”Diesel föddes på macken”

Diesel är en skyndsam kille som gillar tempo. Redan vid födseln hade han bråttom.
Diesel är en skyndsam kille som gillar tempo. Redan vid födseln hade han bråttom.Foto: Lina Green
RELATIONER

Allt ska gå fort när Diesel Lundmark, 2,5, är med.

Han gillar snabba bilar, snabba båtar och snabba djur.

– Han har alltid bråttom. Det verkar vara hans grej, säger hans mamma Terez Bojnäs, 31.

Inte så konstigt att han föddes på bensinstationen.

Terez Bojnäs.
Terez Bojnäs.Foto: Lina Green

Terez hade tänkt sig akupunktur och lustgas som bedövning under förlossningen. Hon jobbade som pilatesinstruktör och var vältränad. Hon tyckte att hon kände sin kropp väl. På kvällen den sjunde april satt hon och sambon Mattias hemma hos en granne i södra Stockholm och tittade på film. Hon hade svårt att sitta stilla. Den stora magen kändes i vägen.

– Jag använde en TENS-apparat med små klisterlappar som man sätter på magen och på de ställen där det gör ont. Sedan skickas små elektriska impulser som gör att nerverna ska slappna av.

Ville passa på

Vid filmens slut stod TENS-apparaten på högsta effekt.

– Jag hade successivt ökat styrkan under hela kvällen. Det var nog därför som jag inte förstod skillnaden på värkarna.

Hela graviditeten hade hon hållit sig väldigt aktiv. Fyra dagar tidigare gjorde hon sitt senaste pass på gymmet och en vecka tidigare hade hon varit ute och dansat.

– Jag ville passa på medan jag kunde. Så länge jag mådde bra tyckte jag inte att det var någon fara.

Vid halv tolv på kvällen gick hon och Mattias och la sig. Då började det kännas ordentligt.

– Det gjorde riktigt ont. Jag förstod att det var värkar. Men jag tänkte ”nej, det är två veckor kvar”.

Mattias ville ringa till sjukhuset men Terez vägrade. Hon tyckte inte att det var dags.

– Jag förnekade det stenhårt. Vi hade bråkat, jag hade inte packat och jag kände mig inte alls beredd. Jag ville inte att det skulle vara dags än.

Mattias ringde till förlossningen ändå och frågade om de skulle åka in, men barnmorskan ville först prata med Terez.

– Jag var så lugn och bestämd att de kanske tog mig på för stort allvar, berättar Terez.

Barnmorskan i telefonen bedömde inte att det var nödvändigt för dem att åka till sjukhuset. Smärtorna skulle snart gå över. Men när det bara gick 3 minuter mellan värkarna tyckte inte heller Terez att det gick att stanna hemma längre. Klockan kvart i två på natten packade Mattias hennes väska.

– Det kändes overkligt. Ett par timmar tidigare hade jag bara tyckt att det var lite obekvämt att sitta. Men jag förstod att de här smärtorna inte skulle gå över, säger Terez.

Macken var stängd

Halvvägs ned för trapporna till bilen, stannade Terez plötsligt.

– Jag kände att jag var kissnödig. Jag vet inte i vilken värld jag levde då, för antagligen var det vattnet som gick. Jag försökte avgöra om det var värt mödan att ta sig upp för trapporna igen och gå på toaletten, eller om jag skulle skynda mig ner till bilen.

Till slut blev det bilen. Att gå upp för trapporna var otänkbart.

Hon låg utan säkerhetsbälte på en handduk i baksätet på vägen mellan Örnsberg och sjukhuset i Huddinge. Det var bara en och halv mil, men efter en halv kilometer kände Terez att hon inte kunde hålla sig längre. Hon måste kissa. De svängde in på en mack i Aspudden. Macken var stängd, men efter att ha tjatat lite på mannen i luckan blev de insläppta på handikapptoaletten.

– Precis när jag satte mig ner kände jag barnets huvud. Det hade inte kommit ut, men jag kände att det tryckte emot. Jag skrek till Mattias att ringa SOS.

Sjukvårdspersonalen sa åt Mattias vad han skulle göra. En ambulans från Södersjukhuset var på väg till macken men under tiden fick Mattias agera barnmorska.

– Jag var inte alls med på det. Vi hade kommit överens om att han skulle hålla sig vid mitt huvud och barnmorskan skulle sköta resten.

”Lägg henne på golvet”, guidade sjukvårdspersonalen. Hon såg sig omkring på det skitiga toalettgolvet. Handduken låg kvar i bilen.

– Vissa tankar var väldigt klara. Jag tänkte på att jag skulle förstöra min fina kappa, som jag köpt två månader tidigare.

Hann fram

Ambulanspersonalen hittade inte fram till den nedsläckta Shellmacken. Medan Mattias försökte ge vägbeskrivningar i telefonen fick Terez krystvärkar. Hon greppade tag i ett rör och pressade på. Just innan Diesel kom ut dök ambulanspersonalen in genom dörren.

– De hann i princip bara sticka fram ett papper som Diesel kunde landa på, säger Terez.

Diesel far som ett kvicksilver runt soffan i vardagsrummet. På golvet ligger racerbilar och en matta med mönstret av en raket. Terez väntar i hallen med hans svarta skinnjacka i händerna och ett till synes gränslöst tålamod. Hon berättar att hon aldrig ens hann tänka på att något skulle kunna gå fel, när hon låg på golvet på bensinstationen. De tankarna har kommit efteråt.

– Jag kan tänka ”Herregud, tänk om han inte hade andats när han kom ut. Vad skulle vi ha gjort då?” Men allt gick ju bra. Jag klarade mig bra och är bara väldigt glad och tacksam över att alla är välbehållna.

Till och med den nya kappan gick att tvätta och hänger på en galge vid ytterdörren. Diesel – namnet var rätt självklart – har redan passerat hallen och är på väg ner för trapporna. Han vill ut. Nu!

Karin Grahn Wetter