakt hur han ”tänkte”, flinar han upp sig och levererar nästa: ”Kom och sätt dig i mitt knä! så kan vi prata om det första som poppar upp!”

Killar uppmanas att intala sig att alla vill ha en, för då blir det till slut sant. Ska det vara ett skämt? Jag tycker bara det är taskigt. Usch. Det är alldeles för mycket cynism i coachbranschen nu för tiden.

Tvärtom är det direkt kontraproduktivt att hjärntvätta sig själv. Jag menar, ingen vill heller se en Jens Lapidus offentligt ögononanera med spegeln.

Risken är snarare att killar – precis som tjejer - som följer det här rådet inte får en invit. Utan sina tänder utslagna.

Man måste ändå säga att det är modigt av dejtingcoachen Marie Hagberg att ge sig in i den mest utskällda livsfilosofin just nu.

Efter författaren Barbara Ehrenreichs rasande uppgörelse med det positiva tänkandet trodde jag att genren var död.

Ehrenreich är kvinnan som uppmanades att se sin sjukdom som en gåva, en positiv attityd skulle göra henne frisk. I stället blev hon arg.

Utan några andra liknelser i övrigt, finns det en övertro på manualer och tankens kraft även inom raggningskulturen. I bästa fall peppas man för stunden, men i de allra

flesta fall skapar det nya låsningar när man inte kan slappna av utan hela tiden går och vaktar sina tankar. Budskapet blir: om det inte blir som du vill, är det bara ditt eget fel.

Nej, i stället vill jag gärna ta tillfället i akt att ruska liv i det gamla hederliga kärleksrådet att vara sig själv, oavsett vart man ligger på snyggskalan.

Chansen att charm, humor, lyhördhet eller vad man nu har för specialgren ska räcka mycket längre än Lasse Åbergvarianten ”jag är en Casanova, jag är inte rädd”, är astronomiskt mycket större.

Taktik är överhuvudtaget väldigt avtändande. Frågan är om det ens behövs.

Förvånansvärt många kommer långt bara genom att tala från skrevet: ”Hej, ska vi hem till mig och banka bäver?”

Åsa Erlandson